Sleep - årets fläskigaste på Debaser

Stoner/doom-legenderna Sleep tog ner månlandaren på svensk mark för första gången sedan 2012 och detta orsakade självfallet ett sedan länge utsålt Debaser Strand.

På internationella cannabisdagen (vad annars?) den 20/4 släpptes den efterlängtade fjärde plattan The Sciences, vilket är nästan 20 år sedan det sist kom ett helt nytt album (Jerusalem/Dopesmoker) från San José-trion. Man kan säga att de haft ungefär samma utgivningstakt som de spelar i. Detta nedstämda sengångartempo blir ikväll en nästan komisk kontrast till förbandet Wolfbrigades uppskruvade hardcore.

Debaser är helt sinnessjukt varmt och delar av publikens tröjor åker av redan när trion kliver på scenen, möjligen även sympatiserandes med den konsekvent barbröstade Matt Pike. Ingen hade förmodligen haft något att invända om han eller publiken dragit av sig brallorna också för såhär svettig har jag aldrig någonsin blivit av att bara stå och doomgunga.

Efter introt av distljud i The Sciensis träffas vi hårt av en maffig Marijuanaut’s Theme som låter högt och mycket. Ljudet håller klass konserten igenom och det känns skönt att kunna credda ljudbilden som oftast är bra på just Debaser Strand. De brutaltunga spliffriffen i Holy Mountain, The Clarity och Sonic Titan orsakar både akut tandlossning och en förförisk resa i öknen. Och med Sleep handlar det mesta om riff, riff och åter riff in i oändligheten. Och marijuana. Att hela förskottet till albumet Dopesmoker sägs ha rökts upp av bandmedlemmarna sätter extra fyr på myten.

Sleep låter som om ett tidigt Black Sabbath gjort sig av med Ozzy, låtit Giza Butler sköta sången och Cheech and Chong tagit hand om textskrivandet. Doomigt och rökigt med andra ord.

Skäggmurveln Al Cisneros (slående lik Tom Araya där i motljuset) vaggande spelstil är supercool där han stötsjunger sina fraser med den fokuserade blicken någonstans i fjärran. Förutom några spridda “Thank you Stockholm!” är det musiken som får sköta snacket och det räcker finfint. Gubbsen ser ut att gilla läget, speciellt Pike som då och då spricker upp i ett lyckligt flin.

Tyvärr ingen Dopesmoker ikväll, den har tidigare under turnén framförts, med Sleep mått mätt, som en radio edit. Rimligt och det är nog ingen som förväntar sig att de ska lira den i sin fulla entimmesprakt. Hur många andra band skulle förresten kunna fylla en spelning med bara en låt? Dragonaut är det närmaste Sleep kommit en hit och avslutar följdriktigt ett något för kort set. Visst hade man kunnat bjuda på mer men både band och publik tyckte nog det var skönt att få lämna den syrefria bastun och komma ut i friska luften.

Som förstagångspassagerare på en Sleep-trip måste jag till slut utbrista “Kära Elsa, har just provat Sleep, vilken jäääävla resa!“

[Not a valid template]

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Roger Johansson (roger.johansson@rockbladet.se)
KONSERT: Sleep
ARENA: Debaser Strand / Stockholm
DATUM: 2018-05-21
BÄSTA LÅTEN: The Clarity
BÄSTA MINNET: Universums fläskigaste riff
SÄMST: Att jag glömde kontanterna hemma och inte kunde köpa det gölliga Sleep-örngottet i merchen.