Cellon som inleder första spåret, Sixtythree Ten leder oss in en mörk, nattsvart tunnel. Plötsligt så slår den energiska instrumentala knytnäven till och jakten tar sin början.
Sången är klart behaglig att lyssna på och budskapet tydligt, en detalj som märks tydligt är att musikerna plockat lite från olika genrer inom metal scenen och delarna som drar mer åt black metal är de som sticker ut mest. Trummornas kapacitet utnyttjas till fullo men hålls tajta med basen och de dansande riffen slår ner som åskblixtar. Leave You Scared är en stor överraskning sångmässigt, borta är den våldsamma rösten och istället är det en förvillande lugn röst som drar igång, men ersätts snabbt igen av den mer framåt och slagkraftiga. Gitarren hörs klagande i bakgrunden och basen mullrar dovt i bakgrunden samtidigt som trummornas bastrumma räknar in. Jag gillar verkligen hur låten byggs upp på helt rätt sätt genom bryggan innan den når toppen i refrängen, blandningen av det brutala och kaosartade med det något lugnare gör att spåret måste snurrar flertalet gånger innan man känner sig klar med spåret, det vill säga för stunden. Forever Lucifer är ett spår som man vill höra live, känslan av att stå framför en scen och höra musiken komma från alla håll och riktningar existerar redan nu, men det skulle vara mäktigare live. Låten är av den sort som gör att man vill kasta sig rakt in i en mosh pit och försvinna in i den brutala dansen.
Refrängen är mäktig och de bombastiska trummorna skrämmer upp lyssnaren och får det inre att springa runt i cirklar. När tredje spåret ebbar ut är det uppenbart att bandet har gått igenom en otrolig resa tillsammans. Instrumenten är tajtare och sången utvecklad, budskapen är tänkvärda och når fram, även om vissa ord är metaforiska. Ordlekarna som är otroligt välgjorda och det gäller att man verkligen lyssnar för att förstå. Ljudeffekterna av en hammare som slår mot stål är en fin detalj och vittnar om hur Lucifer släpps fri. King of Pigs är det spåret som ger mig mest huvudbry, att kunna se dagens samhälle ur ett annat perspektiv är alltid lärorikt på olika sätt, men med detta spåret medföljer även en bitter eftersmak och en känsla av att förstå, samtidigt som man inte gör det. Cult Of The Vulture blir snabbt ett favoritspår, den svänger av in på nya mörka vägar och rytmen är finslipad till max. Själva låten består av små fina fragment av olika genrer som smälts samman till en grym blandning och faller mig verkligen i smaken. Där finns även små slingor av keyboard som klinkar in sig fint, låten är precis så läskig och mörk som en skräckfilm man inte vill stänga av, trots att man är på gränsen till att inte våga fortsätta se den. Thorns är utan större konkursens skivans andra live spår, man hör tydligt hjälplösheten och hur hoppet fräts bort i strukturen som de nitiska trummorna och rungande basen skapar och när gitarren kvider i takt med rösten, ökar också frustrationen över att detta inte är något man upplever framför kravallstaket vid en scen. By Blood Divided har den starkaste refrängen hittills, en bra detalj är hur trummorna och rösten exploderar vid samma ögonblick och sedan följs upp av de rivande riffen.
Crown Of Misery har en dynamisk inledning, först låter det som piano och övergår sedan till ljuvliga bastoner som dränker den predikande rösten. Dock är detta ett spår som inte riktigt når ändra fram hos mig, kontakten med Cult Of The Vulture och Thorns är fortfarande den starkaste som skapats under genomlyssningen av albumet. De tre sista spåren, Gagball, Zero Sum och Clean And Sober gör dock rätt för sig och man känner starkt hur styrkan i musiken blir en del av en själv. All ilska omvandlas till energi och slagkraftigt självförtroende. Som helhet anser jag Vulturis vara en väldigt kraftfull och omskakande skiva, produktionen är noga genomtänkt och upplägget likaså. Att lyssna på ett album där det finns en utmaning bakom varje hörn är påfrestande, på ett positivt sätt. Mass Murder Agenda har verkligen ett speciellt sound och en kraft i sina ordlekar som kräver sin lyssnare. Vulturis är intressant, ruggigt, omvälvande och definitivt inget för den med svagt hjärta eller för den som vägrar se verkligheten i vitögat.
BETYG:
SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
BAND: Mass Murder Agenda
ALBUM: VULTURIS
RELEASEDATUM: 2017-11-04
SKIVBOLAG: Machine Records
LÅTLISTA – VULTURIS
1.Sixtythree ten
2. Leave You Scared
3. Forever Lucifer
4. King Of Pigs
5. Cult Of The Vulture
6. Thorns
7. By Blood Divided
8. Crown Of Misery
9. Gagball
10. Zero Scum
11. Clean And Sober
BANDFAKTA – Mass Murder Agenda
MEDLEMMAR
Von Alf – Vocals
Joakim Hedestedt – Bass
Martin Sundberg – Guitar
Henrik Blomqvist – Audio Warfare
Leo Colett – Drums
DISCOGRAPHY
Bring The Violence – 2013
VULTURIS – 2017
