Domedagsliknande toner och sprintande riff inleder Clay Heart, ett mystiskt och nästan spöklikt spår. Det går nästan att se och känna hur fingrarna rusar fram och tillbaka över strängarna och när trummorna kommer fram som skrämda gastar ur sina kistor förändras ljudbilden enormt.
Basen håller en fin takt, men det är gitarren som skapar en bakgrundsröst till den grova, övernaturliga sångrösten. Tempot är högt,frätande och påträngande, ilskan är äkta och det är precis så rått som det ska vara för att den rena sången ska kunna bygga upp fina broar mellan. Låten är extremt välproducerad och varje detalj har uppenbarligen en tanke bakom sig. Förkärleken för effektfulla riff och takter som trycker sig fram likt gigantiska bestar är tydligare i Earth Destroyer. Orden i sången är i gränslandet för att vara svåra att urskilja, men samtidigt inte. Balansen hålls med ett nålsögas precision och när Peripheral Vision tar över, med sina melodiska riff ökar kvaliteten på EPn markant. Rundgångarna som får dom rytmiska takterna att tävla med gitarrens grymhet biter på rätt ställen och gör att pulsen ökar markant. Det känns som om man faller utan att kunna se ett slut, men ett slut har tyvärr låten och den sista rispande tonen ebbar ut med effektfulla ekon. Eye To Eye är ytterligare ett spår där främst trumslagaren och gitarren kommer fram, det märks tydligt att musikern bakom dessa riffen är skolad på hög nivå och bekväm i sin roll. Spåret påminner lite om något Asking Alexandria skulle ha gjort under sina tidigare år, fast mer välproducerat och tight. Dusk/Dawn överraskar med klassiska toner i pianoform, detta förändrar även undertonerna i den growlande sången. Jag har faktiskt aldrig hört någon förvandla en så rå form av sång och göra den så vacker, innebörden får en helt annan mening. Dom instrumentala partierna smälter samman på ett mycket finare sätt med rösten och trots upprepningarna är många, nästan som ett mantra så förstår man desperationen och galenskapen vars bäcksvarta tråd löper som tjära genom ådrorna som utgörs av ytterligare ett parti tighta riff. Basen kommer fram lite tydligare och deltar på ett nytt musikaliskt sätt.
Sammanfattningsvis är Enigmas otrolig välgjord. Mixningen är väl genomarbetad och likaså musiken, varje spår är sin egen deltagare och tillsammans utgör dom en perfekt grupp. De många effekterna är extrema och trycker in lyssnaren i ett hörn, samtidigt som det känns lite som att befinna sig i en labyrint. Man vet inte vilken riktning som är riktigt rätt och hålls på helspänn rakt igenom. Bakom EPn står utan tvekan musiker som kan hålla en hög nivå och som lägger manken till ordentligt vid produktionen. Deras personligheter har fått utrymme och influerat varje spår, allt som gör det äkta och brutalt är kvar och inget göms undan i skuggorna utan dras fram i ljuset. Det enda negativa är att Dusk/Dawn är en lite för abrupt avslutning och det hade varit bra med några uppföljare. Även om en EP ska innehålla ett visst antal spår, så hade jag hellre sett Enigmas ta form som ett helt album, detta för att göra både musiken, men också konstnärerna bakom rättvisa.
SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
BAND: Set Before Us
ALBUM (EP): Enigmas
RELEASEDATUM: ex 2016
LÅTLISTA – SKIVANS NAMN
1. Clay Heart
2. Earth Destroyer
3. Peripheral Vision
4. Eye To Eye
5. Dusk/Dawn
BANDFAKTA – SET BEFORE US
MEDLEMMAR
Emanuel Borgefors- Drums
Jesper Nilsson- Guitar
Niklas Edström- Guitar, vocals
Hampus Andersson- Bass
Erik Tropp- Vocals
DISCOGRAPHY
2014- Voyagers
2016- Enigmas
