Thåström – Det har alltid regnat i alla hans låtar

Göteborg låter oss göras påminda om det kommande höstrusket. Ösregn och blåst slår obarmhärtigt till mot publiken som gör sitt bästa att härda ut. Men för Thåström ramar inget väder mer in hans texter och dånande maskin till band. 

“Varsågoda”, säger han under konsertens gång. Och ja, det är verkligen vi som ska tacka. Thåström brukar kallas en Sveriges enda riktiga rocktjärna, och jag kan inte annat än att hålla med. Han mognar som rött vin gör i finsmakares vinkällare. Han har oklanderlig konstnärlig integritet och genuinitet. 

Scenshowen är perfekt. Minimalistisk, men ändå dramatisk nog att sätta pricken över i på det som sjungs och spelat. Med det briljanta albumet Centralmassivet i ryggen och alla klassiker från hans långa och stadiga låtkatalog med Ebba Grön och Imperiet finns det inget tillfälle som känns snopet eller underpresterande genom konserten. 

 

Den är effektiv både tidsmässigt och i framförande. Med lite mer än en timmes speltid kan det vara svårt att göra Joakim rättvisa. Han är en pionjär inom allt vad svensk musik är och det är ingen lätt uppgift att veta hur en konsert maximeras. Några givna kort från leken spelas ut: “Fan, fan, fan” slutar aldrig att vara hjärtskärande. Låten Centralmassivet är en sköljvåg av industriellt Berlin-sound. Distade dånande gitarrer, smattrande trummor och något som bildar sitt eget hjärtslag som dunkar ur sitt egna bröst. 

Jag vet inte om Thåström förstår hur bra han är. Några felsjungna rader och vi gör oss påminda på att han faktiskt är mänsklig. Utöver det har Sverige fått tacka och ta emot en artist i flera decennier som närmast motsvarar internationell världsklass. 

Thåström är essensen av artisteri.

 

SKRIBENT: Philip Almén (philip.almen@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Hilda Arneback (Way Out West)
KONSERT: Thåström, Way Out West 
ARENA: Way Out West, Slottsskogen (Scen: Azalea)
DATUM: 2018-08-11
BÄST: Bevittna Sveriges enda rockstjärna som gång på gång försvarar sin titel
SÄMST: Vädret och ljudet