Helloween visar upp sin karriärsutveckling

Pumporna är sannerligen förenade. Nuvarande banduppställning slår sig under “Pumpkins United” turnén samman med de gamla medlemmarna Michael Kiske och Kai Hansen. Detta banar iväg för ett nostalgiskt kalas av högsta rang. 

“Halloween” drar igång hela tillställningen med just Kiske och Andi Deris på sång och kraften från dessa guldstrupar får luften att tätna. Det stora publikhavets händer sträcker sig genast upp mot skyn och klappar takten till den power-metal som vi än så länge saknat på årets upplaga av Sweden Rock. 

Efter detta tappar dock konserten lite spänst. Scenografin med pumpor, fullmånar i mörka nätter och galna vetenskapsmän är mycket estetiskt och snyggt, men tyvärr får Kai Hansen lite för mycket utrymme. Energin är som bäst när Kiske och Deris kör tillsammans. De är synkade och deras röster kompletterar varandra på ett gediget och inlevelsefullt sätt. Hansen däremot känns lite övermodig. Det är förvisso honom vi har att tacka för att Helloween överhuvudtaget existerar och ur den aspekten är det inte mer än rätt att han tar plats och kör allt från “Starlight“, “Ride The Sky“, “Judas” och “Heavy Metal Is The Law” på egen hand. Dock så utstrålar han en ganska nonchalant attityd och lägger inte ner sitt hjärta i framträdandet, vilket i sin tur hämmar konserten. 

Det lossnar dock på nytt när “A Little Time” sveper ut över Norje med Kiske som frontman. Han tar publiken på helt rätt sätt och genast är energin på topp igen. När sedan den stämningsfulla pianoslingan i “If I Could Fly” sedan sveper fram direkt efter och Andi Deris tar ton så är segertåget i rullning. Passionen rullar på i “How Many Tears” där både Deris, Kiske och Hansen sjunger tillsammans, och framträdandet ger en tydlig bild av hur Helloween utvecklats genom karriären och visar upp deras talang från bästa möjliga perspektiv.

“Keeper Of The Seven Keys” och “I Want Out” blir även det två kraftfulla och lekfulla nummer där publiken får möjlighet att sjunga med, dränkas i konfetti och bolla stora pumpaliknande bollar omkring sig. Simpelt men effektivt. Lyckat. 

 

SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTOGRAF: George Grigoriadis (george.grigoriadis@rockbladet.se)
KONSERT: Helloween
PLATS: Sweden Rock Festival, Norje.
DATUM: 2018-06-07
BÄST: “How Many Tears”.
SÄMST: Lite avslaget på sina håll.