På dagen var det varmt, men på natten blev det kokande. Sonic Syndicate intog scenen på Harry B James strax efter midnatt, och alla fick en ordentlig portion konsertkärlek. Trots att inte alla i publiken är särskilt engagerade hela tiden så är det fullt ös på scen, och stämningen håller i sig långt efter att killarna gått av.
När jag bedömer en spelning så brukar jag göra det på främst två saker: själva prestationen av bandet, och hur väl de hanterar publiken. För de flesta mindre banden brukar det senare innebära hur väl de kan upprätthålla en grym stämning även fast det inte finns så många i publiken. Ofta är det här betyget faller, för det syns väldigt tydligt på ett band när de tycker det är tråkigt när inte lokalen är proppfull, och då ger de inte allt det har.
Sonic Syndicate är ett strålande exempel på ett band som ger en lika bra show oavsett om det är tre eller tretusen i publiken, och det är en av anledningarna att jag aldrig tröttnar på att se dem. Närvaron är bra, mellansnacken är intima och roliga, och frontmannen har en härlig relation med front row utan att de längst bak blir bortglömda.
Ett speciellt ögonblick att minnas är när frontmannen Nathan blir erbjuden en cowboyhatt från en i publiken, varpå två andra också erbjuder sina, så att han till slut står med tre hattar på huvudet och skrattar in introt till en låt. Vid andra tillfällen gratulerar vi ett födelsedagsbarn i publiken eller ger applåder till merchkillen. Det är en kul och familjär stämning i lokalen: det är svettigt, men alla har ett leende på läpparna.
Även fast lokalen är liten så är den inte överfull, men med tanke på hur kort varsel de hoppade in och spelade så är uppslutningen ändå godkänd. Några har till och med rest från andra länder bara för att se dem spela, och det är inte svårt att förstå varför när de väl sätter igång.
Själva showen är en klass för sig. Hela bandet öser tills svetten rinner, de hoppar, sparkar och headbangar tills de stupar – bokstavligen! Nathan gör ett hopp så högt att han faller och hamnar på golvet. Han är verkligen en frontman av högsta klass, med all energi och kärlek man vill ha från en.
Det är en bra blandning av klassiska radiohits och nytt material, och bandet har en härlig kemi som sprids till resten av publiken. Det var ett mycket bra val av låtar som aldrig kändes tråkiga eller påtvingade. Det enda jag saknade var My Own Life, men man kan ju inte få allt …
Sammanfattningsvis är min uppfattning att det här är ett hängivet, engagerat band som verkligen brinner för vad de gör och älskar varje sekund på scen. Av den anledningen får de högsta betyg.
BILDSERIE – SONIC SYNDICATE (Mobilbilder)
SKRIBENT: Kimmy Keelyn (kimmy.keelyn@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kimmy Keelyn (kimmy.keelyn@rockbladet.se)
EVENT: Sonic Syndicate
ARENA: Harry B James / Kungsträdgården / Stockholm
DATUM: 2018-05-11
BÄSTA LÅT: Turn It Up
BÄSTA MINNET: Trippelhatten på Nathan!
SÄMSTA: Publiken, emellanåt.
LÅTLISTA – SONIC SYNDICATE
1. Confessions
2. Life is Not a Map
3. Beauty and the Freak
4. I like it Rough
5. Denied
6. Burn This City
7. It’s a Shame
8. Revolution Baby
9. Jack of Diamonds
10. Turn It Up
11. Start a War
- Lever Metallica på gamla meriter? - 2019-07-10
- CyHra: bättre och bättre för varje gång - 2018-12-02
- Ed Sheeran i Stockholm: ödmjukt, starkt och magiskt! - 2018-07-15
