Thåström är en robot på scenen. Musiken slukar honom totalt och han verkar befinna sig i ett annat universum, långt bort från Grönans blinkande åkattraktioner och publikhavet. Men det är ju just detta som vi gillar med honom.
“Halt, här får ingen passera..”
Med den meningen förvandlar Thåström hela Gröna Lund till en sammansvetsad kör. Ebba Gröns “Die Mauer” har fått bli en del av repertoaren, på åtminstone flera olika håll under den gångna sommar och vinterturnén. Men det kan aldrig påstås att den är självklar. Tvärtom. För ett år sedan var sannolikheten att höra Thåström köra denna pärla live närmast obefintlig. Men det hände.
Med en enda mening förvandlas hela Gröna Lund till en kör och varenda åskådare sjunger med i låten, rakt igenom. Thåströms inlevelse, hans känsla för låten och sättet han lindar in publiken på saknar motstycke. När “Die Mauer” ebbar ut så bränner gåshuden över armarna och fullständigt tagen av stunden vågar du pusta ut. Att ha fått höra en sådan ikonisk låt live framförd med en sådan passion av en sådan otrolig liveartist är få förunnat och det är knappast en högoddsare att det är den stunden folk kommer bära med sig från kvällens konsert. Direkt efter kör Thåström en av mina personliga favoritlåtar av honom, “Alltid vara påväg“, en mörk, tung och mäktig låt. Men direkt efter “Die Mauer” bleknar till och med den.
Det är ingen hemlighet vilket framträdande som borrat sig in i en. Men det är trots allt så mycket mer att hylla, så mycket mer att lyfta fram. Något som utmärker Thåström är att man aldrig riktigt vet vilken setlist man får. Det finns vissa obligatoriska, som de eminenta spåren “Jeffrey Lee Pierce“, “Kort biografi med litet testamente” och “Beväpna dig med vingar“. Men i övrigt vet du sällan vad som väntar. Förutom det uppenbara överrasknigsmomentet med “Die Mauer” så får vi även Imperiet-dängan “Var är vargen” samt guldkorn som “Alla vill till himlen” och “Om Black Jim“. Sedan en massa spår från senaste plattan “Centralmassivet” såklart.
En setlist fylld med överraskningar är angenäm redan från start, men att inte ett enda spår sedan heller slår fel är unikt. Ny låt, gammal låt, det spelar ingen roll, publiken sväljer den här produkten med hull och hår. Att få till en dynamik av det här slaget och att förmedla varje ord med sådan inlevelse som Thåström gör är inget annat än beundransvärt. Karln är en robot. Med sitt mycket slutna och speciella kroppspråk och ett mellansnack som endast består av orden “Tack” och “Varsågoda” sätter sig inte mannen i en bekväm sits. Även artisterna med de absolut mörkaste repertoarerna vinner mycket på att öppna upp sig för sin publik. Men Thåström står över det. Han lever sig in i musiken som ingen annan och låter den sluka honom totalt. Han tycks emellanåt befinna sig i något alternativt universum, där det inte existerar något annat än den musik han framför. De spontana avgrundsvrålen, det ständiga viftandet med fingrarna, den koncentrerade blicken och det felfria framförandet. Det är ju just de egenskaperna som framkallar gåshuden och gör Thåström till Sveriges mest legendariska rockstjärna.
SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Philip Almen (philip.alme@rockbladet.se)
KONSERT: Thåström
ARENA: Gröna Lund, Stockholm.
DATUM: 2018-08-30
BÄST: “Die Mauer”.
- Felin: Jag vill skriva musik som är kul att spela live - 2023-03-28
- Ljuvligt vemod med Depeche Mode - 2023-03-27
- Intervju: Chris Rosander släpper albumet “The Monster Inside” - 2023-02-15
