Rock klassiker är till bredden fyllt av musikälskare, som välkomnar finska Lost Society med ett djupt avgrundsvrål. Ett band som redan vid första ackordet trollbinder sin publik och lockar in fler i det redan trånga tältet.
Frontmannen Samy Elbanna är en naturtalang och tar över scenen med en stor portion glädje. Hans hårda röst är en tuff kontrast mot det stora leende som återkommer under spelningen. Melodierna är perfekt balanserade och innehåller en djurisk rytm, som basisten Mirko Lehtinen håller ett lika stadigt grepp om, som med sin bas. Trummisen Ossi Paananen håller hårt i kontrollen över takterna, i en lika detaljerad precision som resterande musiker. Gruppen är stabil och den vänskapliga rivalitet som uppstår, påminner starkt om dom mosh pits som uppstår längst fram vid scenen.
Vid vissa tillfällen måste dom energiska musikerna avbryta sin framfart, för att undvika brutala krockar. Uppeldade av den karismatiska sångaren och gitarristen Samy, tar publiken över hela området och låter sina rop eka ut och överrösta musiken från scenen bredvid. Killarnas synkroniserade headbangande får sig en twist, då Mirko väljer att göra det åt vänster och resterande åt höger. Musiken är tung och liveversionen av senaste albumet Braindead låter otroligt mycket bättre live. Även om jag står långt bak, så känner även vi av energin från scenen. Gensvaret som åhörarna ger bandet, får Samy att avge löftet om att snart komma tillbaka och det skulle inte förvåna mig om bandet inom ett par år, står på en av dom större scenerna på Sweden Rock Festival.
Uppträdandet är alldeles för kort och bandet må vara stela till en början, men när dom väl kommer igång, så låter inte dom musikaliska explosionerna någon vänta längre. Blandningen av deras nyare låtar, men även några äldre är snyggt planerad och visar upp bandets historia på ett smakfullt sätt.
SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Fredrik Olofsson (Fredrik.Olofsson@rockbladet.se)
KONSERT: Lost Society
ARENA: Sweden Rock Festival
DATUM: 2017-06-07
BÄSTA MINNET: Bandets närvaro och deras spelglädje
