The White Buffalo betygsätter The White Buffalo

Dagen efter en exklusiv och intim Sverigepremiär på Twang i Stockholm (läs mer om den här) fick Rockbladet en pratstund med den reslige Jake Smith på Sound Pollutions kontor där han tidigare under eftermiddagen gjort en ännu intimare minispelning för den rakt igenom manliga personalen. Var är alla kvinnor undrade han frågandes?

Det är första gången du är i Sverige?
"Första gången i Skandinavien till och med. Jag har finskt blod i ådrorna från min mors sida men har aldrig varit här. Det är relativt nytt att vi försöker ge oss in på den europeiska marknaden. Vi har byggt upp Storbritannien och Tyskland den här gången och sedan kommer vi expandera därifrån."

Jake visste inte att han hade en fanbase här men med tanke på trycket kring biljetterna till livespelningen så finns det definitivt en marknad för The White Buffalo i Sverige.

Hur skulle du vilja introducera dig för den svenska publiken?
"Jag vet inte, men jag hoppas att de kan, precis som jag hoppas med hela min fanbase, knyta an till musiken på ett känslofyllt sätt som är en del av deras liv och deras familjer. Igår kväll var en pappa och hans 23-årige son på plats som båda bondade via musiken. Ibland kan det spänna sig över tre generationer. Idéen är att inte ha någon slags demografi utan att det är personer som känner det, vilket är lite av min förhoppning överallt. Jag har en väldigt blandad publik var jag än kommer. Men det är coolt att du kan ha en militär och en hippiesnubbe förenas under en rockkonsert."

Sons Of Anarchy där du hade sju egna låtar måste ha varit en rejäl exponering? TV-serien var framgångsrik i Sverige där undertecknad och säkert många andra upptäckte The White Buffalos musik.
"Jag hade 7-8 egna låtar och sedan gjorde jag några covers som House Of The Rising Son, Bohemian Rhapsody(!) och Come Join The Murder som var ett samarbete med seriens skapare Kurt Sutter (som skrev texten). Så 11 låtar totalt. Det har varit den största enskilda grejen som gjort mest för spridningen av min musik. Speciellt i Europa där jag inte haft någon historik innan. I USA hade jag turnerat i många år innan."

Jag läste någonstans att det var din advokat som fick ihop dig med Sons Of Anarchy-gänget. Hur gick det till?
"Ja, jag hade varken utgivare, skivbolag eller manager men jag hade en advokat. Han tittade på Sons Of Anarchy från seriens början och sade 'Din musik borde vara med i den här serien – den är mörk men konflikterande och mänsklig. Det är ett perfekt giftermål!' Så han kontaktade seriens music supervisor och pitchade min musik. Jag började titta på Sons Of Anarchy när min första låt kom med men det tog ett tag för mig att komma in i serien men när jag väl var fast så tittade jag på varenda avsnitt. Faktum är att Come Join The Murder inte var tänkt att vara med i slutscenen från början. Det var en tidigare scen i nästnäst sista avsnittet eller något där Kurt hade tänkt sig låten efter att ha skrivit texten. Men efter att ha hört vad vi gjorde med den så blev det slutlåten."

Ovanlig situation att du skriver låtar tillsammans med någon annan?
"Ja, jag har ju gjort tolkningar av andras låtar men det här är enda gången som jag har skrivit en låt tillsammans med någon annan. Det känns lite märkligt att inte ha min känslomässiga anknytning då jag inte skrivit texten men den känns som mig."

Apropå covers så har du ju också spelat in Highway Man som känns väldigt nära dig men så har du gjort en Faster Pussycat-låt (House Of Pain) som är ett mer oväntat val. Hur kommer det sig?
"Det var en film som heter West of Memphis och är en dokumentär om tre killar som dömdes för ett mord som de kanske inte begick. Det här var huvudrollsfigurens musik som han åkte in i fängelse till. Vi artister fick en lista med låtar att välja från och jag var en av de sista och fick då den. Jag kände igen bandet och låten som var en stor hit i slutet av 80-talet även om jag inte var något större fan av dem. Men det är en känslofylld låt som jag försökte göra ännu mer rörande än vad de gjorde."

The White Buffalo har nyligen startat en videoserie på sin YouTube-kanal som går under benämningen In the Garage. Det är improviserade snuttar som spelas in med en tagning i Jakes garage på tomten hemma som är lite av hans frizon. Det finns hittills fem avsnitt som bjuder på akustiska låtar och lite bakgrundsnack, bland annat har han framfört Avalon och I Am The Moon från senaste plattan. 

Den 13:e oktober släpps din nya platta Darkest Darks, Lightest Lights (läs Rockbladets recension här) som vi fick höra tre låtar från igår. Hur skulle du vilja jämföra den mot dina tidigare plattor?
"Jag tycker det är en del utveckling musikaliskt som utökar inom fler genrer än tidigare. Den lutar mer mot rockhållet och är lite mer upptempo. Temamässigt så är det fortfarande en mix mellan tunga sånger, fantasier och mörka sånger samt några känslofyllda, personliga låtar. Men här ville jag verkligen ta varje enskild låt till sin spets. Oavsett om det var en countrylåt om ditten och datten eller något annat så ville jag gå in i den karaktären, pusha låten så långt det gick. Varje låt med ett syfte i form av en känsla vad den än må vara; sorg, rädsla, lycka. Det var lite därför det blev the dark and the light. Jag är ganska nöjd med hur plattan blev. Jag hade inte mycket material innan den här skivan skulle spelas in utan jag skrev mycket av låtarna under inspelningsprocessen. Det är en skillnad mot tidigare där jag hade majoriteten av låtarna rätt färdiga. Här skrev jag åtminstone hälften av dem från noll till färdiga låtar under några dagar."

Vi lät Jake gå igenom sina album och sätta betyg enligt Rockbladets skala 1-10 samt välja ut sin favoritlåt från varje platta. 

HOGTIED REVISITED (2009)

BETYG: 
KOMMENTAR: Den här spelades in i min kompis hus mestadels. Allt, utom trummorna, spelades in med en mikrofon. Ungefär samma låtar som var med på första releasen (Hogtied Like A Rodeo), därav 'Revisited'. Det är svårt att gradera sina egna skivor, vad ska jag gradera dem mot, andra artisters skivor? Jag kommer jämföra dem mot mina andra skivor.
FAVORITLÅT: Damned, den spelar vi fortfarande live. Jag gillar också Today's Tomorrow. Det är en väldigt sann historia om upp- och nedgångarna med sprit och kärlek.
ROCKBLADETS BETYG: 
ROCKBLADETS FAVORITLÅT: Wrong

ONCE UPON A TIME IN THE WEST (2012)

BETYG: 
KOMMENTAR: När Earache gjorde en återutgivning av den här tyckte jag den nästan kändes om en Greatest Hits. Vi spelar väldigt många av låtarna från denna. En av mina favoritplattor.
FAVORITLÅT: Wish It Was True, förmodligen en av de bästa låtarna jag har skrivit. Folk knyter verkligen an till den.
ROCKBLADETS BETYG: 
ROCKBLADETS FAVORITLÅT: The Pilot

SHADOWS, GREYS AND EVIL WAYS (2013)

BETYG: 
KOMMENTAR: Min absoluta favorit så det måste bli en tia haha. Ett konceptalbum, en linjär sak som börjar med en kärlekshistoria, de skaffar barn. Sedan förlorar han förståndet och börjar döda människor. Albumet skiljer sig mot mina andra skivor där varje låt är sin individuella story, här är det mer en helhet.
FAVORITLÅT: 30 Days Back. Den kommer aldrig bli en hit för någon, men den är supertung och mörk.
ROCKBLADETS BETYG: 
ROCKBLADETS FAVORITLÅT: The Whistler

LOVE AND THE DEATH OF DAMNATION (2013)

BETYG: 
KOMMENTAR: Bonus-sjuan (som följer med vissa releaser av albumet) innehåller några låtar som tidigare var med på min EP Lost and Found. Jag ger mig själva rätt höga betyg. Vill inte verka kaxig men jag vill inte heller nedvärdera mig själv. Jag måste gilla mina egna grejer även om jag aldrig lyssnar på skivorna. I samband med inspelningen av dem gör jag det såklart men inte efter att de har släppts. Det kan hända men då är det mer en tidsresa än att jag sitter och njuter av mina egna låtar.
FAVORITLÅT: I Got You. Förmodligen för att det är en duett och väldigt rörande låt. Det händer att olika personer har gästat när jag gör den live men oftast gör jag den själv vilket verkar fungera rätt bra också.
ROCKBLADETS BETYG: 
ROCKBLADETS FAVORITLÅT: I Got You

DARKEST DARKS, LIGHTEST LIGHTS (2017)

BETYG: 
KOMMENTAR: Just nu när den är helt ny blir det en tia. Får jag inte sätta en elva haha?
FAVORITLÅT: Jag gillar If I Lost My Eyes. Jag har baserat mina låtval utifrån vilka låtar som är bäst, inte nödvändigtvis vilka som är mina egna favoritlåtar. Jag gillar oftast de mörkare, djupare sångerna som mestadels är ballader. Live spelar jag några av de lugnare låtarna men vill ha det mer aggressivt. 
ROCKBLADETS BETYG: 
ROCKBLADETS FAVORITLÅT: Avalon

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kristin Carlsson (kristin.carlsson@rockbladet.se)​