Grym stämning med CyHra på Sweden Rock

CyHra är ett relativt nystartat band som består av medlemmar från bland annat In Flames och Amaranthe. Det verkar inte vara många i publiken som faktiskt vet vilka de är, men det verkar heller inte spela så stor roll – energin är på topp från båda sidor av scenkanten, och ingen lämnas oberörd när de kör igenom de bästa låtarna från debutalbumet Letters to Myself.

 

Dagen har börjat övergå till kväll på festivalen när CyHra börjar spela på Sweden Stage. Konserten inleds effektfullt, med rök och spoken word i Dead To Me som omedelbart fångar nyfikenheten hos besökarna. Sångaren Jake E har bra energi, bryr sig mycket om publiken och dess delaktighet, och lyckas hålla de höga, svåra tonerna på vad som verkar vara ett fläckfritt vis. Gitarristerna Jesper Strömblad och Euge Valovirta ser lite ut som helan och halvan där de står på varsin sida av scenen, i likadant hår, likadana deffade kroppar och en varsin svartvit t-shirt –– antagligen är det inte med flit, men det är en fin (och lite komisk) effekt! Euge har dessutom en härlig självdistans på scen som gör att man både skrattar och applåderar åt dem samtidigt.

Efter de två första låtarna kör Jake E ett jättefint och ödmjukt mellansnack som varken känns krystat eller smörigt. Det märks, både på hans ord och på hans energi på scen, att han verkligen älskar det han gör –– han säger det inte bara. Övergången från snack till låt tre är superfin, och så här långt känns allt professionellt och väldigt underhållande. Publiken verkar trivas, med solen i ögonen och öl i händerna.

När det gäller Jakes sånginsats så är den överlag kanon. Det är förvisso en hel del svåra och höga toner i många av låtarna; man blir otroligt imponerad när han sätter dem och beundrar lätt hans skicklighet och kämparglöd även i de knepigaste slingorna. Bandet verkar hela tiden ha väldigt roligt tillsammans, och det skiner igenom allt de gör och smittar av sig på publiken. Den positiviteten ger ett stort plus på både stämningen och betyget överlag.

… Och så var det det där med solon

Generellt sett så är jag emot alla typer av solon under konserter: de är svåra för publiken att förhålla sig till och blir lätt tråkiga. CyHra gör både rätt och fel i det här fallet.

Vid ett tillfälle dras ett ganska långt trumsolo igång, som uppenbarligen är till för att resterande medlemmar ska få någon minuts (välförtjänt!) vila, men precis som trumsolon brukar så varade det tyvärr lite för länge. I början är publiken med på ett nästan ofattbart häftigt vis; de sjunger med till Alex Landenburgs beats och håller igång ordentligt på ett sätt som jag nog aldrig sett till ett trumsolo förut. Det är verkligen mäktigt att se! Detta håller dock inte i sig längre än man kan förvänta sig, och efter ett tag blir publiken otålig, som de brukar bli under solon. Det har ingenting med trummisens teknik eller närvaro att göra –– de båda är otroligt bra –– det är bara solots natur. Dock plockas sedan energin upp så skickligt efteråt igen att man omedelbart glömmer den lilla stundens otålighet. 

Vid ett tidigare tillfälle kör de dock ett gitarrsolo också, men här visar de verkligen hur ett solo ska göras: det var tekniskt fascinerande utan att bli överdrivet, och framför allt så var det lagom långt. Ingen hann bli otålig, snarare höll de genuina applåderna i sig under hela tiden, och det är ett kvitto på att de faktiskt vet exakt hur ett solo egentligen ska se ut!

Detta är entertainers av rang, som verkligen kan sin sak och ser till att publiken har det bra och är engagerade hela tiden. Även fast små misstag och teknikstrul uppstår så sköter de det med bravur. 

Vi dras ständigt med i killarnas önskemål om klappar, sång och händer åt diverse håll –– det är inte bara ett band som spelar live för att de måste, utan för att de verkligen vill. Dessutom levererar Jake väldigt bra mellansnack hela tiden: de är ödmjuka, roliga, optimistiska och härliga. Aldrig bara ett fantasilöst ”mår ni bra?”, utan verkligen engagerat. I ett av dem går han exempelvis ut med att hans flickvän i publiken är gravid, och hela publiken jublar. Det är ett otroligt fint ögonblick! 

Sammanfattat så kan man säga att killarna i CyHra är enormt duktiga musiker och underhållare, och jag tycker verkligen att alla bör ta chansen att se dem. Det må vara några mindre energidippar under konserten, men det är inte dem man minns: man minns det härliga krutet och motivationen bakom framträdandet, de catch’iga låtarna och de karismatiska männen på scen. I framtiden kommer de troligtvis vara den absoluta höjdpunkten på alla ställen de besöker. 

 



SKRIBENT
: Kimmy Keelyn (kimmy.keelyn@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Georgios Grigoriadis (georgios.grigoriadis@rockbladet.se)
KONSERT: CyHra
ARENA: Sweden Stage / Sweden Rock Festival / Norje
DATUM: 2018-06-06 (onsdag)


LÅTLISTA – CYHRA 

  1. Dead to Me
  2. Letter to Myself
  3. Here to Save You
  4. Heartrage
  5. Dark Clarity
  6. Muted Life
  7. Black Wings
  8. Holding Your Breath
  9. Rescue Ride
  10. Closure
  11. Karma


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar