GHOST och CANDLEMASS på hemmaplan. Det utlovades mässa av finaste pagankvalitet och de tillresta fansen fyllde Globen i Stockholm både till bredden och till höjden. ROCKBLADET var på plats framme vid scenen och bevittnade den demoniska ritualen.
Ghosts senaste framträdande i Stockholm var i juni i fjol under Polarprisets ceremoni när Metallica hyllades som pristagare. Då framfördes Enter Sandman tillsammans med Candlemass. Det var den enda gången det stycket hittills har framförts av Ghost. När rockgruppen spelade på Hovet i Stockholm i april 2017 framförde de Imperiet-covern Bible. Det var enda gången som bandet har framfört det stycket live. När jag pratade med frontmannen Tobias Forge om det i maj förra året berättade han att det kändes givet att framföra låten där och då – ett kall, och att det var väldigt roligt att framföra den inte helt oknepiga låten. Trots att onsdagens spelning i Göteborg inte bjöd på några som helst överraskningar i låtlistan gick ändå tankarna och förhoppningarna kring ett nytt kall och en ny engångsföreteelse inför spelningen i Globen. Vad skulle mästerdirigenten Tobias Forge hitta på denna gång?
Ghost har på några år verkligen gått från att vara ett obskyrt band med smink till att vara världsstjärnor av högsta klass. Det är speciellt hur blandad publiken är som besöker konserter av band som sitter i framgångens förarsäte. Vi hade allt från de som gärna visar upp sina äldsta turnétischor och gärna säger ”jag gillade dem minsann innan de blev stora” till de som mest har lyssnat på de populäraste radiohitsen och som säkert sa ”är det Ghost som har gjort den här låten också?”. En annan sak är alla de utländska fans som följer världsartisterna runt hela Europa. Det hördes mängder av olika språk inne i Globen igår. Att ett svenskt rockband fyller Globen i Stockholm upp till översta etaget är otroligt kul. Ghost är för alla denna kväll och alla verkar gilla Ghost.
Candlemass, som i fredags släppte sin nya och alldeles strålande skiva The Door to Doom, inledde med att med mullrande baskaggar och blytunga riff skapa en solid och tung grund för vad som komma skulle. Det är klart att det var stort för stockholmsbandet att spela inför så mycket folk på hemmaplan och de gjorde det bra och de var sådär lagom ljusstakemässiga att det bara var för Ghost att ta vid.
Och Ghost tog vid, och de tog i rejält, nästan så att byxorna sprack på kardinalen.
Redan från de inledande Asches och Rats från senaste skivan Prequelle (2018) gick produktionen igång på högvarv och Stockholm fick uppleva en mycket vacker och genomtänkt extravaganza. Konserten tog riktigt fart med låten Ritual från debutskivan Opus Eponymous (2010) som blev en av mina favoriter för kvällen. Scendekoren var vacker och lugn och själva scenshowen handlade inte om att monster, hissar eller diverse andra saker kom fram från alla håll och kanter på scenen utan Ghost lät mer musiken prata tillsammans med inlägg av symbolik som fanns med i bakgrundskulissen och i artisternas gester. Om jag skulle sammanfatta Ghosts framträdande i en låt skulle jag välja Year Zero från skivan Infestissumam (2013) som verkligen har en rejäl pagan-stämning över sig. Denna kväll lyfte sig låten över de andra och blev när summeringen gjordes en av höjdpunkterna medan efterföljande radiolåten He Is från Meloria (2015) nog mottog störst respons från publiken.
Cardinal Copia pratar engelska med publiken vilket är som det ska vara. Det finns ingen anledning till att hemlandet skulle få en dubbad variant av originalföreställningen. Regissören Tobias Forge i rollen som Cardinal Copia utstrålade en självsäkerhet som bara en världsstjärna gör och allt från rörelsemönster till mellansnack kändes väl regisserat. Det må låta som att det inte finns något utrymme för spontanitet vilket nog stämmer rätt bra och ännu mer under denna turné än tidigare. Det kan vara en av anledningarna till att låtlistan är exakt lika i varje stad och helt befriad från överraskningar. Men det känns inte som att det gör någonting när showen i sig är en föreställning i högsta världsklass.
Om jag måste påpeka någonting så kändes en paus på femton minuter rätt onödig. Det är visserligen så man gör vid teaterföreställningar men igår gav egentligen bara tid för ingenting. Köerna blev långa och gjorde mest att folk missade öppningen av andra akten eller förlorade sin plats framför scenen. Vakterna framme vid scenen gick visserligen runt och delade ut vatten till främre raden vilket var en trevlig gest som man normalt bara ser på mycket varma utomhuskonserter. Bandpresentationen kunde också ha kortats ned en aning till förmån för någon låt istället.
Vi blev inbjudna på en mycket vacker och stämningsfull högmässa som jag i alla fall gärna skulle bevittna igen. Det är svårt att inte vara allt för lyrisk här men detta var banne mig världsklass! Det ska bli spännande att följa bandets framgångar och saga och nästa gång Ghost står på scenen på svensk mark igen blir den 9 juli, då som förband till Metallica på Ullevi i Göteborg.
GHOST:
CANDLEMASS:
SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Solenius (Jimmie.solenius@rockbladet.se)
KONSERT: Ghost/Candlemass
ARENA: Globen / Stockholm
DATUM: 2019-02-23
BÄSTA LÅTEN: Year Zero
SÄMST: Pausen
- INTERVJU: Geir Hørnes om boken The Curious Chronicles of Villa Nellcote - 2023-03-08
- INTERVJU: Mats Mappe Björkman från Candlemass - 2022-11-18
- INTERVJU: Brent Smith från Shinedown - 2022-07-10
