Henrik Berggren – Jag hoppas du är här för att stanna

Det krävs oceaner av styrka för att inte bryta ihop för någon med kroniskt trötthetssyndrom. Det krävs monumental viljestyrka och mod att möta en publik som väntat på att du skall återvända från kriget år efter år utan besked. Det fordrar ett Varghjärta. Det kräver sin Berggren.

Annons

Stjärnan lyser lika klar under de där sorgsna ögonen som de gjorde på tiden för Cruel Town med undantaget att skårorna i ansiktet blivit lite djupare nu. Uttrycket skörare. Men rösten darrar aldrig. Den har aldrig sjungit klarare eller talat tydligare: ”Jag vill säga en sak om den här låten (Work) – och kanske några till. Det finns dom som tror att jag föraktar människor som arbetar 7-16, det gör jag absolut inte. Jag skriver om hur jag upplever saker och ting. Om hur det är att fastna i sitt eget liv. Det är av sympati jag skriver detta. Inte för att trycka ner någon.” Han säger det på ett sådant värdigt och ödmjukt förkrossande vis att det inte går att värja sig mot ärligheten. ”Work” drar igång och publiken arbetar på som de aldrig gjort för pengar.

Jag får känslan av att allting står på spel. Henrik Berggren balanserar på en skör tråd genom hela spelningen. Det är uppgivet och kraftfullt. Publiken är med honom i varje igenkännande textrad. Ikonen är återuppstånden. Jag hoppas du är här för att stanna en stund till. Det var en ära för mig att få tillbringa en timme med dig under Bråvallavalvet. Om den så bara kändes som en minut.