Bruce "The Boss" Springsteens vapendragare Little Steven står tillsammans med the Disciples of Soul på egna ben på Festival Stage under Sweden Rock och gör det med den äran.
Little Steven, eller Steven Van Zandt som han egentligen heter, är ju närmare bestämt som Bruce Springsteens högra hand. Tillsammans har de spelat inför utsålda arenor över hela världen och Stevens uppenbarelse är ett lika självklart musikaliskt proffs som Bossen själv. Både Steven och Springsteen faller dessutom inom samma genre, 60-70 tals doftande folkmusiksrock ackompanjerad av allt från gitarrer, blåsinstrument och piano. Little Steven är med andra ord ett av Sweden Rocks stora affischnamn i år och han har varit en snackis inför festivalen. Med allt detta i åtanke så är det märkligt att publiken inte är större. Det står förvisso en hop människor längst fram men på andra håll är det alldeles tomt. Steven verkar ha lite svårt att dölja sin besvikelse men trots det så kör han och bandet igång med låten "Salvation" och de amerikanske folkrockstonerna för en iväg från Sölvesborg till den amerikanska landsbygden. Eller varför inte till Ullevi i Göteborg?
Det är omöjligt att inte dra paralleller till Springsteens konsert på Ullevi förra året, i tanke på att Steven själv stod på scen i Ullevi och att hans och the Disciples of Souls låtmaterial i mångt och mycket är ett eko ifrån Springsteens setlist. Och detta är inget negativt överhuvudtaget. Snarare tvärtom. Är det någon form av rockmusiker som det behövs mer av på festivaler så är det just dessa. Rutinerade, ubermusikaliska fullblodsproffs som inte behöver skutta runt på scenen för att vara trovärdiga eller ha ett underhållande och klämkäckt mellansnack. Det enda de behöver är sina instrument. Det här 60/70 talssoundet och det oerhört musikaliska framförandet av den sitter som en smäck och kvalitén på Sweden Rock höjer sig omedelbart flera trappsteg.
Det är tydligt att Little Steven har lockat till sig den äldre och "mogna" publiken. Under tidigare konserter har åldrarna varit betydligt mer blandade och det är i första hand ungdomar och medelålders som dominerat. Nu under Little Steven så är det snarare övre medelålder och uppåt som tar över området. I och med att de troligen växt upp med den sortens musikaliska tongångar som Steven framför är det inte konstigt att konserten tilltalar dem (för inte kan man väl sträcka sig så långt som att säga att den äldre publiken har "bättre" smak?). Det är hur som helst kul att se ett band som är mer old fashion få komma fram med sin musik i ett folkligt sammanhang och större delen av konserten bjuder på flera magiska och imponerande ögonblick.
När Steven och bandet tackar för sig ler han slutligen lite grann och säger att de ska försöka komma tillbaka lite oftare än vart 25:e år. Det är bara att hålla tummarna för att det ska bli av.
SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
BAND: Little Steven & the Disciples of Soul
PLATS: Sweden Rock Festival
DATUM: 2017-06-09
BÄST: Musikalitet blir inte mycket tydligare än så här.
SÄMST: Någorlunda avslaget till en början.
- Soen: “Det här är vår bästa skiva hittills” - 2023-09-07
- Recension: Wormwood – Månegarm Open Air 2023 - 2023-08-31
- Recension: Týr – Månegarm Open Air 2023 - 2023-08-31
