Alice in Chains – Nostalgin har svårt att matcha nutiden

Grunge-pionjärerna Alice in Chains från ständigt regniga Seattle satte den dystra och dova musikgenren på kartan ihop med bland andra Nirvana,  Soundgarden och Pearl Jam. J.D. Salinger, författare av klassikern Catcher in The Rye, har sa en gång att författare alltid tar vädret så personligt. Med grungerocken är detta sant: musiken är unison med hur Seattle’s väder känns och ser ut. 

Annons 

 

Bandet har i min mening framfört en av de bästa MTV Unplugged jag hört, producerat flera superba album (även efter originalsångarens död) och vunnit flera fina priser, men bandets främsta kompositör Jerry Cantrell har hävdat att bandet ska hållas nihilistiskt och indie: det var aldrig ämnat för stjärnorna. Med sina sylvassa riff och delade frontmannaskap ger han den relativt lilla Gröna Lund-publiken en dos av både nostalgi och förvånansvärt framåtblickande attityd för att vara ett band som funnits i mer än 30 år. Bandet har hintat om att ett nytt album kommer att släppas denna sommar, och bad på smakprov i form av “The One You Know” som för tankarna till den gamla hitten “The Man in the Box“.

Eloge till William DuVall som tog över rollen som frontman 2006 och på många sätt låter snarlik den tragiskt avlidne Layne Staley, men adderar rockposererandet där Staley istället la betoning på att vara svart och svår. Trots ny sångare låter bandet inte som ett coverband av sitt forna jag, utan mer som en naturlig fortsättning efter många aktiva år. Till skillnad från exempelvis Red Hot Chili Peppers som har en ny gitarrist (där den gamle gitarristen skapade och formade signatursoundet) så har Alice in Chains fortfarande kvar sin kreativa kärna och låga i och med Cantrell fortfarande är kvar. Trots att bandet inte inte blivit dåligt är det tydligt att bandet redan pikat för längesen. Nostalgin matchar inte med nutiden. Publiksiffran, mottagandet, energin och låtkatalogen vittnar om detta. Även om grungens flanellskjortor värmer så puttrar bandet på utan riktig glöd.

Kvar blir minnet av hur regnet lyckades rama in Alice in Chains lågmälda ljudlandskap. 

 

SKRIBENT: Philip Almén (philip.almen@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jonas Lööw (jonas.loow@rockbladet.se)
KONSERT: Alice In Chains
ARENA: Gröna Lund (Stora Scenen / Stockholm
DATUM: 2018-06-20
BÄST: Jerry Cantrells riff, solon och charm
SÄMST: Jag saknar de mer riviga låtarna, mer intensitet och publikkontakt

 

 

 

 

 

 

 

Relaterade artiklar