Hurula – Storhet skrivet i stjärnorna

Hurula bekräftar återigen sin position som det svenska punkarvets självklara fanbärare. De sociopolitiska texterna är både samhällskritiska och ofiltrerade. Med sin universella tematik talar de både till millenials och de som faktiskt var på plats för att se Miljonprogammet byggas. Hurulas texter ser Svensson-livet och den överdrivet stolta svenska välfärden med kritiskt öga under förstoringsglaset, och hans fans synar dessa lögner och illusioner i samhället.

Han går från klarhet till klarhet: Större och större publik, bättre och bättre låtar, och ökad intensitet. Det är sällan som jag skådat en artist växa så klanderfritt. Hans bandmedlemmar har klivit ut ur sina respektive skuggor och ser ut att njuta och vara bekväma med att ta plats på scen. Inte förrän nu förstår jag hur viktig varje bandmedlem har varit för att upprätthålla frontmannens outtröttliga energi. Både bandet och Robert låter som version 2.0 av sig själv. De börjar i högsta växeln och med 120 procentig tillgivenhet – och växlar inte ner en enda gång genom sin högoktaniga timme på scen.

Hurula är redo för arenarock-storhet och kommersialisering, men gör sig bäst som en skitig och skränig punkakt i lokaler som 44:an på Söder. Det enda Luleåsonen aktivt får bestämma om är vilken image han vill ha nu när han på tröskeln till att bli något riktigt stort.

 

SKRIBENT: Philip Almén (philip.almen@rockbladet.se)
FOTO: Tommy Hansson (tommy.hansson@rockbladet.se) Bilden är tagen från Bråvalla Festival sommaren 2017.
ARTIST: Hurula
PLATS: Färgfabriken, Stockholm (Popagandas Vårfest)
DATUM: 2018-03-26
BÄSTA LÅTEN: Måste jag välja en?
BÄSTA MINNET: Hurulas vankande fram och tillbaka på scen, á la Thåström