Septicflesh supporterat av Krisiun, Incite och W.EB. intog Sticky Fingers för en stämningsfull afton i dödsmetallens tecken. Speciellt Septicflesh och Krisiun levererade musikmässigt, men även incite imponerade med sin potenta dödsmetall och publikkontakt.
Tyvärr missade jag W.E.B. p g a parkeringsproblem med konfigurationsproblem av nya parkeringsappar som man inte kan parkera utan och stängda parkeringsplatser i Göteborg p g a flertalet vägarbeten. Jag hörde ändå från dem som var där att de levererade tung metal, om även något spretigt och inte helt fokuserat.
Andra förbandet Incite från Phoenix, Arizona i USA gjorde sitt bästa med att få fart på publiken med sin potenta dödsmetall. Det var bra drag på den publik som fanns där och det var lite härligt torrt men hårt ljud. Basljudet var rätt så nerstämt så man kunde känna håret fladdra när de lägre tonerna spelades. När sångaren Richie Cavalera (Richies styvpappa är Max Cavalera) skrek ut “Let me fucking hear you!!!” fick han bra feedback och publiken var med ens med bandet. Tyvärr kändes det lite som om de spelade samma samma igen och igen efter ett par låtar, då allt bara kändes som linjärt mangel. Bara man hade blandat ut materialet med lite varierat tempo, etc hade det kunnat känts mycket mer dynamiskt. När vi pratade med gitarristen Dru Rome efter spelningen visade det sig att han är en multiinstrumentell artist som är mest intresserad av EDM. För den del kanske de inte ska styra inriktningen mot EDM, men kanske utnyttja hans talang för att få lite mer variation i materialet. Kanske en idé för nästa platta. För övrigt är gitarristen en härlig kuf som går omkring i mjukisbyxor och morgonrock, “Bara för att det är skönt!“.
Tredje bandet Krisiun från Brasilien startar konserten med att utropa “We are Krisiun, we’re gonna fuck some shit up!!!” Det var riktigt bra dödsmetall de bjöd på. Gitarristen mixade teknik och groove hyfsat bra. Sången påminde lite om Sepultura, och är lite grötig i början av konserten. De kör med en loopad animerad backdrop som faktiskt ger lite extra känsla till låtmaterialet. Trots att det var lite mer folk, får man säga att Incites sångare Richie fick bättre fart på publiken. Krisiun gav oss mer dynamik och variation jämfört med Incite, men ibland överpresterar gitarristen bara för att han kan, och när det inte passar materialet blir det lite som två skivor som spelar samtidigt. Märkligt eftersom det trots allt är de 3 bröder som bildade bandet 1990 som fortfarande återfinns i bandet och på scenen 2019. Efter hand som konserten fortgått verkade gröten i sången från början av konserten släppt, kanske sångaren inte sjungit upp alls. Som näst sista låt körde de Ace of Spades. Hyfsad version, men lite tafatt om man jämför med originalet, och dessutom är Lemmy svår att överglänsa om man inte angriper materialet från en helt annan vinkel än originalet. Bandet levererar kul dödsmetall som jag gärna ser igen faktiskt. Krisiun spelar även på Swedenrock i sommar onsdagen den 5:e Juni, passa på att se om ni inte ska gå på AOR-spelande-bandet Gathering Of Kings som spelar samtidigt på en annan scen.
Under introt går så äntligen de 4 grekiska metal-gudarna i Septicflesh från Aten ner på Sticky Fingers scen i Göteborg. Med välkomstorden “Gothenburg, Sweden, ladies and gentlemen – 1, 2, 3, 4 – GO!” dras konserten igång och vi kastas direkt in i Portrait of a Headless Man, tredje spåret från senaste fullängdaren Codex Omega. Och även fast det nästan känns som en mörk religiös upplevelse att se dessa herrar i sina scenkostymer, med den symfoniska dödsmetallen som fond och det stämningsfyllda ljussättningen bakifrån (som dessutom gör det extra svårt för alla fotografer att få bra bilder), är det ingen tvekan att det är realistiska ateister vi har att göra med, speciellt när man ser baksidan på en av deras T-shirts i merchendise-hörnan där det går att läsa “We invented the Devil. So the devil is man.“. Ljudet verkar ha höjts ytterligare nåt snäpp när Septicflesh drog igång, och så gjordes även stämningen när sångaren Spiros bjöd på sin klassiker “I will count to 3 – and we want destroy!!!” redan innan andra låten, och under låten därefter drogs moshpiten igång, något som höll sig igång under resten av setet, dock med något varierande intensitet.
Septicflesh kör backtracks för sina symfoniska mattor och körer. De får det faktiskt att funka väldigt bra, dock lämnar detta tyvärr minimalt med utrymme för improvisation i setlistan då man kan se att de spelat exakt samma set live sedan början på året. Speciellt bastuborna ljuder och ringer som basuner av bibliska mått vilket bara förhöjer stämningen. Det är verkligen bombastiska symfoniska stycken som backtracksen bjuder på, speciellt med den volymen då man kan känna de tunga basiga delarna men även höra de skärande ljusa och bitvis sköra körerna. Tillsammans med deras scenklädsel och framtoning blir det en skön stämning och atmosfär som bara förhöjer upplevelsen av musiken. Det är en grym upplevelse och en ynnest får vara med om live. Man har verkligen fått rätt mix mellan dödsmetall och symfoni i liveljudet, vilket har upplevts som ett problem ibland live där band spelar ackompanjerade av backtracks på de flesta låtarna.
Under Enemy of truth drog moshpiten igång på allvar – det flög folk hit och dit och ölen sprutade från folk som verkade vara helt ovetandes om hur vilt det kan gå till i en moshpit. Sångaren Spiros, som för övrigt var den som rörde sig mest från sin position på scen, gick flera gånger till gitarristen till vänster, Christos – men en monitor att sätta foten på verkar ha fattats då han lyfte lite lätt på foten och vände raskt tillbaka till “sin plats”. Det brukar nog finnas en extra monitor där när de uppträder på en bredare scen. Under stillsamma delar av låtarna stod gitarristen Sotiris med spända muskler vid sidan av gitarren likt en gladiator som står redo att greppa sitt vapen inför nästa kamp. Spiros höjde basen likt ett gevär under Communion och avfyrade flertalet basgångar samt beordrade och dirigerade publiken med en beslutsamhet och ett sånt självförtroende att det var ingen tvekan om vem som var huvudakt, och under Prometheus levererade han verkligen allt han hade i refrängen då han gav sig hän totalt till sången, nästan som i trance – fast en kraftfull sådan och mer i aggression än i någon sorts stillsam hypnos. Under gruppens mest kända (och enligt mig även bästa) kompositioner Anubis headbangades det kraftfullt både på scenen och i publiken, och under singalong-delarna, även om det är catchiga trallvänliga slingor som de flesta var med på efter första vändan, märks det att publiken var väl med på noterna och sångare Spiros kunde utan problem elda på publiken ännu mer till eld och lågor. När så Anubis ekat ut proklamerades det att det tyvärr var dags för sista låten för aftonen med orden “You don’t have to be a painter to be an artist. You don’t have to be a musician to be an artist. We are all the same dark artists!” innan kvällens sista nummer Dark Art drogs igång. En värdig avslutning på ett grymt set med en varierande och dynamisk låt från Codex Omega. Det är en gedigen samling låtar som fått plats i setet, men det är endast från de fyra senaste albumen vi får låtar, kanske för att det är dessa som släppts sedan återföreningen 2007, men det är hursomhelst synd att vi inte får höra några spår från de tidigare skivorna. Efter sista låten gick både gitarristen Christos och trummisen Kerim i bandet fram och tackade och hälsade på flertalet av publiken som stod längst fram. Ett grymt avslut av ett grymt band och ett ödmjukt farväl för den här gången.
Även fast de har grymma backtracks kan man inte låta bli att undra hur detta skulle låta med en live-orkester på de symfoniska bitarna. Och det ligger faktiskt inte så långt bort i tid då Septicflesh faktiskt har varit i Mexiko den 2:e Februari i år och spelat in en live-skiva samt film med en symfoniorkester och en kör på mer än tillsammans 130 personer. Inget release-datum är satt ännu men förhoppningsvis släpps INFERNUS SINFONICA MMXIX, som giget kallades, under hösten 2019.
BILDER – SEPTICFLESH
BILDER – KRISIUN
BILDER – INCITE
BILDER – W.E.B
SKRIBENT: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Sticky Fingers / Göteborg: Jelena Sulce Efternamn (jelena.sulce@rockbladet.se)
KONSERT: Septicflesh / Krisiun / Incite / W.E.B
ARENA: Sticky Fingers / Göteborg
DATUM: 2019-04-17
BÄSTA LÅTEN: Anubis
BÄSTA MINNET: De glada leendena i mosh-piten, de kraftfulla basunerna (bastuborna) i back-tracksen, 1-2-3 and we want destroy
LÅTLISTA – SEPTICFLESH – STICKY FINGERS
Portrait of a Headless Man
Pyramid God
Martyr
Prototype
Enemy of Truth
Communion
The Vampire from Nazareth
Prometheus
Lovecraft’s Death
Anubis
Dark Art
- Skivpanelen listar nu albumen från OKTOBER 2023 - 2023-11-21
- The Dead Daisies var på topphumör på Valand - 2023-11-18
- Skivpanelen listar nu albumen från SEPTEMBER 2023 - 2023-10-12
