En svårflörtad publik är aldrig att leka med och stämningen är något avslagen. Trots det gör Black Star Riders vad de kan för att väcka publiken.
Regnet piskar den regnponchoklädda publiken, några söker skydd under små takytor längre bort och andra lämnar festivalen helt och hållet. Det är inte den roligaste avslutningen på Sweden Rock Festivals första dag och således årets första headline-gig. Det är synd. Framförallt är det synd å Black Star Riders vägnar, för de gör sannerligen inte bort sig. Bandet, som har många medlemmar ifrån Thin Lizzy, har sedan 2012 byggt upp en fanbase och de har egentligen alla förutsättningar för att göra en konsert som fyller hela området. Nu när väderförhållandena är som de är blir det dock avslaget. Sångaren Ricky Warwick kör på sin bredbenta och testosteronstinna framtoning, han klappar händer och får med sig publiken närmast scenkanten och framhäver sin pampiga basröst till det yttersta för att publiken ska vakna och inte gömma sig under sina regnskydd. Det är ädelt och helt rätt gjort. Dock fungerar det tyvärr bara halvdant.
Det bjuds inte heller på några större överraskningsmoment, men frågan är om det verkligen hade varit tillfälle för det. Den publik som trotsar regnet och står kvar under konsertens gång är visserligen tappra och applåderar och försöker sjunga med, men det är just för att de känner igen låtarna. Hade Black Star Riders fått för sig att plötsligt köra ett gäng nya låtar så är risken stor att stämningen hade blivit ännu mer avslagen. Istället för att klaga på att konsertens upplägg är för "tryggt", vilket man hade kunnat säga exempelvis en solig kväll, så kan vi konstatera att det denna kväll istället blir helt rätt. När bandet kör låtar som "Testify or say goodbye", "Killer Instinct" och "Soldierstown" så glömmer man för en stund till och med bort regnet, vilket man inte hade gjort under en mindre känd repertoar. Även ett effektivt och imponerande trumsolo får publiken att jubla högt.
Konserten når också upp till en annan dimension när bandet trotsar hederskodexen att inte köra för mycket Thin Lizzy och drar igång en av rockhistoriens främsta låtar "The boys are back in town". Då strömmar helt plötsligt mer folk från ingenvart in framför scenen, sjunger med och dansar i vattenpölarna. Det börjar kännas som headline-gig på riktigt.
Även under bandpresentationen känns det som om konserten når något form av klimax. Publiken jublar högt och visar sin uppskattning för dessa proffsiga musiker, inte minst när den gamle ikonen Scott Gorham presenteras. Respekt.
Sammanfattningsvis kan vi helt enkelt säga att Black Star Riders kämpar i uppförsbacke med en betydligt mindre publik än vad de förtjänar. Den publik som faktiskt är på plats får däremot det den ska få, det vill säga höra de låtar man vill höra samt se ett liveband som gör allt de kan för att publiken ska känna sig manad att stanna och gärna sjunga med. I vissa låtar lyckas de halvdant och i andra låtar lyckas de fullt ut. Det är en bedrift en kväll som denna. Förhoppningsvis får bandet komma tillbaka till Sweden Rock och då ha mer tur med vädret.
SKRIBENT: André Millom (andré.millom@rockbladet.se)
FOTO: Anna Skogh (Anna.Skogh@Rockbladet.se)
BAND: Black Star Riders
PLATS: Sweden Rock Festival
DATUM: 2017-06-08
BÄST: "The boys are back in town".
SÄMST: På grund av omgivningen blir inte konserten den succé som den skulle kunna bli.
- Intervju: Chris Rosander släpper albumet “The Monster Inside” - 2023-02-15
- Rexoria släpper nya albumet Imperial Dawn - 2023-02-01
- Takida inför turnépremiär: “Varit fnittriga i replokalen” - 2023-01-29
