Kadavar betygsätter Kadavar

Rockbladets intervjuserie där artisterna går igenom och betygsätter sina egna album fortsätter. Denna gång har vi träffat en tredjedel av den tyska powertrion Kadavar. Christoph “Tiger” Bartelt är hårdbangande trummis, producent, ljudtekniker, medgrundare och en av låtskrivarna i gruppen som bildades i Berlin 2011. Med fyra studioalbum, en liveskiva samt en split med Aqua Nebula Oscillator och enträget turnerande har de blivit en kraft att räkna med och den som en gång sett bandet live kommer aldrig glömma det.

Vi träffas i turnébussen utanför Debaser Strand i Stockholm där Kadavar några timmar senare ska hänföra såväl publik som Rockbladets recensent. Tiger bjuder på tjeckisk öl och vi ger oss i kast med vinylhögen där debutalbumet Kadavar är först ut.

Kadavar (2012)

– Helt ärligt så ger jag den här en tia. Bara för att den låter så speciellt och att det var så speciellt att göra den skivan. Allt vi upptäckte om musik och angreppssättet som vi hade vid den här tiden. Idag 5-6 år senare så inser jag att vi inte hade en aning om vad vi gjorde. Men vi hade en väldigt strikt approach. Hur den här plattan är mixad, jag har varit (självlärd) ljudtekniker halva livet men gick en form av utbildning lite senare. Jag skulle säga att min produktion är ganska konstig och jag gillar konstiga saker.

– När jag kom till Berlin  var jag väldigt inne på rockmusik från sent 60-tal och tidigt 70-tal. Sådant som kom från Beatles, det var så många saker jag gillade med de skivorna. Vid den här tiden hade jag inte speciellt mycket old school/vintage-utrustning men vi hade gjort några demos som jag inte gillade speciellt mycket så då köpte jag min första tape machine. Den gjorde att jag kunde experimentera och få det här konstiga, papperstunna trumljudet. Det var en del saker som jag planerade och uppnådde men jag skulle kalla den här plattan superudda. Den är inte speciellt välspelad men det finns det här klassiska debutstuket över den som man aldrig kan återskapa. Jag tycker verkligen om den här plattan, det finns inget som jag inte gillar med den.

Ni spelar fortfarande mycket från det här albumet live?
– Vi spelar 50-100% av materialet från den här skivan, just nu spelar vi 4 låtar någonting. Man kan också se hur vi har utvecklats genom åren för den här skivan är längst ifrån vårat livesound idag. I början försökte vi återskapa det här soundet på scenen men nu är det inte möjligt längre.

Hur mottogs den hemma i Tyskland när den släpptes?
– Den mottogs väldigt bra, jag har inte läst en enda dålig recension av den. Jag tror att alla var överraskade och inte visst var det här kom ifrån. Många var nog fascinerade att det här var ett band från Tyskland år 2012.

Vinylen vi har med oss är tyvärr den remastrade nyutgåvan som saknar bandfotot på omslaget.

– Det var inte direkt på modet att ha ett bandfoto på omslaget då, det skulle vara mer grafiska saker. Vi tyckte kanske att det var lite narcissistiskt men i slutändan tänkte vi att varför inte.

BETYG: 
FAVORITLÅT: All Of Our Thoughts. – Jag gillar alla låtar på albumet men den här är nog den jag tycker är bäst av alla våra låtar.

Abra Kadavar (2013)

2013 kom andra fullängdaren Abra Kadavar (2012 släpptes även splitten/samarbetet White Ring med Aqua Nebula Oscillator) som skulle bli den sista med basisten Philipp “Mammut” Lippitz innan Simon “Dragon” Bouteloup från just Aqua Nebula Oscillator tog över fyrsträngaren.

– Vi följde upp med den här bara ett år efter första skivan och var i princip ute på turné hela det året. Vi var väldigt övertygande om att släppa den innan Roadburn-festivalen och ville inte göra några kompromisser så vi skrev låtarna väldigt snabbt.

Tycker du idag att det blev för stressat?
– Det är värt att diskutera. Jag tycker att skivan blev som den blev för att vi bara hade en väldigt begränsad tid. Lustigt nog så ville vi att den skulle låta mer som vi gör live men det stack iväg i en helt annan riktning. Den är inte lika direkt i ansiktet och mer rymlig. Vi använde endast åtta mikrofoner och spelade in live.

– Genom åren har jag faktiskt haft olika omdömen kring den här skivan. Jag älskade den när den kom ut men när vi skrev och släppte Berlin så såg jag alla saker som jag inte gillade med Abra Kadavar, den inte var speciellt genomtänkt och allt var gjort lite för fort. Men nu när vi har gjort vår fjärde platta så ser jag de goda sidorna igen. Jag lyssnar egentligen inte på plattan men jag tänker på låtarna igen. Vi spelar låter Fire för första gången någonsin på den här turnén, det är en låt som det skrikits om från publiken. Det är alltid några låtar som är svåra att återskapa när de är inspelade och det är en av dessa. Men till slut så gjorde vi ett försök att testa den några gånger. De enda två låtarna som vi nästan alltid spelar (från den här skivan) är Comeback Life och Doomsday Machine. Vi brukade spela Eye Of The Storm en hel del och den kommer säkert tillbaka efter att ha vila något år. 2013 och 2014 när vi turnerade i USA gjorde vi Black Snake och Dust Liquid Dream brukade då vara öppningslåt.

Favoritlåt?
– Det är inte ett lika enkelt val som från den första skivan. Jag tror vi alla har tappat kontakten med den här skivan litegrann och jag försöker få tillbaka den. Men den dynamik vi har nu så kan det blir väldigt bra för livekonserterna för jag gillar att rotera setlisten och men den fjärde skivan har vi kanske 25 låtar att välja från. Och man måste rotera på något sätt. Det kan bli intressant i framtiden att plocka tillbaka några av de här låtarna. Vi kunde gjort betydligt mer med den här skivan och vi hade haft mer tid på oss. Då pratar jag inte om månader utan 2-3 veckor. Jag gillar fotot på omslaget väldigt mycket. Vi hade några foton att välja på och när vi var nästan klara så kommer jag ihåg att jag rökte en joint hemma och tittade på bilderna och du vet, kom in i det, så tyckte jag att det här hade den här målnings kvalitén. Lite blurrigt, inte speciellt mycket fokus. Vi hade några andra med mycket fokus, mer som pressbilder, bland annat ett där vi håller en dödskalle.

BETYG:
FAVORITLÅT: Hur jag än försöker så lyckas jag aldrig få Tiger att nämna en specifik låt från den här plattan.

Berlin (2015)

Ett väldigt snyggt omslag som jag har inramat på väggen hemma, det är speciellt.
– Ja, det är en mycket viktig ingrediens till helheten.  Hela Berlin-temat är svartvita fotografier. Så perfekt att få möjlighet att fota på Berlin-Tempelhofs flygplats. Jag älskar den här bilden också.

Är du involverad i er grafiska design?
– Mestadels är det Lupus (Lindemann), han gjorde brainstormingen med Elizaveta (Porodina), fotografen. Det här med utskärningen i fotot var förmodligen hans idé. Insidan var som A Hard Day’s Night fotosession, något som inspirerade oss att göra på det här sättet.”

– Just nu är jag i den andra vågen av vad jag tycker om den här plattan. Den senaste plattan är oftast en antites mot det vi gjort tidigare. Det vi ville göra annorlunda med den här skivan jämfört med Abra Kadavar var att gå mer mot rak rockmusik, som den höga spirituella energin från MC5 och The Stooges. Vi gjorde oss nästan helt av med de doomiga influenserna, visst vi har The Last Living Dinosaur som fram tills dess var vår tyngsta låt.

– Vi ville ta oss tiden som vi inte gjorde på plattan innan och göra allt perfekt i vår egen smak. Demoinspelningarna lyssnades av om och om igen. Jag hade dem på datorn, klippte och redigerade dem tills vi var helt nöjda. Först då gick vi in i studion. Inte ens jag som trummis fokuserade på trummorna så mycket – jag lade så mycket fokus som möjligt på låtskrivandet och förproduktionen. Takterna är också väldigt simpla på den här skivan. Gitarren är långt framme i mixen och riktigt hög. Pelle Gunnerfeldt som mixade säger att han älskar den här typen av saker och han lägger faktiskt gitarrerna för högt. Vi gjorde upp med honom innan vi gick in i studion och han gav oss feedback på saker han gillade och hur hans approach skulle vara. Och vi lät detta sjunka in i vår kreativa process en stund. Vi lyckades verkligen leverera en produkt som är väl genomtänkt. I slutändan var jag extremt nöjd. Men som jag sade, numera ser jag på den lite annorlunda, lite mer kritiskt.

BETYG:
FAVORITLÅT: See The World With Your Own Eyes

Rough Times (2017)

Precis som bonusspåret Reich der Träume på Berlin så innehåller den här senaste skivan åtminstone en låt (den franskspråkiga spoken-word drömmen A l’ombre du temps) som kan vara svår att framföra live?
– Vi gör alltid vad vi vill göra och tänker inte så mycket på och det är möjligt att spela live eller inte. Purple Sage på den första skivan var i ett kontext speciell. Sedan hade vi Rhythm For Endless Minds där vi hade hundra tracks och sådär 10 miljoner överdubbade gitarrer och sådana saker. Och Räuch der Träume med tysk text och med massor av orgelspår för att få den mörk och melankolisk. Vi gjorde det med flit för att göra saker utan att tänka på att det måste kunna vara enkelt spela live.

Kommer det komma in någon orgel live?
– Vi har den här visionen att det inte ska vara mer än tre personer på scenen live.

Var det ett mål att Rough Times skulle bli mer dynamisk än de tidigare albumen?
– Nej, inte riktigt. Det var vissa saker som vi ville uppnå men den här skivan som att göra soundet ruffigare igen. Dock har inte skivans titel med det att göra. Vi ville köra DIY (Do It Yourself) igen och ha mig som inspelningsledare utan någon annan inblandad och i vår egna studio.

– Om det var något vi överarbetade med Berlin så var det att vi betalade mycket pengar för att vara i en dyr studio och mixningen var också dyr. I slutändan blev det alldeles för många människor involverade. Jag säger alltid att det var ett rätt val att göra för den här skivan (Berlin) men det var inget vi ville fortsätta med. 2016 gjorde vi den här turnén med Blues Pills och som en efterdyning av det bröt vi med vårat management. Det var inte direkt kopplat till turnén men det var definitivt dags att lämna. Jag skulle inte säga att någon satte upp regler för oss men det var alldeles för många personer inblandade runtomkring oss, får många mellanhänder.

Så ni är med slimmade idag?
– Ja, exakt. Vi tog tillbaka kontrollen, också vad gäller det affärsmässiga. Och det här var något som gjorde den här skivan till vad den är nu. Vi spelar fem av de första sex låtarna från den här live varje kväll. Vampires har vi inte spelat än men den är redo att spelas då vi kör den på soundcheck.

Det är mycket Beatleskänsla över första halvan av den låten.
– Det är faktiskt många låtar här som folk gör Beatlesreferenser till och jag gillar det. You Find The Best In Me och till och med sången i Into The Wormhole. Det är mitt absoluta favoritband och länge fanns det aldrig något andra band. Jag tycker att det är den bästa komplimangen man kan få.

BETYG:
FAVORITLÅT: Into The Wormhole

ALBUMBETYG

FAVORITLÅTAR

	Kadavar	Abra Kadavar	Berlin	Rough Times
Tiger	All Of Our Thoughts	–	See The World With Your Own Eyes	Into The Wormhole
Rockbladet	Goddess Of Dawn	Doomsday Machine	Last Living Dinosaur	Vampires

[Not a valid template]

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kristin Carlsson (kristin.carlsson@rockbladet.se)

BANDFAKTA – KADAVAR

MEDLEMMAR

Lupus Lindemann – lead vocals, guitar
Tiger Bartelt – drums
Dragon Bouteloup – bass

DISCOGRAPHY

Kadavar (2012)
White Ring (2012) – med Aqua Nebula Oscillator
Abra Kadavar (2013)
Live In Antwerpen (2014)
Berlin (2015)
Rough Times (2017)