Beardmen arrangerar Skövde In Rock Festival för allra första gången där samtliga sexton band som uppträder är svenska. Festivalen hålls i Sveriges äldsta kulturhus (1964) med lokalerna Valhall (cirka 1200 personer) och Freja (cirka 400 personer) som har pimpats för att husera rock och metal i dagarna två. I podcasten White Limo Rocks berättar arrangörerna att de fått till ett bra koncept med en höstfestival som de är ensamma om i närområdet. Göteborg Rock, som körde lite samma stuk (men på våren), har valt att inte köra i år vilket kan skapa extra sug för Skövde In Rock. En skivmässa hade redan bokat Valhall men mässan blir nu istället en del av festivalen tillsammans med andra utställare.
FREDAG
Kön utanför Skövde Kulturhus är stilla och ovanligt städad för att vara fredagkväll och rockfestival. Ingen fylla, inga bröl á la Wackeeeeeeeeeen utan mer som kön till en söndagsmatiné. Men det skulle bli ändring på detta.
Först ut på den mindre scenen Freja är Browsing Collection, detta efter att konferenciererna Sungen och Ian Haugland introducerat festivalen och Skövdebandet. Browsing Collection firar 10 år och går under det slitna epitetet “bra live men inte så kul på skiva”. En energisk kvartett med punkattityd och jävlaranamma som får bra bifall hos den alltmer växande publiken. Definitivt värda att spana in om du har dem på en livescen nära dig.
Linköpingstrion Märvel får äran att inviga festivalens större scen Valhall. The King, The Vicar och The Burgher är ett säreget sällskap välklädda superhjältar som blandar stilar friskt. På livescenen ger de dock materialet en mer garagerockig kostym där de ikväll luftar såväl W.A.S.P‘s L.O.V.E Machine och nybakade covern på REO Speedwagon‘s Keep Pushin’. Lattjo, fartfylld gimmickrock som jag kommer börja lyssna mer på.
Deadheads har inte lirat live på ett tag och verkar spelsugna. Manne Olander och co. hoppsparkar igång sitt set som låter som ett The Hellacopters-album spelat på 45 RPM, jävlar vad det går undan! Tyvärr saknas Nils Dahls boogie-piano ikväll, vilken är en viktig komponent i bandets sound, men Kristoffer Ragnstams vilda bankande sätter extra glöd på en av actionrockens främsta.
Matpausen tas under Skövdebandet Mile och det visar sig vara rätt val för Mello-metal med slimmad ljudbild faller mig inte alls på läppen. Merparten av festivalpubliken verkar dock digga hemmasönerna och flera besökare nämner dem som fredagens favoritakt. Så olika det kan vara.
Hypnos hoppade in sent som ersättare för Night Viper då Tom Sutton‘s rygg satte stopp för rockandet. Två av fem Hypnosare bär också Night Viper-tröjor som en hommage. En nyligen avslutad Europaturné har gjort Göteborgskvartetten till ett väloljat maskineri och de skapar festivalens goaste röj där Skövde går bananas framför Freja-scenen. Har aldrig sett Hypnos i sådan här fantastisk liveform tidigare.
Corroded och jag har aldrig klickat. Jag har sett de hårt arbetande skinnvästarna från Ånge ett par gånger tidigare men den här svulliga, amerikanska radiorocken är något jag har svårt för. Ljud och ljus är det bästa hittills och det är nu ganska välfyllt framför Valhall-scenen. Corroded går bevisligen hem i stugorna.
The Dahmers är med sin morbida skräckfilmspunk det perfekta Halloween-bandet. Skeletten på scengolvet samt på bandmedlemmarnas scenpyjamasar, 1-2-3-4-öset och speedade instick av såväl Riff Raff och Whole Lotta Rosie som Blåa Skor. Allt sitter perfekt och jag är totalt såld efter att äntligen ha fått se The Dahmers live.
Mustasch är det stora affischnamnet och det kan mycket väl vara så att en stor del av publiken enbart är här för dem. De har tidigare fyllt Valhall på egen hand och är ett säkert festivalkort. Jag har faktiskt aldrig sett Röjar Ralf och hans mannar förr trots att bandet är inne på sitt tjugonde år. Ljudet är högt och fläskigt, musikerna rutinerade och herr Gyllenhammar verkar älska rollen som Jack Daniels-bjudande frontman. Känslan av en dag-på-jobbet-spelning infinner sig tyvärr men det blir ändå en bra avslutning på festivalens första kväll.
Bildgalleri Browsing Collection
Bildgalleri Märvel
Bildgalleri Deadheads
Bildgalleri Hypnos
Bildgalleri Corroded
Bildgalleri The Dahmers
Bildgalleri Mustasch
LÖRDAG
Lördagens festival inleds med skivmässa där några av gårdagens besökare botar baksmällan med bira bland vinylbläddrandet.
Stockholmsbaserade The Riven inleder livemusiken och det finns en hel del Blues Pills och Pristine över stilen fast med mer metalriff. Charlotta Ekebergh har tryck i pipan och påminner också en del om Elin Larsson, fast med ett mörkare register. De har nyligen signat med The Sign Records och kommer släppa sitt debutalbum under nästa år. Något säger mig att det kommer finnas i skivhyllan därhemma.
Om det osade 70-tal om The Rivens förehavanden inne i Freja-rummet så förflyttar vi oss nu till 80-talet ute vid Valhall-scenen när Saffire bjuder upp till dans. Ett årtionde vi för övrigt kommer vara kvar vid när två av de tre återstående akterna spelar på huvudscenen. Saffire, som släppte sitt tredje album tidigare i år, hårdar till sitt polerade sound live och det premieras. Det jobbas föredömligt på scenen men framför den är det betydligt mer glest och avvaktande än under fredagen.
Rockbranschens fetaste slokmuschar sitter på Dead Lord där frontmannen Hakim Krim går ut som solklar vinnare. Det fullkomligen sprutar spelglädje om orkestern som ikväll fått plocka in sin favoritbartender på bas istället för Martin Nordin som är ute på Kiss Kruise med Lucifer. En av lördagens absoluta höjdare. Det är kul med rock ‘n’ roll!
Spiders såg jag göra en makalös spelning på Harry B James i Stockholm för bara drygt två veckor sedan och det är nästintill lika vasst ikväll. Då numera halva Deadheads spelar i Spiders har det blivit ytterligare ett energilager på det alltid sevärda Göteborgsbandet. Publiken är på hugget och det kommer till och med upp några tändare i Don’t Need You. Ruffig Quatro-rock från debutalbumet blandas upp bra med senare och mer glittrigt material.
Trollhättans Topplock börjar lite trevande men får fart på grejerna i titelspåret från debutalbumet Overlord. Visst är det en härlig riff-fest och Strängen-hyllningen innan och under Son Of A Gun är fin men det känns en aning ringrostigt. Det här gänget kan så mycket bättre, det såg jag senast i källaren under Pet Sounds Bar i fjol.
Alien är festivalens veteraner och ikväll spelar de tillsammans för första gången på 2,5 år, vilket faktiskt inte märks. Det är proffs vi har att göra med och Jim Jidheds röst låter välbehållen. Jag lyssnade en del på Alien under 80-talet men tidens tand har inte varit alls snäll mot vare sig låtar eller sound. Den höga nostalgifaktorn i Only One Woman kan ingen ta ifrån dem och de framkallar också festivalens högsta allsång.
Fredrik Lindströms största favoritband Abramis Brama går inte att värja sig emot. De inleder med instrumentala folkvisan Parentsvals innan frontmannen Ulf Torkelsson stormar in med cowbell, galen blick och publikuppvigling som livsuppgift. Tungt, supergroovigt och med Sveriges coolaste bassnubbe jämte Nikke Ström i Mats Rydström. Galet sväng!
The Night Flight Orchestra får den tunga uppgiften att avsluta Skövde In Rock Festivals första år. Ett band som hyllats unisont och bland annat fått en grammisnominering för albumet Amber Galactic. Det är inget jag brukar lyssna på vanligtivs men live kan man inte låta bli att charmas av den här neondränkta Miami Vice-rocken komplett med solariebränna, axelpuffar och hawaiiskjortor. Jag diggar helhetskonceptet som löper röd tråd från band och scendekor via kören med flygvärdinnor till den flashiga personalen i merchståndet. Dessvärre är det nu väldigt glest med folk i lokalen men de som är kvar är på danshumör framför Valhallscenen som liknar discot på Finlandsfärjan mer än någonsin.
Utifrån känns Skövde In Rock som en lyckad och välarrangerad förstagångsfestival men om det gick ihop ekonomiskt har jag ingen aning om. Fredagen blev den mer välbesökta av kvällarna med Mustasch och Corroded som dragplåster medans lördagen hade betydligt sämre uppslutning när The Night Flight Orchestra och Alien var de större namnen på affischen.
Det är ett trevligt bemötande från all personal på plats och många bra band, där flera presterar toppspelningar. Ett genomgående bra ljud och ljus på båda scenerna men där den mindre, Freja, brottas med rejäla värmeproblem under fredagen. Antingen justerades detta inför lördagens spelningar eller så berodde den behagligare temperaturen helt enkelt på att det var mindre folk i lokalen. En hyfsat bred blandning stilar inom rock och metal och frågan är om man ska fortsätta på samma linje eller bredda sig ytterligare med exempelvis doom, black och death?
Publiken var full och glad och jag upplevde oftare en större entusiasm här än på en genomsnittlig konsert i Stockholm där det kan vara många armar i kors och “impress-me-miner”. Mat och dryckesutbudet kan diskuteras men är säkert good enough för många. Ölsnobben i mig vill såklart ha något mer (läs IPA, APA eller annat överjäst) än bara ljusa blasklager att välja på i barerna. Flera av banden lovordar Beardmen som en arrangör som tar väl hand om sina artister och får dem att trivas.
Vi får hoppas att det blir en Skövde In Rock Festival nästa år igen för de här mindre rockfestivalerna behövs verkligen och ska supportas. Förhoppningsvis hittar fler personer dit då.
Rockbladets tre bästa gig under fredagen
- The Dahmers
- Hypnos
- Deadheads
Rockbladets tre bästa gig under lördagen
- Abramis Brama
- Spiders
- Dead Lord
Bildgalleri The Riven
Bildgalleri Dead Lord
Bildgalleri Spiders
Bildgalleri Topplock
Bildgalleri Alien
Bildgalleri Abramis Brama
Bildgalleri The Night Flight Orchestra
SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kristin Blid (kristin.blid@rockbladet.se)
KONSERT: Skövde In Rock Festival
ARENA: Kulturhuset/ Skövde
DATUM: 2018-11-02–03
- Gitarrer och blåjeans med Janne Cowboy på Kulturhuset - 2023-02-12
- Rockbladet listar musikåret 2022 - 2023-01-01
- Thåströms klubbsegertåg kulminerar på Orionteatern - 2022-12-23
