Det började med en förfrågan på Facebook och utvecklades till ett projekt vars karaktärer som låtarna är uppbyggda på, utvecklade det till ett koncept. Rockbladets utsända fick en pratstund med Magnus Söderman och Ricky Evensand om Reignsaw, hur allt började och musikbranschen då och nu.
Från början var det aldrig tänkt att Reignsaw skulle utvecklas till ett koncept projekt, kan ni berätta lite mer?
– Jag kom med när Berget, som är en gammal kompis till mig, la upp en förfrågan på Facebook att han sökte musiker till ett projekt. Då var Petri Kuusisto redan klar som gitarrist och Berget själv skulle sjunga och spela gitarr, men det ändrades efter hand och nu spelar han bas och Reignsaw sjunger. Vi tyckte alla det vore riktigt coolt med två sologitarrister, så dom rollerna föll på mig och Petri. Sedan när Sgt Reginald J. Sawyer, alltså Reignsaw gick med i bandet, så tog han på sig rollen som sångare. Det var egentligen aldrig meningen från början att det skulle bli ett koncept av det hela, utan det är något som har vuxit fram genom karaktärerna, som låtarna handlar om. Alla gick med för att vi älskar trash och visste att det skulle bli något bra av det. Men vi kommer inte avslöja vem det är som döljer sig bakom masken, det är på hans egen begäran, berättar Magnus Söderman, sologitarrist.
-Jag bodde tidigare i Australien, men så när jag skulle flytta hem igen så berättade Petri att dom sökte en trummis till Reignsaw. Vi tre, jag, Petri och Magnus känner varandra genom Studio Underground i Västerås och har hållit kontakten genom Facebook ett par år, berättar Ricky Evensand, trummis.
Vad är enligt er viktigt att tänka på under dom förutsättningar som skapas, när man nischar sig?
– Tyvärr är det många band, oavsett om man är nischade eller inte, som tappar bort dynamiken som grundas på att varje låt är sin egen. Många metalband gör plattor som låter exakt likadant rakt igenom, några som lyckas bra med variationen är gamla Metallica, för på deras skivor får varje låt vara en ny upplevelse. Dom blandar snabbt med tungt, istället för att mixa det i varje spår och det har vi också försökt göra. Personligen föredrar jag mycket melodier och det vet jag att Petri också gör, så det har färgat av sig i form av melodisk hårdrock med inslag av heavy metal. Lyssnaren ska känna att det är något mer än bara trash och det tycker vi man märker. Alla våra inputs är olika och genomarbetade, mycket beroende på att vi har träffats och skrivit tillsammans på ett old school sätt, något som aldrig tidigare har hänt mig, berättar Magnus.
– Allting handlar egentligen om ens egen känsla och vad man känner för låtarna, det är inte så att du sitter och tänker på ett djupare plan än att man gillar låten. Varje spår på skivan framkallar olika känslor och det i sin tur blir en automatisk förlängning av oss, Magnus spelar som han gör, för att det är så han känner för låten. Reignsaw består ju av ett gäng metal heads som gillar hård musik, då blir också attityden ganska tuff, anser Ricky.
Att vara fyra stycken låtskrivare i ett band måste ändå vara ganska utmanande?
– Egentligen inte, för när vi träffas så kommer alla med några idéer. Ibland är det bara en grund och andra gånger en låt som saknar små detaljer, som inte går att komma på själv. Det svåra är egentligen att veta när låten är klar, men vi brukar alltid göra pre-production demos, för att veta på ett ungefär hur låten kommer låta när den är klar. För oss var det viktigt att den skulle låta som en liveinspelning, men du får också tänka på att det är första skivan vi gör tillsammans och jag tror att arbetet med den, kommer ha gjort oss mer förberedda inför nästa. Allt har sina för och nackdelar när man driver låtar, du kan spela in tio stycken och tre blir inte bra, då är det för sent så balansen är viktig att hitta snabbt. Som tur var kände vi att musiken som är med på plattan, redan från början kändes bra, men du kan aldrig få till en skiva där allt är hundra procent bra, oavsett hur bra variationen är. Vår fördel som fyra låtskrivare, är att då fungerar vi även som fyra filter och kan se allt ur olika perspektiv, berättar Magnus.
– Vi är fans av den här musiken så allt kommer direkt från hjärtat, trots att jag inte är involverad i låtskrivandet på det sättet. För min del handlar det lite mer om arrangemanget och det var en annorlunda process med just detta albumet, eftersom att Berget också är trumslagare i grund och botten. När vi skulle jobba på arrangemanget så kom han till min replokal och hade med sig ett mixerbord samt två par hörlurar, sedan satt vi och snackade om olika takter och hur jag skulle spela. Hela den biten var väldigt avslappnad, trots jag aldrig tidigare arbetat på det sättet, så vi utvecklades väldigt mycket under produktionen, anser Ricky.
Ni började er musikaliska bana under en tid då musik inte var lika tillgängligt som idag, vilka fler skillnader finns enligt er?
– Sverige var annorlunda på den tiden, idag finns allting på youtube och så var det inte förr. 1983 var första gången som en hel hårdrockskonsert visades på tv, det var den legendariska festivalen från Dortmund. Idag kan du lätt beställa en bandtröja via internet, men vår generation fick åka till själva spelningen eller affären som sålde bandprylar. Att allting är så tillgängligt idag, har gjort att magin försvunnit, idoldyrkan var annorlunda förr och banden ouppnåeliga, idag kan du bli vän med dom på Facebook och få veta nästan allt om deras liv. Många av dom gamla banden börjar bli äldre och försvinner, utan att någon som kan ta efter. Likadant med musiken, idag uppskattas den inte på lika hög nivå, utan man lyssnar på en låt här och en där på Spotify. När jag köpte skivor och läste texterna, så visste jag exakt vem som hade skrivit låten och det är få, förutom dom riktiga die-hard fansen som bryr sig om det. Numera säljs det inte lika mycket skivor, möjligtvis att branschen kan räddas genom att mediaavgiften höjs på Spotify, för det enda sättet att tjäna pengar på idag är genom turnéer. Tyvärr ser verkligheten ut så, att till och med många större band har svårt att tjäna pengar på grund av alla omkostnader, skivbolagen investerar ju pengar i banden och vill ha tillbaka dom pengarna. Då försvinner det från inkomsterna som tjänats genom merch och att turnera, det är ett moment 22 som saknar en bra lösning, anser Magnus.
– Det finns drivna människor i alla olika generationer. Vi kommer från en som har vanan inne från att saker ska vara på ett visst sätt. Dom plattformer som finns idag, fanns inte då och det vi säger kanske låter krasst och lite cyniskt, men det är så branschen ser ut. Musikbranschen är inte vad den en gång var och möjligheterna som fanns då, dom är borta tyvärr, anser Ricky.
Kan det faktum att musikbranschen, likt modebranschen består utav mycket trender och att det påverkar dess tillstånd?
– Ibland känns det som att bara för att du spelar i ett metalband, så ska det vara på ett visst sätt. Så det kan nog stämma, alla tider har sina trender och det är ofta ute eller inne att gilla en viss musik eller ett band. När en grupp blir för stora, som till exempel Slipknot, verkar det som om många ”die-hard” metal fans inte tycker det är ”coolt” att gilla dem längre. Det blir för mainstream, säger Magnus.
– Människor söker sina identiteter genom band, så trots att dom spelar samma musik anses dom vara sell out bara för att dom blir för stora. Det blir lite som att, det inte är deras band längre och eftersom att folk älskar att skapa någon dom av subkultur kring saker, inte bara inom musiken så blir det också en del av ens personliga identitet. Men den möjligheten försvinner när allt fler upptäcker banden, anser Ricky.
Har ni någon gång känt att ett band har haft stort inflytande och format er musikaliska bana?
– Andra band har alltid på något sätt, ett inflytande på ens sätt att vara som musiker. För mig är det KISS, dom fick mig att börja vilja spela. Mycket berodde på kombinationen av att dom framstod som superhjältar och att dom av ouppnåeliga. Yngve Malmsten var den som fick mig att vilja bli gitarrist och även orsaken till varför jag började öva mer, dom andra är ACCEPT och Metallica. För det spelar egentligen ingen roll hur mycket man har att välja mellan, utan det är hur dedikerad du är som betyder något, tycker Magnus.
– Saxon var det första bandet som jag började följa och köpte alla skivor som dom släppte. Nu inspireras jag av allt och i princip av alla på olika sätt, men då var det Tommy Alridge som spelade med både Ozzy Osbourne och Deen Castronovo. Många känner säkert igen sista namnet eftersom han spelade med Journey, men enligt mig är han en av dom mest fantastiska heavy metal trummisarna som funnits. Men det var också så jag upptäckte ny musik, om du lyssnade på ett band så kunde det leda till tips om andra och så vidare. Rush är en grupp som jag upptäckte på det sättet. När någon har inflytande på dig, så är det viktigt att skapa sin egen tolkning av deras sätt att spela på. All information som man får, den suger man åt sig och plockar sedan ut dom bitar som man tycker är bra, då blir det ens egna. Något som hade varit bra, det vore om Youtube funnits på den tiden, för jämför man information som fanns då och den som finns nu, så var inte allt bättre förr. Dessvärre har konkurrensen ökat i takt med utveckligen av teknik och data, men det ger också fler unga musiker möjligheten att synas. Tekniskt sätt, så är vissa magiska och spelar på sätt som för mig är tekniskt omöjliga, något som dock inte går att förmedla genom dessa forumen, det är erfarenheten och rutinerna som medföljer när man är ute och uppträder live, anser Ricky.
För den som är intresserad av att träffa bandet, kommer Berget, Magnus och även Reignsaw att befinna sig på Sweden Rock Festival under lördagen den 10/6. Signeringen äger rum mellan klockan 14:00-15.00.
Skribent: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
Foto: Björn Glasare
