H.E.A.T gör sig själva till affischnamn

 Efter Iron Maidens omskakande konsert så är det ganska tufft att spela direkt efter, något som både Kreator, Frontback och H.E.A.T fått ”äran” att göra. När det gäller H.E.A.T kommer de naturligtvis inte i närheten av Maidens piedestal. Dock har de ingenting att skämmas för.

H.E.A.T:s inledning blir inför ett något kaotiskt publikhav där folk sakta försöker lokalisera sig över den mörka gräsplätten och där en klar majoritet tycks vara på väg hem från området medans kanske en fjärdedel försöker stanna till och inta plats framför Sweden Stage, där Jona-Tee, Erik Grönwall och co står och spelar för fullt. Det mest fascinerande med killarna i denna stund är att trots att publiken inte på något sätt funnit sig ännu så kör killarna på som om det är de själva som är det stora affischnamnet. Lagom kaxigt. Det gillas!

Under ”Mannequin Show” börjar läget stabiliseras och publiken känns enad. H.E.A.T bolmar på med pyroteknik som värmer upp publiken längst fram och även längre bak dansas och sjungs det. Yrvädret själv, läs Erik Grönwall, har samma hastighet som en biltjuv på scenen och det är förundrande att han inte headbangat av sig skallen för länge sen. Mest pondus har dock Dave Dalone på gitarr och Jona-Tee på keyboard. Dave får vid ett flertal tillfällen möjlighet att visa upp sina skills i form av ett antal väl utvalda gitarrsolon som riktigt får det att vibrera i själen och Jona-Tee har en utstrålning som få.

Men samtidigt, vilken rockpublik kan motstå en sångare som skriker så rösten spricker, crowdsurfar och håller ett brandtal för alla hårt arbetande människor som lägger en del av sin lön på biljetter till landets bästa festival? Erik Grönwall är i sitt esse och även om han emellanåt fokuserar lite för mycket på de åskådare som är allra längst fram vid kravallstaketet så kan man inte såga den här produkten. När bandet drämmer av den snygga powerballaden ”Eye Of The Storm” och hjärtstartaren ”Inferno” så är det som mest uppenbart varför H.E.A.T hör hemma på scenen. Grönwalls röstresurser går inte att inte applådera och den förstärkande pondusen från framförallt Dave intill honom höjer spelningen i sin helhet.

 

SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Rikard Lantz (rikard.lantz@rockbladet.se)
KONSERT: H.E.A.T
PLATS: Sweden Rock Festival, Norje.
DATUM: 2018-06-07
BÄST: “Inferno”
SÄMST: Lite för mycket kontakt med endast publiken längst fram.