Första gången jag var på Rocktoberfest var för två år sedan och jag minns det som en tillställning för musikälskare, med noggrant utvalda artister och bra upplägg. I år var nivån snäppet högre.
Efter en snabb överblick av lokalen, syntes det ganska tydligt att arrangörerna hade tänkt till ordentligt. Båset där all merch säljs var bra placerat och likaså borden på bottenvåningen. Scenen var även den bra placerad och tillräckligt bred för att åhöraren skulle kunna både se och höra tydligt oavsett vart man befann sig i lokalen.
När kvällens första akt Mother Misery gick på scenen är antalet i publiken ganska få, även om bandet höll en helt okej nivå så var det inget man minns efteråt. Sångaren tog sig an höga toner som skar sig lite för mycket för att det skulle ha någon positiv effekt, dock var det instrumentala briljant och bra balanserat. Efter en kort stunds iakttagelse begav jag och mitt sällskap oss upp för att ta del av kvällens middag. När matbiljetterna äntligen var lokaliserade mötte en trevlig värdinna oss och placerade oss vid ett bord. Som vegetarian hade jag inte några större förhoppningar på maten, men tji fick jag. För hamburgaren gjord av pumpa var något av det godaste jag har ätit och det var trevligt att få känna att eventets ansvariga tänkt även på oss växtätare och serverade även oss högklassig mat. Mitt köttätande sällskap slukade snabbt sina hamburgare och öste även dom lovord över maten. Mellanakten Bosse Stagman som underhöll på balkongen var ett trevligt inslag och många låtar gick att sjunga med i. När sedan The Quireboys intog scenen började det svänga riktigt ordentligt. Från tidigare spelningar har jag märkt att Spike är extra förtjust i sitt stativ, dock gör han det till en del av showen och mannen som stod ett par meter bort var ett bra exempel på att uppträdandet slog an på rätt ton i oss alla. I takt med att golvet framför scenen började fyllas på med folk, ökade även stämningen. Det var verkligen en riktig folkfest, med öl som enligt mitt sällskap aldrig verkade ta slut i dom stora glasen och på något magiskt sätt fylldes på igen. Något som jag personligen verkligen uppskattade var att vakterna och säkerhetsansvariga fick scenen var måna om både journalister och fotografer. Informationen som uppdaterades gavs nästan direkt efteråt och dom höll även bra koll på artisterna när de vågade sig ut bland publiken. Tredje akten Evergrey var en överraskning musikaliskt sätt, musiken hade rätt tyngd samtidigt som melodierna balanserades på en knivsegg och mystiken behölls tack vare den smakfulla ljusshowen som kompletterade showen. Trots att det inte hände så mycket på scen, så var det en intressant spelning att bevittna och Evergrey har definitivt blivit ett band som kommer följas hädanefter.
Kvällens höjdpunkt var dock utan tvekan H.E.A.T, tar man en frontman som Erik Grönwall, en gitarrist som Dave Dalone och ställer dom på en scen med Jona Tee bakom en keyboard, hänger en bas på Jimmy Jay och låter Crash banka skiten ur trummorna så är man i hamn. Erik är sannerligen en duracellkanin och besökte publiken nere vid diket både en och tre gånger, antingen skakade han hand, gjorde high fives eller kysste deras händer. Allt medan resterande medlemmar fullkomligt tillintetgjorde allt före dom och som en helhet bjöd på månadens bästa uppträdande som har bevittnats av en kräsen musikrecensent. Det var utan tvekan. när dom klev på scenen, som folkfesten verkligen tog fart. Nya skivan släpptes månaden innan och deras nya alster mottogs med öppna armar, när första tonerna av Eye Of The Storm slår an, får mitt glädjetjut mannen framför att vända sig om med uppspärrade ögon. We Rule och Time On Our Side får ett par att börja dansa och för dom bort till en värld där spelningen är till för endast dom och resten sjunger med. Två killar drogs med av alla känslor som virvlade runt och kastade sig upp i varandras armar för att få sig en sväng om dom också.
Små detaljer, som tiden mellan varje framträdande, blandningen av band, besökarna i alla olika åldrar och deras vänskapliga sätt, att folk man inte ens känner lägger armen om en och drar med en i en armkroks-dans och servicen i stort, gjorde denna Rocktoberfest till en av om mysigaste och trevligaste eventet jag besökt. Stämningen var familjär och öppen, den stora ytan gav alla möjlighet till att få det utrymme som behövdes och viktigast av allt, vi var alla där för musiken. Även om vi från Rockbladet var där för att enbart arbeta, fick stämningen det att kännas som en trevlig utekväll i ett stort sällskap, med både bekanta och obekanta och vi ser redan nu fram emot nästa års Rocktoberfest. År 2017 kommer att bli svårslaget så arrangörerna bakom har verkligen en utmaning framför sig, men jag betvivlar inte att de kommer att leverera ytterligare ett event man minns tillbaka på med ett leende.
HEAT:
Evergrey:
The Quireboys:
Mother Misery:
SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
KONSERT: Rocktoberfest 2017 – H.E.A.T, Evergrey, The Quireboys och Mother Misery
ARENA: Annexet / Stockholm
