Mike Rosenberg, även kallad Passenger, förkroppligar uttrycket "Nåde den som ger sig". Han har gått från en fattig gatumusikant till världsartist i och med hitsingeln "Let Her Go". Frågan är om resten av materialet håller samma kvalité, eller om detta är ett klassiskt one hit wonder.
Det behöver inte handla om att Passengers material är dåligt, bara det faktum att inget är så bra som hans massiva globala hit. Att kunna ta sina mor/faröräldrar till en konsert utan att de behöver hålla för öronen är inte nödvändigtvis en dålig sak. Passenger gör musik för alla åldrar, och bär på ett universellt sound som är lätt att gilla. Inte nog med det är frontmannen ohejdat charmig från start till mål, och skämtar så där friskt och kul som endast britter kan.
Efter runt femte låten kan jag inte undgå från att himla med ögonen och tänka "Same same, but different", och drömmer mig bort till de största stjärnorna på singer-songwriter scenen, så som den relativt ohotade och smått mytomspunna Bon Iver.
Passenger levererar på ett så där lagom sätt. Han är lagom intressant, och jag ställer mig nu frågan om han pikat efter "Let Her Go", eller om han är värd sin hajp. Mannen har talang, men det gäller att nyttja den på rätt sätt och det krävs mer än så här i en stentuff musikbransch, annars riskerar han att bli överkörd.
SKRIBENT: Philip Almén (Philip.Almen@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Tommy Hansson (Tommy.Hansson@rockbladet.se)
KONSERT: Passenger
ARENA: Bråvalla Festival
DATUM: 2017-06-249
BÄSTA LÅTEN: Let Her Go
BÄSTA MINNET: Humorn, närvaron och publikens uppskattning
- Wolf Alice – En ensamvarg på scen - 2022-07-07
- Pearl Jam – Ständigt inaktuella eller tidlöst aktuella - 2022-07-06
- Post Malone – En klass för sig - 2022-07-04