Rockbladet recenserar de artister på den engelska rockfestivalen som sällan eller aldrig besöker vårat land i norr samt headlinern ZZ Top och det enda svenska bidraget Blues Pills. Bildgallerier och Rockbladets utmärkelser hittar du här.
THE PICTUREBOOKS
Två riktiga nomader som varit ute på vägarna i 3 år med sina motorcyklar och grovahuggna framföranden av bluesig lo-fi rock. Philipp "The Beast" Mirtschink har bara bastrumma, klocka och golvpukor som han går på med så ursinnig kraft att han skadar handen. Sångaren och gitarristen Fynn Claus Grabke pratar snabbare än Danko Jones och vinner många sympatipoäng med sin rättframma framtoning. Primitiv, taktfast urfolksmusik som uppmanar till regndans i leran. Sällan har jag blivit såhär tagen av en festivalspelning i dagsljuset.
BETYG: 
BÄSTA LÅTEN: Cactus
MONSTER TRUCK
Att de här potenta lönnlöven kuskat runt som förband till Nickelback kan man tycka vad man vill om. Men förutom ett framträdande på Sweden Rock Festival har också Nickelback-värmningen i Globen tyvärr varit enda chansen att se kvartetten i Sverige. Ett sjuhelsikes driv, refrängstarkt oh-oh-ooohande och en riffglädje som slukas av de hungriga engelsmännen (och några få kvinnor). Så mycket flottiga lökringar, Black Velvet och truckerkeps rockmusik någonsin kan bli. Don't fuck with The Truck!
BETYG: 
BÄSTA LÅTEN: Don't Tell Me How To Live
ZZ TOP
Jag älskar That little 'ol band from Texas. På skiva. Live har jag aldrig sett dem lyfta mer än på gamla videoupptagningar från 80-talet. Redan '96 (i Finspång av alla ställen) kändes de trötta och på Grönan häromåret var det ojämnt och slarvigt. Ikväll är det bättre men återigen hackar det stundtals. Lite kul inslag i mitten av konserten med Sixteen Ton (som de lirat ihop med Jeff Beck tidigare) och redneckhillbillyn Act Naturally med gitarrteknikern Ellwood Francis på slide. Foxy Lady är bara onödig och några av 70-talsklassikerna känns tröga. Men i smutsriffande Just Got Paid glimrar det till och charmen i MTV-hitsen Sharp Dressed Man och Legs är svår att motstå.
BETYG: 
BÄSTA LÅTEN: Sharp Dressed Man
TYLER BRYANT & THE SHAKEDOWN
Hann tyvärr med alltför få tältspelningar i år (det är ju i tälten det händer!) men denna var lysande. Vilken glöd, vilken energi och vilken kärlek till blues- och rockmusiken det här unga Nashvillegänget visade. Blueshommagen Mojo Working (Muddy Waters) är särskilt fläskig och med Easy Target får vi ett lovande smakprov från nya albumet som släpps i oktober. Spolingen Tyler far runt som en ung Eddie Van Halen på scenen och mitt bland den lyriska publiken. Tyvärr ännu ett band som lyser med sin frånvaro på de svenska scenerna.
BETYG: 
BÄSTA LÅTEN: Mojo Working
DIRTY THRILLS
Ett av de där nya, unga banden som verkligen kan ta en scen. Det sprutar av självförtroende och kaxig rockattityd och kvartetten passar perfekt för att ta oskulden på nya Grooverider Stage. Förra året huserade grabbarna på den lilla Rising Stage och gjorde också en akustisk spelning i VIP-tältet, något de skulle upprepa i år under söndagen. Den skinnbyxklädde sångaren Louis James kan låta lite ansträngd på platta men live känns rösten betydligt mer bekväm. Basisten Aaron Plows är en sköning med både rätt groove, dresscode och mördablick. 15:e september släpps andra albumet Heavy Living.
BETYG:
BÄSTA LÅTEN: No Resolve
SCORPION CHILD
Facket höga förväntningar hamnar Texaskvintetten i vilket sällan är så bra. Med två genomarbetade konceptalbum i ryggen, karismatisk sångare och en annorlunda blandning av metal, blues, kraut, psysch och några snygga Queen-arrangemang har jag längtat efter att få se bandet live då jag missade de, hittills, enda Sverigegigen 2016. Aryn Jonathan Black rör sig i samma vokulära härad som Plant, Rodgers och Buchanan men har ikväll för mycket störande ekoeffekt på rösten. Det tänder inte heller till mellan band och publik som mest verkar vänta på Rival Sons. Låtmaterial och dynamik är dock i världsklass.
BETYG: 
BÄSTA LÅTEN: Reaper's Dance
THE VINTAGE CARAVAN
Den här isländska trion bildades redan när sångaren och gitarristen Oskar Logi Agustsson var 12 år(!), vilket var för 11 år sedan. Tre plattor har man hunnit med sedan dess och den fjärde börjar man spela in nu i dagarna. Babylon har jag nynnat på hela morgonen, till vår fotografs stora förtret, och den får vi nu i dess rätta tappning. Tillsammans med Paranoid-riffande Midnight Meditation är den det starkaste kortet i dagens giv av rökiga svampar. Allt framfört med bus i blicken på taggade krakkar. Tar upp kampen med Solstafir om Islands bästa rockband.
BETYG:
BÄSTA LÅTEN: Babylon
BLUES PILLS
Det är andra Ramblin' Man Fair-uppträdandet för festivalens enda svenska grupp (förvisso med en amerikansk basist och en fransk gitarrist men alla baserade i Örebro). Setlisten är perfekt festivalanpassad och har sin tyngpunkt på den mer gitarrdrivna debutplattan. Elin Larsson uppmanar till mer kärlek i världen med Jefferson Airplanes Somebody To Love och det finns nog inget band som gör låten mer rättvisa. Jammandet når nya höjder i en utdragen Elements and Things men stämningen blir något lidande av den gassande eftermiddagssolen.
BETYG:
BÄSTA LÅTEN: Elements and Things
SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kristin Carlsson (kristin.carlsson@rockbladet.se)
EVENT: Ramblin' Man Fair 2017
ARENA: Mote Park / Maidstone
DATUM: 2017-07-28–30
- Fuzz Festival #4 – lät fuzzen vara med oss - 2023-11-20
- FUZZPROFILEN: Inför Fuzz Festival #4 med Truckfighters - 2023-11-07
- Spelschemat släppt till Truckfighters Fuzz Festival #4 - 2023-09-28
