Banditos tar en del av våra hjärtan

Du älskar artisten. Är intresserad av artisten. Är nyfiken på artisten. Dina kompisar gillar artisten. Du älskar ett album, en hitlåt, ett riff eller du förväntar dig få se en häftig show. Ibland räcker att veta från vilken stad artisten kommer. Det finns många anledningar att gå på en konsert. Ofta är det förstås en kombination av anledningar, som gör att du masar dig från soffan till en konsertlokal.

Annons

Banditos kommer från Birmingham, Alabama. Det är en bra utgångspunkt i min bok. Numera är de bosatta kring Nashville, Tennessee. Det ökar mitt intresse ytterligare. De spelar musik som blandar ruffig rock, stökig honky tonk, nickningar åt Muscle Shoals-soul, bitar av doo-wop sötma med några kryddmått bluegrass.

Bandet har sex medlemmar. Sångaren och gitarristen Corey Parsons, på sång och banjo Stephen Pierce, basisten Danny Vines, Jeffrey Salter på gitarr och ny trummis sedan tolv spelningar tillbaka som jag inte fångar mer än förnamnet Joey på. Det var fem av medlemmarna. Den sjätte medlemmen är den starkast enskilda anledningen till att jag befinner mig på Bryggarsalen ikväll. När Mary Beth Richardson använder sina stämband skapas nämligen magi. Den rösten får håret över hela kroppen att ställa sig i givakt. Rolling Stone har jämfört hennes röst med Janis Joplin. Det är ingen dålig jämförelse. Vetskapen om att Mary Beth Richardson står på scenen snart gör att jag studsar fram på väg till kvällens spelning.

Inför förra årets släpp av bandets andra fullängdare ”Visionland” berättade Mary Beth Richardson för CNN hur hon själv såg på Banditos musik.

”Americana är blues, det är rootsmusik, det är soul. Det är en blandning av klanger som samlas ihop från olika regioner runt om i Usa och sedan får de klangerna smälta ihop. Det är det jag tycker att vi är. Vi är sex olika personer med sex olika musiksmaker.”

Det är en alldeles utsökt gryta av musik de här sex personerna skapar tillsammans. Det är en helt vanlig tisdagkväll i september när bandet tar sig an scenen. Värmen stiger i lokalen och den första tonen slår an. Den första sången träffar publiken. Om det hade varit boxning hade vi blivit knockade redan i första ronden. Det är den vackra och suggestiva ”Strange Heart” som inleder och Richardsons röst är bara underbar.

Det ska bli en riktigt bra kväll, vilket Banditos bekräftar i kvällens andra låt ”Fine Fine Day”. Det känns som att vi får ta en långsam skön tur genom träskrockens allra trevligaste sump med Mary Beth Richardson, som vår allra bästa guide. Det ges ”Golden Grease”, ”Old Ways”, ”Can’t Get Away”, ”Fun All Night” och inte minst läks våra sår i ”Healin’ Slow”. I den sistnämnda passar Mary Beth Richardson på att vandra runt i den alldeles för fåtaliga publiken och bjuda på sin närvaro i sångerna.

Vi får också åka med i lokomotivet som åker genom Louisiana State Prison. Sägnen sa att om ljuset från tåget i Leadbellys ”Midnight Special” lyste på dig som fånge skulle du vinna din frihet. Vi behöver inte vänta på något i ”Waitin’”. Danslusten är aldrig mera närvarande än då. Vi slingrar oss också fram i ”Still and Quiet”. ”No Good” är inget som stämmer in på kvällens framträdande. Allt blir bara klarare och klarare, vilket också bekräftas av ”Still Sober (After All These Beers)”. När Mary Beth Richardson tar ton i kvällens avslutande ”Piece if My Heart” knyts säcken verkligen ihop. Hennes röst passar verkligen för att sjunga denna fantastiska sång, som Janis Joplin gjorde känd.

Ni som var här ikväll fick uppleva ett Banditos med stor spelglädje och underbara låtar. Jag önskar att de snart kommer tillbaka igen. De utstrålar en positiv energi, som gör att jag vill höra mer och mer. Mary Beth Richardsons röst är kanske den allra rivigaste rockrösten som du kan höra den här sidan av Janis Joplin. Ett ord för allt. Magi!

SKRIBENT: Anders Nyström (anders.nystrom@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Anders Nyström (anders.nystrom@rockbladet.se)
KONSERT: Banditos
ARENA: Bryggarsalen / Stockholm
DATUM: 2018-09-25
BÄSTA LÅTEN: Piece of My Heart
BÄSTA MINNET: Mary Beth Richardsons fantastiska röst.
SÄMST: Banditos förtjänar en större publik än vad som dök upp ikväll. Ni som inte var här gick miste om magi.