The White Buffalo – Darkest Darks, Lightest Lights

Jake Smiths alterego och artistnamn The White Buffalo släpper ny musik på fredag den trettonde. Det är kanske passande eftersom att många av texterna har en mörk ton. Du kan höra den mest ondskefulla låten han själv anser sig skrivit. Hittills.

Annons

En dryg månad sedan var den här amerikanen på sitt första besök i Sverige bland annat för att göra lite promotion för sitt nya album. Det var en mycket trevlig upplevelse, som du också hittar en beskrivning av här.

I "Hide And Seek" startar albumet med mera tempo än mycket av det The White Buffalo gjort tidigare. Det är mycket stabil rock. Det är en del av den röda tråden på albumet. Mera rock 'n roll med samma berättande och ofta mörka texter. Hela låten dryper en del av John Hiatt. "Avalon" gjorde sin svenska livedebut i en varm källare på Söder i Stockholm. Textmässigt tar den oss inledningsvis med till Chinatown. "Robbery", som är nästa alster, doftar lite Tom Waits med sin sköna släpande bas. "The Observatory" är skivans andra singel och gjorde också sin svenska livedebut i den tidigare nämnda källaren. Det är en smäktande kärlekssång med vacker och eftertänksam text. "Madam's Soft, Madam's Sweet" är någon som behöver hålla uppe blodsockernivån för att kunna hålla uppe humöret. Taktfast stampar vi oss framåt i en skön låt.

"Nightstalker Blues" är enligt Jake Smith själv den mest ondskefulla låt han skrivit. Den slutar med ett löfte om att ses på Disneyland. Han framförde den i en bra version på sitt första Sverigebesök för dryga månaden sedan. Här är den mer elektrisk och medryckande i sin ömma ondska. Vi får en chans att vila tempomässigt i ”If I Lost My Eyes” efter den förra ondskan. Här tappar däremot huvudpersonen del efter del av sin kropp och även andra förmågor att kunna visa sin kärlek till sin partner. Frågan som ställs handlar om partnern skulle stanna vid sin älskades sida eller om partnern skulle smyga iväg till något annat.

I "Border Town / Bury Me In Baja" finns ingen kärlek. Det finns många som jagar både dig och mig och som längtar livet ur oss i denna stad, som ljudmässigt rimligen ligger på den mexikanska gränsen. Därifrån tar vi oss vidare till toner i dur i partyrockaren "Heart And Soul Of The Night". Det finns ett klart släktskap i den låten med tonerna i 70-talets Thin Lizzy nångonstans i höjd med ”Johnny The Fox” och ”Bad Reputation”. Albumet avslutas med bekrivningar av att du är solen och att The White Buffalo är månen. Där i den lågmälda och finstämda "I Am The Moon" jagar han sin kärlek.

Sammantaget är det ett album som rockar rumpan av mycket annat det här året. Tempot är uppskruvat något för att vara The White Buffalo. Samtidigt finns det vackra ballader också. Texterna är oftast åt det mörkare hållet och framförs av en väldigt vacker röst.

SKRIBENT: Anders Nyström (anders.nystrom@rockbladet.se)
BAND: The White Buffalo
ALBUM: Darkest Darks, Lightest Lights
RELEASEDATUM: 2017-10-13
SKIVBOLAG: Earache Records
BÄSTA LÅTEN: “Heart And Soul Of The Night” är en av de där låtarna du vill lyssna på när du går från jobbet på fredag eftermiddag. Hela helgen ligger framför dig. Kanske har du till och med hunnit med att öppna den goda fredagsölen när de här tonerna når dina öron?