Behemoth – I Loved You At Your Darkest (recension)

För två månader släppte Behemoth sitt senaste album I LOVED YOU AT YOUR DARKEST. Vår expert har tagit lite extra tid för att recensera verket, men nu är den här.

Annons

Det är fyra år sedan The Satanist hade sin storhetstid, albumet var ett perfekt genuint mästerverk. I Loved You At Your Darkest, är för det första ett citat taget direkt ur bibeln vilket var det jag förväntade mig åtminstone. Adam Nergal Darski skapade Behemoth för 26 år sedan för att kunna kanalisera all sin ilska, det fungerar ännu i dag. De första plattorna satte normen för vad som kallades renodlad Death och Black-metal. Alla de karaktäristiska dragen fanns och utfördes med ren perfektion, allt förändras och ingenting är exakt likadant som det föregående. The Satanist som släpptes 2014 involverade en ny definition utav allt som Behemoth står för, tydlig anti-realism inom den Katolska kyrkan. Gud finns inte, bara Satan existerar inom ramarna av sofistikerad lyrik och musik som får trumhinnorna att vibrera i takt. Allt är relativt och Behemoths fans eskalerar storartat för varje år som går. I Loved You At Your Darkest känns som en fortsättning till föregående platta, att vara strikt emot Kristendomen är det relativt normala i Behemoths universum.

Plattans första spår “Solve” är ett genuint exempel, en kör som involverar skrikande barn med ett budskap i form om av “Jesus, jag förlåter dig inte”, i kombination med ett brutalt manglande sätter den korrekta känslan för det efterföljande. Allt är som vanligt med andra ord, bandet förändras på bästa tänkbara sätt. Intensiv musik, på senaste tiden är den även fylld utav storartade melodier. Det som kvarstår går inte att beskriva på något annat sätt än att det är en ren protest emot vad som pågår i det kristna Polen.

Me And That Man, Nergals sidoprojekt har bidragit med en sällan skådad diversitet på den nya plattan utan tvekan. Han vågar utforska nya gränser med det elfte albumet, föregångarna var mer baserade på rutin under de senaste åren. “Wolves Of Siberia” är den klassiska första singeln från plattan, det alla känner igen och de facto uppskattar.

“God = Dog” kännetecknar en dualism, alla har vi en brutalt mörk sida och en ljus en som båda måste få finnas för uppnå en balans inom oss existerande individer. Den italienska blasfemins “Dio cane” i sitt esse, att Gud är en hund. “Ecclesia Diabolica Catholica” avslutas med raderna “In absentia dei we evangelize. In absentia christi we spread like swarming plagues. In ecclesia Satan.”, vilket i stora drag kan tolkas som att Satan ber befolkningen om att dyrka honom i stället för att välja andra tänkbara Gudar. Adam Nergal Darskis fenomenala insats i “Bartzabel” kommer sent att glömmas, det är inte ofta som vi får höra honom sjunga rent men det finns alltid undantag. Tyvärr kommer nog denna låt att känneteckna bandet i framtiden eftersom den innehåller allt nödvändigt för att få stanna kvar för alltid i de flestas medvetanden. Manglande gitarrer, sjukt rena solon och en refräng som alla kommer att sjunga med i under bandets kommande turnéer. Historien om en ond demon med svarta vingar och en perfekt vit aura kring sig – ett av deras säkraste kort.

“Havohej Pantocrator” (Jehovah baklänges) handlar om Satan och börjar relativt fridfullt för att sedan exposivartat byta tempo. En perfekt kombination av fängslande melodier, tempobyte och briljant lyrik avslutas på samma sätt lugna sätt.

“ROM 5:8″ refererar till ett citat taget direkt ur bibeln, i stora drag handlar det om att Gud visade sin kärlek för oss medan vi ännu var syndare och att Kristus dog för oss. Den bakomliggande tanken kring hur albumet fick sin titel bland annat. “We Are the Next 1000 Years” tar oss tillbaka till Kristendomens begynnelse, till sekvensen när Kristus offrade sitt liv på korset för att rädda mänskligheten. “Coagvla” avslutar allt, ett instrumentellt mästerverk med brutala riff kontras av storslagna sekvenser utav en orkester.

Spontant känns det som denna platta tar vid där The Satanist lämnade oss för fyra år sedan, det är högst oklart vem som behövde plattan mest – Nergal för att kanalisera sina djupaste intuitioner eller fansen som en slags terapi. Det enda jag saknar är någon låt på polska, det skulle skapa ännu mer kaos i hemlandet.

SKRIBENT: Joanna Hemmingsson (joanna.hemmingsson@rockbladet.se)
BAND: Behemoth
ALBUM: I Loved You At Your Darkest
RELEASEDATUM: 2018-10-05
SKIVBOLAG: Nuclear Blast
BÄSTA LÅTEN: Ecclesia Diabolica Catholica, Havohej Pantocrator och Rom 5:8