Grunden till kaxiga Highride lades redan för 11 år sedan och med en ny lineup samt kommande platta är bandet högaktuella. Innan första singeln Sex Is My Substitute skulle släppas, fick rockbladets utsända en exklusiv intervju med grundaren och sångaren Peter Waljus och basisten Kriss Keyes.
Det är två något slitna rockers som möter oss på den kombinerade puben/kinaresturangen, Kriss och Peter har precis stigit i land från Bandit Rock kryssningen.
Highride – aktuella med singeln "Sex Is My Substitute" – har två nya medlemmar: Mille Lithander på leadgitarr och Kriss Keyes på bas. Känns det som om ni nu består av rätt personer för att bandet ska nå sin fulla potential?
– Kriss och jag har känt varann rätt länge och alltid velat spela ihop, men det var först när Highride stod utan både leadgitarrist och basist som möjligheten uppenbarade sig att spela tillsammans. Det kändes som ett naturligt steg att ta, både när Kriss gick med, men också Mille eftersom de båda spelat ihop i de numera nedlagda Sthlm Bandits. Saken är den att, när ett bands medlemmar är så tajta vänner som vi är, så blir musiken det också. Nicke Rosell som jag grundade bandet med, känner också att vi äntligen har hittat rätt, berättar grundaren och sångaren Peter.
Det är inte bara nya medlemmar, utan även ett nytt album som produceras just nu. Hur skiljer sig processen bakom från förra plattan?
– Vi har till skillnad från första albumet inte bokat en studio, utan byggde om vår replokal och spelar in där istället. Så nu både producerar vi och spelar in själva. Jag tycker personligen att det underlättar, för då kan man gå direkt på inspelning när en låtidé känns lovande och utgå därifrån. Kvalitén på allt blir också högre när man inte har någon tidspress. Mixar gör mestadels jag, även fast alla i bandet såklart får säga sitt. Under mixen av "Sex Is My Substitute" hade vi dock turen att producenten Kenny Silver (tidigare frontman i The Neverdies) hade vägarna förbi och gav mig rejält med bra pointers. Det är mycket hans förtjänst att den låter så bra som den gör, säger Peter.
Kommer ni att spela in plattan live eller gör ni instrument och sång för sig?
– Ett solo eller några sångrader kan ta en hel del tagningar innan det verkligen sitter, så är det bättre för oss att ta en grej i taget. Visst kan det finnas en charm i att spela in hela bandet på en gång, för svängets skull, men har vi valt att vara riktigt noga med produktionen nu och fokusera på allt del för del. Jag gillar att fånga en tagning när vi var och en är som bäst och vi är oftast inga "one take wonders", säger Peter.
– När man spelar in alla samtidigt så kan man också inte lyssna igenom på samma sätt. Nu kan jag ta med musiken och komma på saker som ska ändras eller något att testa utanför själva inspelningen. Många band som inte har möjligheten att spela in en demo, de åker till en studio med material de tror har repats in och så blir resultatet sisådär. För ljudbilden blir aldrig hel i replokalen om man spelar högljudd rock, det är alltid något i den som försvinner. Jag har spelat in live tidigare med andra band och det är inget för mig, visst finns det band som passar bra för den typen av produktion, men Highride är inte ett av dom, berättar Kriss Keyes.
Varför tog ni beslutet att lägga ner så mycket kraft på ett album och inte en EP?
– Ta Tyskland till exempel, där får du inte en enda recension om det inte är ett album som släpps. En EP går bara förbi. För att nå ut genom tidningarna och få den exponeringen, så måste du släppa ett album. Det finns ju fortfarande länder där skivor säljer bra. De är få, men de existerar. Jag minns en spelning i Tyskland när vi spelade i en liten by och vissa i publiken hade åkt 20 mil för att se oss och köpa en signerad skiva. Det är såna fans som gör att man aldrig vill ge upp att spela i det här bandet. Visst kan det vara jobbigt och ibland ångestladdat att kämpa i motvind ibland men att sluta kommer inte på frågan. Bandets nya sättning är klockren och vi tror alla på det vi gör, säger Peter.
Om man jämför scenen i Stockholm med andra länder, tex Finland och Tyskland för att nämna några, så är klimatet mycket hårdare bland svenska band. Varför är konkurrensen så stor just i Sverige tror ni?
– Något som spelar in är ju att alla spelställen försvinner. Det finns en överdriven mängd med band men inte tillräckligt med lokaler för att uppträda på. Arrangörerna bakom vill inte betala för vad vi kan ge dom, vilket i sin tur resulterar i att dom har makten och ett stort övertag. Om alla band hade gått samman och ställt samma krav och sagt att vi spelar inte om ni inte betalar oss bättre. Då finns det bara två valmöjligheter för arrangören, antingen strunta i att boka liveband eller boka större akter. Men eftersom rivaliteten mellan banden idag är som den är, vilket inte gynnar någon, så påverkar även den faktorn. Det är synd att det har blivit så. När jag var med i Sthlm Bandits så var vi bland annat i England och spelade, där är det helt annorlunda, berättar Kriss.
På vilket sätt kan skapandet av musiken vara ångestladdat?
– Musik är bara kul, men även fast jag gillar mina egna texter när de väl är klara så kan själva textförfattandet ibland ge samma känsla som när man fick läxor i skolan. Det är ju en sak att skriva ett riff, men en helt annan att få ihop det till en hel låt. Det är jag som skriver alla texterna, men Kriss har också börjat lite. Sedan är jag också lite av ett kontrollfreak, men resultatet är det viktiga och att det blir bra, anser Peter.
– Fast det är inte riktigt sant, grunderna är ju redan där och oftast är det idéer som du har haft på lager, men inte gjort färdigt, tycker Kriss
Under intervjuns gång kommer fler och fler sidor av killarna fram. Kriss är den som sköter det mesta av snacket, men när Peter tar vid visar han upp en annan sida av sig själv. Att musiken som skapas är personlig på ett djupare plan blir tydligare och tydligare. Trots tröttheten och skratten som följer dom haglande skämten, lyser allvaret igenom mellan raderna.
Sätts er vänskap någon gång på prov, det är ju en relation mellan er som bandmedlemmar och en annan som vänner?
– Det är klart att man ryker ihop ibland, men jag är också den som driver igenom mina åsikter hårdast och då får man ta fajten som följer, även om jag får ge mig ibland. Personkemin och stämningen som vi alla fyra har, när vi jobbar i repan eller skriver är så stark, att inget bråk kan sabotera det. Men det är ju stor skillnad på att vara 20 år mot att vara 30 år och försöka få ett band att fungera. Det krävs att man är lite galen och besatt av att spela rock 'n' roll för att fortsätta kämpa på med ett band som i ärlighetens namn inte tjänar mer pengar är de bränner, åtminstone som det ser ut nu, berättar Peter.
– Jag tycker vi är bra på att förena nytta med nöje, det faller sig naturligt eftersom det är både mina bästa vänner och personer som jag ser som mina bröder. Ibland tycker vi inte lika om allt, det är mest Peter och jag som gör det, men då är det viktigt att kunna kompromissa. Är man med i ett band så ska alla trivas i sina olika roller och det blir svårt om alla ska bestämma, men ingen är omöjlig att diskutera med. Drivkraften som finns i bandet är något som jag inte har upplevt tidigare under de tio åren jag spelat i band, berättar Kriss.
Vilket är det album som har haft mest inflytande på er som musiker, och har det än idag?
– För min del är det Social Distortions album Sex, Love & Rock 'n' Roll från 2004. Mike Ness hesa stämma, grymma refränger och äkta punkrock-attityd. Det är svårt att sätta fingret på vad det är mer exakt, men genuiniteten klingar genom hela plattan. Det är en skiva jag alltid kan gå tillbaka till och har svårt att tröttna på, anser Peter.
– Appetite For Destruction med Guns 'n' Roses, ta den tidsepoken och den råa energin som finns i låtarna. Deras spelning på Ritz 1988 är långt ifrån perfekt, men ursinnet som dom utstrålar är i min värld vad äkta rock består av. Allting finns där och alla misstag är blottade, samtidigt som där finns en exilens i deras utförande av låtarna. Hela G´N´R eran från den tiden är otrolig. Ett annat exempel är introt till Sweet Child O' Mine, basgången som Duff McKagan skapar är genialisk. Han är en basist som inte bara spelar bas, utan det är på en helt annan nivå om än enkelt. Detta gäller alla låtar med G'N'R anser Kriss.
Under en kort paus diskuteras låten lite djupare och även skillnaden mellan banden idag och då. Vi får även höra en tidig version av den nu släppta singeln Sex Is My Substitute. En rå låt som är formad på ett speciellt sätt.
Vad är det som lockar ut er på vägarna, för ni har båda turnerat rätt så mycket med tidigare band?
– Den fantastiska känslan man får av att spela för människor som gillar ens musik och sjunger med i ens texter är helt oslagbar och det som driver mig. Den är anledningen till varför man vill ut och spela. Svensk publik är ganska svårflirtad, så när vi gjorde europaturnén med Highride efter släppet av debutalbumet fick jag mitt livs största wow-känsla. Framförallt tyska och italienska fans är helt otroliga, berättar Peter.
– Man träffar också mycket eldsjälar i andra band, och många av de jag träffat har imponerat starkt på mig. New Generation Superstars är ett engelskt band, som vi spelat med i både England och Sverige med Sthlm Bandits. Jag har aldrig varit med om en bättre upplevelse, medlemmarna i det bandet ordnade med spelningar, hämtade oss vid flygplatsen och visade oss runt i Nottingham. Allt de krävde i gengäld, det var att vi gjorde samma sak för dom i Sverige. Sammanhållningen mellan rockers är något utöver det vanliga, jag är än idag otroligt tacksam över de upplevelser vi fick vara med om under den helgen, berättar Kris
Vad kan vi förvänta oss från kommande album?
– Det är en bit kvar innan det är klart, men vi kan garantera att vi höjt nivån rejält sen debutplattan. Låtmaterial och produktion är snäppet modernare, men det låter fortfarande Highride på det sättet att texterna mestadels handlar om fest och att refrängerna sätter sig som en flykick i ansiktet. Om man vill dricka bärs och festa när man lyssnar på oss har vi lyckats!, säger Peter.
Sex Is My Substitute
Skribent: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
Foto: Privat
