Gitarristen Nita Strauss har i dagarna släppt sitt första soloalbum, “Controlled Chaos”. Det är ett instrumentalt album med elva skickligt framförda spår där gitarrerna sjunger så snyggt att ingen annan sång behövs. Det är en imponerande solodebut som visar att såväl gitarristen som låtskrivaren Nita Strauss är här för att stanna!
Som Alice Cooper-fan fick jag själv upp ögonen för Nita Strauss för lite mer än fyra år sedan, då Strauss började spela i Coopers band. Den som till äventyrs tror att hon fick ta plats på scenen bredvid den legendariske sångaren för att hon ser bra ut är inne på helt fel spår. Alice Cooper är känd för att bara omge sig med musiker som hör till de absolut skickligaste i branschen, och Nita Strauss är inget undantag! Hennes känsla för musiken och hennes egna gitarrsolon är imponerande. Här har vi en musiker som vet hur man lirar gitarr! Under de fyra år som jag har följt Strauss har jag sett hur hon har fått en stadigt växande skara av egna fans, som älskar sin “Hurricane Nita”, som hon ofta brukar kallas.
Eftersom jag redan kände till Strauss när jag hörde att ett instrumentalt soloalbum var planerat så blev jag nyfiken på hur det skulle låta. Hon har tidigare spelat med band som Femme Fatale och coverbandet The Iron Maidens, och de senaste fyra åren har hon alltså spelat med Alice Cooper. Hennes största inspirationskällor har varit gitarrvirtuoser som Steve Vai, Joe Satriani och Marty Friedman, men hon pratar också ofta om att hon älskar skandinaviska metalband som Sonata Arctica, At The Gates och In Flames. Skulle någonting av det här märkas i hennes låtar?
Det finns elva spår på plattan varav tio är originallåtar av Nita Strauss och en låt är en Queen-cover. Strauss har inte tagit någon hjälp med låtskrivandet, utan hon har själv skrivit alla låtarna förutom Queen-låten The Show Must Go On förstås. Det är också Strauss som spelar alla gitarrerna och all bas på plattan. Josh Villalta spelar trummor, Katt Scarlett spelar keyboard och på sista spåret hör vi även cellisten Tina Guo.
Jag fick äran att intervjua Strauss inför skivsläppet, och den intervjun kan du också hitta på Rockbladet.se. Inför intervjun lyssnade jag igenom alla låtarna, och jag blev väldigt imponerad!
Plattan inleds med tjugosekundersspåret Prepare For War som intro, fast just det introt fastnar jag inte riktigt för vilket gör att jag hinner börja känna mig lite avvaktande inför vad som komma skall. När andra spåret Alegria drar igång i sitt snabba tempo och med sina snygga riff tänker jag dock för mig själv att “Wow, det här är bra! Det här låter lovande!” Tredje spåret Our Most Desperate Hour släpptes som singel i höstas, och det är inte förvånande eftersom det är en lättlyssnad låt som snabbt fastnar och som man gärna lyssnar på igen. Fjärde spåret Mariana Trench med sina lite tyngre riff hör till mina absoluta favoriter på plattan, och det är också ett av de spår där jag tycker att lite inspiration från skandinaviska metalband kan anas. Mariana Trench följs av det lugnare spåret Here With You som bidrar till att variera tempot på plattan samtidigt som Strauss mångsidighet bakom gitarren märks väldigt tydligt här. Hennes styrka sitter inte bara i snabba hårda riff utan det låter lika bra när hon låter gitarren få mer tid på sig att sjunga ut tonerna. De två följande låtarna The Stillness At The End och The Quest får upp tempot på plattan ordentligt igen, och den senare av dessa två är en annan av mina favoriter på plattan. The Quest innehåller i mitt tycke såväl varierade som intressanta riff och tempoväxlingar. Det andra lite lugnare spåret på plattan är Hope Grows, som är en väldigt behaglig låt med akustiskt gitarrspel. Därefter följer Lion Among Wolves som jag personligen gillar skarpt. Det är en av de tyngre låtarna där jag tycker att även trummorna kommer fram på ett väldigt snyggt sätt. Pandemonium 2.0 som ursprungligen skrevs för att vara med på en samlingsplatta utgiven av Steve Vais eget skivbolag är en låt som håller väldigt hög kvalitet. Den låt vi hör på Strauss platta är en uppdaterad variant av ursprungslåten (därav tillägget “2.0”), och det här är en låt som jag föreställer mig att Steve Vai själv skulle trivas med att spela. Det blir The Show Must Go On som får avsluta plattan, och det är en genialisk avslutning. Det här är en låt som jag älskar i sin originalversion, och jag tycker verkligen att Strauss gör låten rättvisa! Det blir gitarrer och cello som får sjunga istället för Freddie Mercury, och det gör de med den äran. Trots att Strauss gitarrer sjunger utan text känns hennes instrumentala version minst lika känsloladdad som originalet.
Jag hade förväntat mig snabb musik från Nita Strauss, och snabbt är också precis vad det är, med undantag för ett par lugnare spår. Det är samtidigt väldigt melodiös och virtuos musik. Låtarna smälter snyggt ihop till en väl fungerande helhet, och för mig andas hela plattan från början till slut inflytande från stora gitarrvirtuoser, utan att för den sakens skull låta som ett försök att kopiera dem. Inflytandet från de skandinaviska band som Strauss själv lyssnar på är inte övertydligt, men det finns där under ytan och ibland skiner det igenom i något riff. Det är dock först och främst Nita Strauss egen inre röst som hörs i musiken, och dessutom är låtarna så pass välskrivna att det låter som om Strauss redan skulle kunna ha ett par album bakom sig.
Det här är en platta som borde tilltala såväl den som gillar klassisk hårdrock som den som gillar metal. Eller som i mitt fall, den som gillar både och! Om du inte brukar lyssna på instrumental musik i vanliga fall så vill jag rekommendera dig att ändå ge den här plattan en chans. Jag tror att det här är en platta som kan få många personer att upptäcka att de faktiskt gillar instrumental rockmusik, även om man kanske inte riktigt trodde att det var ens grej.
ALBUM: Controlled Chaos
RELEASEDATUM: 2018-11-16
SKIVBOLAG: Sumerian Records
BÄSTA LÅTEN: Mariana Trench (om man gillar lite tyngre riff)
LÅTLISTA – CONTROLLED CHAOS
- Prepare For War
- Alegria
- Our Most Desperate Hour
- Mariana Trench
- Here With You
- The Stillness At The End
- The Quest
- Hope Grows
- Lion Among Wolves
- Pandemonium 2.0
- The Show Must Go On
BANDFAKTA – NITA STRAUSS
Fasta bandmedlemmar:
Nita Strauss – gitarr, bas
Josh Villalta – trummor
Övriga medverkande musiker på albumet:
Katt Scarlett – keyboard
Tina Guo – cello
VIDEO – Mariana Trench:
VIDEO – Our Most Desperate Hour:
Officiell hemsida: http://nitastrauss.com/site/
Officiell Facebooksida: https://www.facebook.com/NitaStrauss/?_rdc=1&_rdr
Officiellt Instagramkonto: https://www.instagram.com/hurricanenita/
Nita Strauss på Spotify: https://open.spotify.com/artist/73GhYkwfPQzmfJb1cdPqPf
