Mitt i lunchrusningen möter Rockbladet.se's utsända Mass Murder Agendas frontman, Tristan Adler (von Alf) och diskuterar huruvida behovet av både ljus och mörker behövs för att skapa balans. Även nya albumet Vulturis diskuteras, men vissa frågor får lämnas obesvarade.
På er Facebooksida har ni en beskrivning som ger sken av att ni använder er av våldsam kreativitet. Kan du berätta om vad ni menar?
– Tanken bakom är ett sätt att försöka förstå hur mänskligheten och världen fungerar, att man tar från de mörkare delarna av mänskligheten och genom det så föds en kreativitet fram. På sätt och vis kan man säga att vi slår ner på den mänskliga naturen, alla har ju primitiva drag kvar som de djur vi är. Och genom vår ”våldsamma” kreativitet försöker vi förstå och skapa en ordning i det som är vår värld. Vårt sätt är genom musiken.
Tror du att mörker kan skapa ordning helt utan ljus, eller krävs det både och?
– Jag vill tro att det behövs ljus också, att det behövs en balans mellan både och. Men det är så subjektivt och helt upp till oss som människor och vad vi ställer upp på. Det finns tider i historien då mörker innebar ett ljus för vissa, medan för andra var det bara mörker. Vad som är positivt för en är negativt för någon annan, men jag hoppas att det behövs ljus i mörkret också.
Apropå nivåer, du är väldigt driven och vill ha mycket kontroll. Anser du att det krävs att alla medlemmar i ett band är lika drivna, eller kan det fungera även om det är på olika nivåer?
– Alla kan vara olika drivna, det är bara att se tillbaka på olika band som jag har varit med i tidigare där vissa hade ett större driv och andra mindre. Så länge man inte sätter sig på tvären och inte vill vara med. Det jag menar är att självklart får man tycka till och säga nej, men oftast brukar det vara en eller två som vill mer. Tycker man det är kul att skriva låtarna och spela så är det vad man ska fokusera på, för finns inte viljan att ta det vidare så ska man också kunna lämna över kontrollen. Så nej, alla behöver inte vara lika drivna.
Kan du lämna över kontrollen eller är det något du måste arbeta med?
– Jag blir galen av att släppa kontroll över helheten, det går inte trots många försök (skratt). Det slutar alltid med att jag har ett finger med i spelet och det har blivit ganska bra trots allt. Joakim och jag en bra kommunikation mellan oss, som grundar sig i att vi har känt varandra länge. Samtidigt som det vore skönt att kunna lämna över, så måste jag tycka till och vara med och ta beslut i slutändan. Något som vi har lärt oss, det är att man kanske inte alltid håller med, men det kommer ändå att bli bra om vi litar på varandras omdöme. Helheten är det jag vill ha kontroll över, men när det gäller individuella instrument, som trummor eller gitarr, så överlåter jag det helt till den musikern för det kan dom bäst. Absolut kan man ha åsikter, men det är viktigt att ta ett steg tillbaka och låta andra viljor komma fram. Sedan är det också viktigt att arbeta med bra folk.
Under intervjuns gång blir det märkbart att Tristran noga analyserar frågorna som ställs och även tänker efter innan han svarar. Musiken må vara mörk, men personen framför mig är till större delen en leende sådan. Mellan tuggorna av den delikata cesarsalladen och intervjufrågorna sticker han in andra frågor och samtalet varierar mellan vardagligt småprat och djupare samtalsämnen.
Men det är ju inte alltid man kan veta det på förhand. Har det någon gång uppstått en situation när du till exempel gått in i ett arbete med någon som först visade sig vara bra, men som visade andra sidor efter ett tag?
– Ja, första plattan mixade vi om två gånger, det var på grund av att villkoren i studion vi spelade in i inte fungerade för oss. Då får man dra i nödbromsen, så att säga, och det gjorde vi. Samma sak gäller för bandmedlemmar, nu har vi ett grymt bra samarbete och fungerar bra tillsammans i denna konstellationen. Gällande trummisar så har vi haft några, men Leo Colett som är med oss nu är enastående grym. Vi är inte den typen av band som repar så mycket, utan det är mer när vi måste inför turnéer och gig. När vi släppte den första plattan så turnerade vi mycket och det i sin tur drog ut på arbetet med nästa.
En intressant sak med Mass Murder Agenda är att ni först inte skulle släppa ett enda album och nu har ni släppt två. Hur kommer det sig att ni ändrade er?
– Bring The Violence, vår första skiva, skrev vi för att kunna komma ut och spela. Vi insåg att vi måste ha i alla fall en demo för att kunna boka spelningar och så skrev vi tillräckligt många låtar att det räckte till en platta. Jocke och jag skrev ganska mycket och satte ihop det genom våra olika bakgrunden. Hans intresse för thrash och dödsmetall tillsammans med mitt för industrial och inspirationen från Slayer och Ministry blev vårt sound. Vi ville att det skulle låta snabbt och verkligen vara ”in your face”. Samtidigt tappade vi lite bort fokusen på själva skrivandet på grund av fokus på ”fullt ställ”. Nu på Vulturis så är det Martin Sundberg, vår gitarrist, som har skrivit det mycket och jag tycker den blandningen av texter och musik ger mig en bra kanal att kunna uttrycka mig på. Nu har vi hittat låtar som vi inte riktigt hade på första skivan. Trots att när den kom för fem år sedan, så såg världen illa ut och det har ju verkligen inte blivit bättre; vilket jag tycker är helt sjukt, man ser saker och hör saker som omvandlas till textrader och känslor som sätter ord på intryck man får. Musiken är det sättet som är lättast för mig att uttrycka mig genom.
Kan man säga att andra plattan också visar på hur ni utvecklats som band genom dessa åren?
– Absolut, första skivan släpptes bara efter ett år som band, andra kom till under processen med att lära känna varandra.
Du sa tidigare att ni hittat rätt låtar nu, tror du att du känner likadant om tio år?
– Jag kan helt ärligt inte svara på om det är rätt om tio år, första plattan var jag inte helt hundra nöjd med. Men det var bara vissa delar, helheten var jag nöjd med men nu när jag går tillbaka och lyssnar så tycker jag att den är riktigt grym. Man måste få en viss distans och fräscha öron, är du inne i ett projekt så är du så fokuserad på det att man inte riktigt kan förstå vad det är man sysslar med. Jag förstår att det tar tid för vissa band att släppa nytt. Hela processen bakom och alla turnéer som varar i flera år, det finns inget utrymme för att kunna ta några månader och återupptäcka det man har skapat. Jag är otroligt nöjd med Vulturis och det finns inget att vara missnöjd med, men hur det känns om tio år vet jag inte. Så klart finns det alltid saker man vill förbättra, men det är mer på ett personligt plan och saker som antagligen bara vi lägger märke till.
Trots skrattet som följer sista meningen, finns där en knvissudd av allvar bakom orden och det märks att lärdomarna har varit många, men samtidigt lyser stoltheten över det nya albumet och jag får en heads up om kommande livespelning som planeras.
När ni skriver, är det helt och rakt igenom ärligt eller uppblandat med metaforer?
– Både och, det är mer som realistiska metaforer men känslan är hundra procent ärlig. Något som jag gillar är att leka med olika stavningar på ord. Du kan säga något som kanske låtar aggressivt och brutalt vid första anblicken, men när man lyssnar ordentligt på vad som sägs, så visar det sig vara tvärtom. Sådant är riktigt intressant.
Meningen visar att tanken om att allt inte syns på utsidan förstärks, Tristan är den sortens person som stundtals är svår att avläsa och det beror enbart på hans eget val att vara så. Samtidigt visar han mer än gärna upp sina djupare sidor och intervjun fördjupas allt eftersom.
Mass Murder Agenda grundades under en tidsepok då var lättare att skapa något nytt. Har det underlättat eller försvårat för er?
– Jag tror att på grund av svårigheten att placera oss i en viss genre rent generellt, så har det varit lite svårare för oss. Man vill gärna placera i kategorier och sätta en stämpel på saker och ting, som när man ska sälja in musik så är det många som dra paralleller till andra band, det går inte riktigt att göra med Mass Murder Agenda. Vi har stuckit ut ganska mycket och våra yttre attributer med masker och det står i kontrast till hur vi låter. Soundet är vårt eget och det är bara hoppas att det är en styrka och inte en svaghet. Mass Murder Agenda är ett band som skapar musik som vi gillar, gillar andra det så toppen, för då gillar vi samma saker (skratt).
Vulturis säljs genom Mass Murder Agenda själva och kan köpas Massmurderagenda.com.
SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTO: Press
