Om chansen att se ett av Finlands mest lovande band tre gånger på en sommar uppstår, är det inget man missar. Höga hopp, snabba gitarrer och en frontman som Samy Elbanna räcker för att man ska vara fast för livet.
Setlistan må vara den samma och det är återigen Braindead som inleder spelningen, växlingarna mellan ren sång, hjärtskärande skrik och den härligt mörka, growlande är ännu mer smidiga och sker utan man tänker på det. Energin är hög hos bandet och basisten Mirko Lehtinen är ännu mer utmanande denna gång. Hans approach mot publiken och sättet han lutar sig fram som för att fråga om man vill dansa med honom i en mosh pit, är tuffare och grövre. Basgångarna har vässats och ekar från alla väggarna med hot om att slå undan ens fötter. Arttu Lesonen på gitarr är som en thrashsaga i sig, hans fingrar rör sig med en orms smidighet över strängarna och förflyttar sig utan avbrott på ett sätt som gör ont bara man bevittnar det. KILL (Those Who Oppose Me) och Hollow Eyes har fått små förändringar som knappt är märkbara, men det är Samy vars höga hopp och medryckande energi som sakta men säkert knuffar spåren i än riktning som utmanar lyssnaren att hålla kvar fokus även på musiken.
Terror Hungry är en återkommande favorit och målmedvetenheten i krigsföringen hos banden i form av musikalisk rivalitet gällande vem som kan höras mest utan att påverka dom instrumentala partierna är riktigt vacker. Rage Me Up är Ossi Paananen bäst låt och den precisa grymheten varje slag byggs upp av, för att takterna ska hamna på rätt ställen, men ändå något snett är det som gör bandets sound så föränderligt. Ska man se till sången så är I Am The Antidote den bästa, det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör att sången blir så fantastisk, men mycket består av dom olika känslorna som för varje uppträdande varierat. Nivån på den okonstlade ärligheten stiger och Samy ger mer och mer av sig själv. Helst hade jag sett dom inta Fire Stage eller Goat Stage för att verkligen kunna göra sin musik rättvisa, för det går inte att stänga in fyra extrema talanger i en byggnad som Gas Stage finns i och förvänta sig något annat än fullständigt kaos. Trots detta så lyckas Lost Society återigen gräva sig djupare in i den musikaliska delen av själen och slukar den sista biten av motståndet som en gång fanns där. För detta är musik som man kan förlita sig på, den sviker aldrig.
BETYG: 
SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
KONSERT: Lost Society
ARENA: GAS Stage /Gefle Metal Festival
DATUM: 2017-07-15
