Electric Boys firar i år att det var 25 år sedan man släppte kioskvältarplattan Groovus Maximus med en jubileumsspelning på anrika Cirkus i Stockholm den 22 oktober. Marknadsföringen inför jubileumsspelningen har varit intensiv. Man har via Facebook gjort två bejublade unplugged gig, radioframträdanden och ett uppskattat interaktivt Q&A. Det har synts banners till höger och vänster och man har inte kunnat undgå den intensiva marknadsföringen. Detta bådade gott inför ett intensivt jubileumsfirande på Cirkus.
Electric Boys har under en lång tid planerat, repat och jobbat fram en riktigt frän produktion för att ge albumet Groovus Maximus en finfin 25-årspresent. Under de 90 minutrarna fick vi tretton låtar från Groovus-albumet, samt fyra extranummer med bland annat en Robyn-cover och den stora hitten All Lips 'n Hips. Den här artikeln ska vi både summera konserten och albumets historia.
Konserten inleddes med tonerna från den instrumentala låten March of the Spirits, där Franco och Conny fick briljera med sitt gitarrsound. Den bakre ljusriggen var det enda som lös upp scenen med taktfast blinkande sken som gjorde att man bara såg siluetter av Conny och hans gäng. Ett perfekt intro som sen gick över till de tunga riffen i titellåten Groovus Maximus. Energin och spelglädjen var på topp redan från första riffet. Det är något visst med det här albumets funkighet i kombination med de hårda riffen, som kommer till sin fulla potential här på Cirkus ikväll.
När det kommer till att fira bands album, kan jag tycka att det kännas lite krystat sätt att skapa en hype inför en konsert eller bandet i sig. Jag ställer därför ganska höga krav att man gör någonting alldeles extra. Det börjar bra med att man bokar en större konsertlokal, som Cirkus är, så att du kan ta ut svängarna med den produktion man vill bjuda på. Det sceniska i sig går helt i den avskalade och psykedeliska stilen som bandet stått för enda sen det begav sig för snart 30 år sen. Däremot när det kommer till ljus-produktionen har de satsat mycket krut på och det skapar den lilla extra stämningshöjaren som behövs för en jubileumskonsert.
Låt oss skruva tillbaka klockan 25 år bakåt i tiden för att gräva lite djupare i varför Groovus Maximus blev en sådan succé som den blev.
Under sena 80-talet och tidiga 90-talet svepte en tung funkrockvåg över rockdyrkande fans världen över. Band som Red Hot Chilipeppers, Faith no More, Spin Doctors, Dan Reed Network och Extreme åkte högt upp på skivförsäljningslistorna.
I Sverige hade vi Electric Boys som stack ut rejält från jantelagen med sitt funkgrooviga sound, psykadeliska kläder och sköna humor. Electric Boys hade dessutom starka, svängiga låtar fulla med hooks och sköna melodier. De var influerade av Aerosmith, Mothers Finest, Beatles och grooviga funksoulbandet Undisputed Truth. Något de var synnerligen ensamma om hemma i Svedala på den tiden.
1989 släppte bandet fullängdaren Funk o Metal Carpet Ride på svenska etiketten Polygram och fick en hit med Lips n Hips som blev en stor succé i Europa och de åkte på turné med brittiska Thunder. En omgjord version av plattan släpptes följande år i Amerika. Även där rönte bandet framgångar, framför allt med singlarna Psykadelic Eyes och Lips n Hips. Bandet var på randen till ett större internationellt genombrott.
Uppföljaren Grovvus Maximus spelades in i anrika Beatlesstudion, Abbey Road Studios i London och släpptes sedermera under 1992. Electric Boys valde på Groovus Maximus att ta ett litet steg bort från funkrocken för att satsa på tunga riff, hooks och starka melodier. Man behöll det tunga funksvänget, men det var inte riktigt lika renodlat svart funksoulinspirerat längre.
Groovus Maximus är utan tvekan en av Sveriges bästa plattor genom tiderna och definitivt den bästa om någon frågar undertecknad. Här blommade verkligen Electric Boys ut i starkt låtskriveri och ett tungt och svängigt riffsound med starka melodier som cementerade bandets ställning på den rådande svenska rock himmelen. Electric Boys stod här på toppen av sin karriär och bandet pekade låtmässigt och livemässigt.
Plattan inleds med tunga och riffiga Groovus Maximus som blev en stark öppningslåt till plattan. Andra låten Knee Deep In You skulle bli en trogen följeslagare under bandets alla liveframträdanden fram till dagens datum. Undertecknad veterligen, har Electric Boys förmodligen inte spelat ett enda gig utan att framföra Knee Deep In You förutom 25-års jubileumsspelningarna till Funk o metal carpet ride förstås.
Beatlesinfluerade Mary In The Mystery World blev en av plattans hitlåtar och hamnade på svenska listor och blev spelad i radio. Undertecknad älskar det utdragna solopartiet där den karismatiske kapellmästaren, leadsångaren och tillika gitarristen Conny Bloom, visar vad han är bäst på som gitarrist. Just utdragna improviserade jam-partier blev även bandets signum live.
Förutom fantastiskt bra live-spelade låtar så bjuder Conny på sin klart underfundiga humor i mellansnacket, det kryper fram en och annan anekdot från inspelningar och saker som hänt på vägarna. Jag har till och från lyssnat en del på Electric Boys plattor under åren, men min upplevelse är att trots att låtarna och soundet är bra nog för att platsa på mina spellistor, så är det ju live helheten kommer fram. Bed Of Roses och She’s into something heavy är två riktigt bra exempel på detta.
Vi fortsätter med mer tankar om resten av plattan i sig.
Funkgrooviga Fire in the House är en stark låt som öppnar upp sig i ett tungt refrängriff och är en av plattans tyngsta låtar. Rifftunga och refrängstarka Sky is Crying handlar om det moderna samhällets ignorans av naturen och miljön och uppmanar till support av organisationer som Greenpeace.
Bed of Roses är en fantastiskt vacker låt som handlar om lycka och kärlek och den är en av undertecknads favoritlåtar på plattan. She´s into someting Heavy är som titeln antyder, en av plattans tyngsta låtar med en stark, körliknade hook i refrängen som är säreget för plattan.
Den vackra ballanden Dying to be Loved handlar om olycklig kärlek och vem kan inte relatera till det?
Bad Motherfunker var en låt som Electric Boys lirade mycket live under de tidiga åren. Det är fullt blås, tunga riff, makalöst sväng och en stark refräng och även den är en av plattans starkaste låtar. Jag diggar verkligen den lite förbisedda Franco Santuniones otroliga funkgitarrspel. Han har extrem funktajming och blåser i väg sina solon så starkt att håret på armarna reser sig. Electric Boys hade inte varit något utan Francos gitarrlir.
Den underbart riffsvängande When Love Explodes är förmodligen plattans tyngsta och svängigaste låt. I makalösa Tamburine får Sigevall tillfälle att leka lite med trummorna. Niclas Sigevall är en otroligt säregen trummis och en av få i världen i sitt slag. Han är John Bonhaminfluerad, tung, svängig och med helt unik tajming. Han har ett sväng som inte är av denna världen och hänger exakt in i den sista kritiska tusendelen. Hamnar man som trummis på fel sida om den tusendelen, låter det katastrofalt. Men Sigevall hamnar alltid rätt. En medfödd gåva som gör honom helt unik som trummis.
Tear it up inleds med ett munpelssolo spelat av kapellmästarn Conny Bloom och har en av plattans svängigaste riff-groove, med en av plattans starkaste refränger. Tear it up är en solklar hitlåt som sorligt nog blev lite bortglömd.
Plattan avslutas lika starkt som den öppnades med instrumentala March of the Spirits. Makalöst snyggt och melodiskt gitarrlir av Conny Bloom. March of the spirits skulle sedermera cementeras som ett permanent intro till Electric Boys alla liveframträdanden och vilket självfallet liveintro sen.
Groovus Maximus fick under den tiden tyvärr, segla i bakvattnet på den rådande Seattlevågen med band som Nirvana, Pearl Jam och Soundgarden. Det var inga dåliga band alls, tvärtom, men Electric Boys förtjänade definitivt betydligt större framgångar med Groovus Maximus i världen än man fick.
VI har även nämnt mycket i den här krönikan om tajming både rent musikaliskt och tidsmässigt. Hade Groovus Maximus släpps något eller några år tidigare hade den så klart även kommersiellt blivit en större succé. Med albumets pånyttfödelse söndagen den 22 oktober 2017, så tycker jag och säkert alla de som besökte Cirkus att den nu äntligen fått sin rättfärdiga uppmärksamhet, vilket den kunnat få redan för 25 år sen om inte grungens stora käft hade slukat upp den i ett nafs.
Hur som helst var det utan tvekan så att Conny, Franco, Andy, Niclas och Jolle var kungarna av Funkrock-scenen här på Cirkus denna mörka oktoberkväll. We cannot display this gallery
KONSERTTEXT & FOTO: Jonas Lööw (jonas.loow@rockbladet.se)
KRÖNIKA: Torbjörn Skogh (torbjorn.skogh@rockbladet.se)
KONSERT: Electric Boys 25-årsjubileum för "Groovus Maximus"
ARENA: Cirkus / Stockholm
DATUM: 2017-10-22
