THE QUIREBOYS är tillbaks med toner av stark röklukt kryddat med en skvätt bourbon och en nypa amerikansk fattigdom. ROCKBLADET har lyssnat på den senaste skivan WHITE TRASH BLUES som är bandets hyllning till bluesens mästare från förr.
Hade någon i början av 90-talet sagt åt mig att jag en dag skulle lägga energi på att skriva en artikel om The Quireboys hade jag inte för en sekund trott det. Nu på 2010-talet då jag faktiskt börjat lyssna på bandet erkänner jag med glädje att de rockigare sakerna med bandet tilltalar mig. Deras framträdande i tältet på Wacken Open Air 2015 gjorde mig till slut såld. Nu gör The Quireboys en sk "The Rolling Stones" och släpper White Thrash Blues som endast innehåller coverlåtar gjorda av blueslegendarer och då måste jag få säga mitt om det.
Många av dessa låtar växte jag personligen upp med men inte i dess originaltappning utan då mest framförda av The Rolling Stones. Den avslutande trion I'm a King Bee (Slim Harpo från 1957), Walking the dog (Rufus Thomas från 1963) och Little Queenie (Chuck Berry från 1959) återfinns alla i Stones 60-talskatalog och White Trash Blues är verkligen dränkt i just denna 60-70-tals blues/rock som också är den stora inspirationskällan hos The Quireboys. Ta bara "Chuckens" Little Queenie som The Quireboys gör till en fullgod version och sångaren Spikes insatser på denna skiva tar mig tillbaks till tiden då Rod Stewart forfarande rockade (och söp) i The Faces. Det var innan "Roddan" blev dansbandssångare i fluffiga chinos och kinatofflor. Sonny Boy Williamson II Help Me från 1963 görs här riktigt bra och riffet i öppningslåten Cross Eyed Cat (Muddy Waters från 1977) är så fängslande monotont att man till och med skulle nynna den melodin under rotfyllningen från helvetet. Spike gör som helhet ett bra jobb med sin raspiga röst och det sätter tillsammans med bandet ändå en personlig prägel på musiken. Några låtar har poppats till en aning som Boom Boom (John Lee Hookers) vilket gör White Trash Blues säkert även kan fungera som instegsdrog till bluesens värld för den som ännu inte har lyssnat in sig på det dammiga amerikanska ljudet. Och du, när du ändå har fastnat för den här skivan så gå gärna in och lyssna på orginalartisterna också. Du kommer inte att ångra det.
SKRIBENT: Fredrik Brolin (Fredrik.Brolin@rockbladet.se)
BAND: The Quireboys
ALBUM: White Trash Blues
RELEASEDATUM: 2017-09-05
SKIVBOLAG: Off Yer Rocka Recordings
BÄSTA LÅTEN: Cross Eyed Cat
BANDFAKTA – THE QUIREBOYS
MEDLEMMAR
Spike (Vocals)
Guy Griffin (Guitar)
Keith Weir (Keyboards)
Paul Guerin (Guitar)
Dave McCluskey (Drums)
Nick Mailing (Bass)
| HEMSIDA | FACEBOOK | SPOTIFY |
Foto: Tom Gold
DISCOGRAPHY
Twisted Love (2016)
St Cecilia And The Gypsy Soul (2015)
Black Eyed Sons (2014)
Beautiful Curse (2013)
Halfpenny Dancer (2009)
Homewreckers & Heartbreakers (2008)
Well Oiled (2004)
This Is Rock 'n' Roll (2001)
Bitter Sweet & Twisted (1993)
A Bit Of What You Fancy (1990)
The Quireboys kommer till Sverige i höst för fyra spelningar.
Turnédatum:
27 okt – Rocktober Fest, Annexet, Stockholm
09 nov – Sticky Fingers, Göteborg
10 nov – Palatset, Linköping
11 nov – Frimis Salonger, Örebro
- INTERVJU: Geir Hørnes om boken The Curious Chronicles of Villa Nellcote - 2023-03-08
- INTERVJU: Mats Mappe Björkman från Candlemass - 2022-11-18
- INTERVJU: Brent Smith från Shinedown - 2022-07-10
