Steelhearts sångare Miljenko Matijevic kan vara en av årets festivals mest skickliga, och under spelningen på Festival Stage bevisar han också det.
Det är ännu en gång en hyfsad skara som samlat ihop sig framför Festival Stage och när Steelheart gör entré så är det med ett starkt självförtroende. Redan från första sekund så sträcker Matijevic ut en mikrofon mot publiken och markerar således tydligt att han vill höra deras jubel. Det är egentligen ganska dumdristigt att göra det innan man ens börjat lira men på något märkligt sätt så överlever Steelheart detta drag.
Det som är bäst med Steelhearts spelning är dynamiken. Rev Jones på basen och Uros Raskovski på gitarr är trygga med sina uppgifter och backar upp Matijevic med klar och tydlig pondus. Matijevic själv fyller hela scenen med sin mäktiga sångröst och han spelar ut sitt register ordentligt och levererar allt från fart till midtempo och ballader. Som allra bäst låter det när de först river av kaxiga “You Got Me Twisted” där Matijevic går ut i publiken och flörtar med åskådarna och sjunger med power i rösten, för att direkt efter sjunga med en mjukare, nästan sammetslen, stämma i balladen “I Never Let You Go” där han får spela ut sitt röstregister rejält. Högt och kraftfullt blandas med lågt och mjukt och Matijevic bevisar att han sitter inne på en guldstrupe.
Vid två tillfällen, nyss nämnda “You Got Me Twisted” samt “My Dirty Girl” så gör Matijevic också något som jag inte sett någon annan göra under årets festival. Där det i fjol var en catwalk som sträckte sig långt ut på gräsplätten är det i år tom yta, som omringas av kravallstaket. Den ytan har än så länge bara fungerat som någon sorts säkerhetsåtgärd för att inte göra området för trångt, men Steelheart beslutar sig för att dra nytta av den tomma plätten. Detta görs genom att Matijevic går av scenen och vandrar runt, vilket ger honom möjlighet att interagera med åskådare spridda över näst intill hela området. Ett genidrag såklart.
Som en krona på verket hinner han även med att skämta lite om Zakk Wylde (“Was he good last night, Or did he fuck up?”) innan de avslutar konserten med pampiga “We All Die Young” där tonerna ännu en gång är så höga så att de når upp till Gud. Det går ju inte att göra annat än att applådera en sån sak.
SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Rikard Lantz (rikard.lantz@rockbladet.se)
KONSERT: Steelheart.
PLATS: Sweden Rock Festival, Norje
DATUM: 2018-06-09
BÄST: Dött lopp mellan “You Got Me Twisted” och “I Never Let You Go”.
SÄMST: Trumsolot i “Cabernet” tillför inget annat än andningspaus för övriga bandmedlemmar.
