Nick Cave & The Bad Seeds – Musikaliskt och personligt nirvana

Ur askan i elden reser sig Nick Cave, två år efter att hans son gått bort. Hur går man vidare i livet på annat sätt än att fokusera med det man älskar mest?

Han får Globen att kännas som en svettig och intim spelning på Debaser. Scenen är sömlöst sammanfogad med publikhavet, och det ges och det tas energi växelvis i en nästan andlig symbios. Nick Cave i full kostym utövar själsligt renande och excorsism via musikens helande kraft. Det omfamnas och tas i hand. Frontfiguren från The Land Down Under crowdsurfar och vandrar i publiken, och ikväll är han lika mycket en nattsvart trubadur som en kaxigt punkig rockstjärna. Kompbandet Bad Seeds kan mycket väl vara ett av de skickligaste banden jag hört och bevittnat. Även det mest högljudda. Spoken word blir till tonårsvrål, viskningar blir till falsettsång och vilken form Nick Cave än väljer att ta är bandet en musikalisk kameloent som följer med tätt efter och ramar in låt efter låt i guldram. 

Det är hjärtan på armen hela kvällen – Tillsammans, publik och band.

Ur askan i elden.

Ett musikaliskt och personligt nirvana. 

 

Skribent: Philip Almen (philip.almen@rockbladet.se)

Relaterade artiklar