Gathering Of Kings – First Mission

När man först ser till mängden musiker som ingår i all-star-gruppen Gathering Of Kings ställer man sig frågan om det verkligen går att skapa en enhetlig, högkvalitativ och fulländad melodiös rock/AOR/hårdrocksskiva med så pass många kockar? Receptet har beprövats med varierande utfall många gånger tidigare i historien, men det står klart efter ett flertal genomlyssningar att även om det finns vissa petitesser att anmärka på så är resultatet anmärkningsvärt och kan inte annat än benämnas som otroligt lyckat.

Annons

Sedan 31:e Januari 2016 när Gathering Of Kings-projektet först utannonserades har förväntningarna skruvats upp till max allt eftersom när de medlemmar som har anslutit har varit idel topptalanger. Det började med att Ron Dahlgren saknade välproducerad melodiös hårdrock/AOR med sångare som inte låter som alla andra i genren och hans förkärlek till Tom Galleys Phenomena-projekt, dock endast de tre första albumen. Han ville bygga projektet som Phenomena II “Dream Runner” som har flera olika sångare, och efter att idén hade mognat i några år gjorde han slag i saken och presenterade idén för en radda med musiker i toppen av Sveriges hårdast arbetande band som han trodde skulle passa in i Gathering Of Kings. Arbetet har dragit ut på tiden då alla inblandade har jobbat hårt med sina ordinarie band, men nu är äntligen albumet äntligen här!

Låtmaterialet är förankrat i 80- och 90-talets melodiösa hårdrock och AOR, men kryddad med en samtida touch. Victor Olsson från Saffire har varit huvudsaklig låtskrivare för att få albumkänslan. Resultatet är en odyssé i fräsch melodiös hårdrock/AOR på ett alldeles ypperligt album med den dynamik och komposition som förväntas med Phenomena II i tankarna. Man har verkligen anammat ledorden “no fillers, only killers!“. När det stilfulla introt tonar ut kastas vi in i en parad av topplåtar som tar sin början i Forever And A Day med Björn Strids karaktäristiska stämma som bara fortsätter att leverera i vad än han tar sig för. Det är omöjligt att inte tänka lite på Bon Jovis Runaway i keyboardintrot. Man kan nästan se honom i sin The Night Flight Orchestra basker och sina solbrillor sjungandes detta anthem.

Det blir snabbt klart att alla som bidragit på skivan har fattat grejen och lagt ner sin själ i varje liten detalj. Alla sångare på albumet har satt sin prägel på varje låt mycket smakfullt och verkligen framhävt den eftersträvade AOR-känslan. Andra godbitar är keyboard-solona som går över i gitarrsolo i Love Will Stay Alive samt Saviour. Även gitarrsolot i Endless Paradise får håren på armarna att ställa sig upp av välbehag. När första refrängen i Passing Rain som närmast kan kallas balladen på albumet startar med “Your love is like fire…” myser man med ett lätt leende på läpparna och bara njuter. Från och med introt i Out Of My Life känns det nästan som om vi är på väg in i The Night Flight Orchestras Can’t Be That Bad under någon sekund, men kastas snart in i leken av Tobias Jansson som sjunger som om hans liv stod på spel, jädrar i mig det är nästan så resten av låten hamnar i bakgrunden.

Det tar aldrig slut, sticket efter refrängen i Lonely Road är rent magiskt och uppbyggnaden i Angels från lätt återhållsamhet i verserna till de euforiska och nästan svulstiga refrängerna med det lätta staccatot på keyboarden. I Long Way From Home trycker Alexander Frisborg ända från tårna så man bara vill jubla, det enda som känns lite märkligt är att låten balanserar onödigt nära gränsen till melodifestival i flertalet partier och låtuppbyggnad. I covern på albumet rättar dock Björn Strid upp ordningen med en felfri tolkning av just melodifestivaldrottningen Carolas Runaway där han tar låten till nya höjder. Ett komp med lite mer kraft hade varit önskvärt – men den har ett grymt solo signerat Victor. Första uppdraget avslutas med Battle Cry, en komposition med tyngden i hårdrocken som i solopartiet för tankarna till Europe och John Norum, och leveransen av sången från Rick Altzi är helt makalös.

Produktionen av Plec [Thomas “Plec” Johansson] har resulterat i en mycket smakfull mix med mycket av allt, den djupa basen, rätt manege av trummor, gitarr och keyboards, samt rätt utrymme för artisterna att skina i sina partier. Han har även lyckats hålla ihop artisterna på ett ytterst elegant sätt så att albumet får ett enhetligt sound, och det var nog ett vist beslut att låta ett fåtal personer sköta låtskrivandet som gjorde att band-känslan infann sig. Som Ron berättade för mig när jag intervjuade honom om Gathering Of Kings häromdan (intervjun kan du läsa här) är både Plec och Victor gitarrister i grunden, varpå Ron fått tjata lite på att det ska vara ännu mer keyboards på låtarna. Jag är beredd att hålla med, när man hör de keyboard-solona som bjudits på i Love Will Stay Alive och Saviour, så vill man ju bara ha mer. Det enda som kan störa något skulle väl vara att texterna på albumet ligger ibland lite för lätt på tungan och kan bitvis spela på gränsen till det nästan klyschiga material i samma genre som påträffas på 80-talet. Men med tanke på att det är inspirerat och en hyllning till Phenomena II som avses så är det en petitess i sammanhanget, men något som kommer att vidareutvecklas tills nästa album.

Sammanfattningsvis kan man säga att Gathering Of Kings – First Mission = Mission Accomplished. Vilken debut, man väntar redan på album två.

SKRIBENT: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
BAND: Gathering Of Kings
ALBUM: First Mission
RELEASEDATUM: 2019-01-25
SKIVBOLAG: RN Records
BÄSTA LÅTEN:

BANDFAKTA – GATHERING OF KINGS

MEDLEMMAR

Rick Altzi – Sång (Masterplan, Herman Frank, At Vance)

Björn Strid – Sång (Soilwork, The Night Flight Orchestra)

Apollo Papathanasio – Sång (Spiritual Beggars, Firewind)

Tobias Jansson – Sång (Saffire)

Jens Westin – Sång & Gitarr (Corroded)

Alexander Frisborg – Sång (Helldog)

Victor Olsson – Sång & Keyboards (Saffire)

Stefan Helleblad – Gitarr (Within Temptation, Jono)

Martin Sweet – Gitarr (Crashdiet, Sister)

Erik Martensson – Gitarr (Eclipse, W.E.T, Nordic Union, Ammunition)