Årets Sweden Rock består inte av särskilt många Black Metal-band. Därmed sticker Nifelheim ut ur mängden och de lockar till sig en relativt stor publik, särskilt med tanke på att de spelar redan klockan 13.00.
De två tvillingbröderna Per och Erik Gustavsson är framförallt kända som de två fanatiska Iron Maiden-fansen "Bröderna Hårdrock" men de kallas också för Hellbutcher och Tyrant. Kärt barn har många namn. Tillsammans med sina bandkollegor kallar de sig kort och gott för Nifelheim och spelar Black metal. När spelningen drar igång så har en relativt stor publik samlat sig, vilket verkar tända Nifelheim rätt rejält. När bandet ställer sig längst fram vid scenkanten och mottar jublet så räcker Hellbutcher ut tungan och spänner ögonen i personerna precis nedanför honom. Hans krigsmålade ansikte ser fullständigt aggressivt ut och när den tunga musiken börjar spelas av bandmedlemmarna bakom honom sätter han igång börjar genast springa runt på scenen och skriksjunga. Han tar i så att man undrar om han bokstavligen ska spricka. Han hade dock varit mer skräckinjagande om han faktiskt hade orkat hålla tempot. Redan efter första låten flämtande stapplar runt på scen och flåsar fram "Hallå Sweden Rock", vilket snarare väcker skratt än förfäran.
Nifelheim befinner sig dock i ett guldläge. Startfältet på årets Sweden Rock innehåller inte så många Black metal-band vilket öppnar upp för att samtliga som är intresserade av den genren kommer vilja se Nifelheim. Förmodligen är det så. Publiken är inte bara stor för tidpunkten utan också riktigt engagerad. Det headbangas för fullt och folk skriker sig hesa tillsammans med Hellbutcher. I en paus skanderas dessutom ett övertygande "Nifelheim, Nifelheim," något som väcker bandets teatrala sida om möjligt ännu mer till liv.
För ja, konserten är teatralisk. Det handlar då inte bara om bandets utstyrsel i form av krigsmålningar, läderkläder med taggar och en närmast ockult framtoning utan också om hur bandet ter sig på scenen. I mellansnacket är det förvisso tungt och bandet utstrålar inget annat än utmattning men i låtarna är det fullt ös. Det pekas och skriks mot publiken och energin tar aldrig slut. Vid ett tillfälle så tar de också fram en kanna som det frenetiskt ryker ur och den estetiska Hellbutcher lipar ännu en gång medan han viftar med kannan. Den aggressiva attityden och teatrala showen får till och med undertecknad, som egentligen inte är ett stort fan av just Black-metal, att smälta lite.
Skribent: André Millom
Fotograf: Fredrik Olofsson
Band: Nifelheim
Plats: Sweden Rock Festival
Datum: 2017-06-08
Bäst: Den teatrala framtoningen.
Sämst: Bandets energi håller inte i sig särskilt länge.
- Intervju: Chris Rosander släpper albumet “The Monster Inside” - 2023-02-15
- Rexoria släpper nya albumet Imperial Dawn - 2023-02-01
- Takida inför turnépremiär: “Varit fnittriga i replokalen” - 2023-01-29
