FOTO: Magnum - Seg i början, bra final - KB / Malmö

Den så vanligt karismatiska sångaren Bob Catley börjar spelningen minst sagt återhållssamt och allting verkar gå lite i slow motion. Men det är väl ålderns rätt när man ändå är 70 år. Rösten håller utan problem och efter några låtar börjar det lossna till i rörligheten också.

Det låter bra, det är fruktansvärt tight och Lee Morris ex. Paradise Lost, låter riktigt bra bakom trummorna och ett extra plus för att han trots att han spelar i Magnum nästan mest verkar känna sig hemma i Mupparnas husband som en rolig Animal-kopia.
Catleys parhäst genom karriären gitarristen Tony Clarkin, rör om möjligt på sig ännu mindre men solona och kompet sitter precis där de ska. Som mest går han några meter fram och tillbaka med en butter min men vad gör det när man bara kan vända lite på sig och titta på Bob som charmar damerna i publiken som att det vorde 1982. Att inte imponeras av denne herre torde vara omöjligt för alla män i publiken, om man får vara så på hugget i hans ålder så kommer jag definitivt att fortsätta lyssna på Magnum.