Hardcore Superstar har i min värld varit ett liveband, inte ett albumvänligt band. På scenen är de karismatiska yrväder med bländande scenshow. På skiva har det aldrig riktigt lyft. Men på nya albumet “You Can´t Kill My Rock N Roll” börjar det faktiskt likna något.
Jag hade inga höga förväntningar inför detta album, främst på grund av singeln “Baboon” som med all respekt faktiskt osade mellanstadierock i valfri idrottshall i valfri kommunal skola i valfri svensk stad. Det var lite svängigt men det blev aldrig särskilt intressant. “Baboon” är tyvärr inte ensam dal på albumet. Hardcore Superstar har sin vana trogen inte målat ut en röd tråd genom albumet, utan låter som vanligt kreativiteten flöda och med stolthet visa upp sin mångsidighet. Den här sortens agerande applåderar jag. Ska du överleva som band idag får du aldrig fastna i bekvämlighetszonen, det kommer nämligen en dag att döda din musikaliska utveckling.
Det känns dock som att Hardcore hade kunnat låta sin brainstorming att mogna lite innan albumet färdigställdes. Då hade de nämligen stått med en ännu bättre produkt i hand. Både “Baboon”, “Goodbye”, “Never Cared for Snobbery” och “Bring The House Down” är exempelvis låtar som skulle mått bra av att ha åtminstone testats några gånger till innan studioinspelningen. I sin nuvarande form är de nämligen typiska albumspår, som egentligen inte utmärker sig, även om jag ironiskt nog kan se mig själv stå och stampa takten till dem under en livespelning när humöret är glatt.
I rättvisans namn ska dock sägas att detta trots allt är ett av Hardcores bästa album. Även om föregående stycke säkerligen gett en annan bild, så finns det trots allt en hel del att prisa. De intensiva och rockklubbs-svettiga spåren “Electric Rider“, “The Others”, “AD/HD”, och “Hit Me Where It Hurts” låter precis så som man vill att Harcore ska låta, inte bara live, utan även på skiva. Den energi, det tryck och den passion som bandet ALLTID har haft på scenen kommer äntligen till sin rätt på ett trovärdigt sätt, nu även på album. Jag ser fram emot att headbanga till dessa låtar i symbios med Jocke Bergs rock-skolade stämma nästa konserttillfälle.
Summan av kardemumman blir ett album med en del fullt acceptabla spår som hade varit ännu bättre med en liten ansiktslyftning men också en hel del spår som man gladeligen sätter på repeat. Om bandets utveckling fortsätter åt det här hållet så kommer vi till slut vara hemma.
SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
BAND: Hardcore Superstar
ALBUM: “You cant kill my rock n roll”.
RELEASEDATUM: 2018-09-21
SKIVBOLAG: Gain
BÄST: “AD/HD”.
Hardcore Superstar – MEDLEMMAR
Jocke Berg – Sång
Martin Sandvik – Bas
Magnus “Adde” Andreasson – Trummor
Vic Zino – Gitarr
- Liverecension: Lord Of The Lost & Infected Rain, Stockholm - 2023-06-04
- Smash Into Pieces: Vi vill alltid skapa nya världar - 2023-05-28
- Depeche Mode frälser Friends Arena - 2023-05-25
