Få av oss kunde förutspå att Oliver Sykes och BMTH skulle bli så stora. Det stod aldrig skrivet i stjärnorna, och den snäva metalcore-genren begränsade bandet till Fryshusets storlek. Nu vill bandet säkerligen ge långfingret till många som inte trodde på dem, samtidigt som de rider på vågen som ett av världens största rock(pop?!)band.
Bandet får en otacksam scen och tid, liksom så många andra artister och band på Sveriges första upplaga av Lollapalooza. Utsmyckningen och scenografin på scenen är jäkligt snygg. Riotpunk-stil och klotter, stora fanor och Rammstein-inspirerade eldkanoner – Det händer mycket hela på scenen hela tiden, och bandet byter även om från att i början ha målaroveraller till mer vanliga kläder.
Det är en punkrock-pastisch, medans bandet allt mer flirtar med pop.
”This shit ain’t heavy metal anymore, and that’s alright”, har Oliver Sykes tidigare sagt.
Det finns så många rockband som kallats Judas de senaste åren och gått från och till mer popinfluerat sound. Vissa hävdar att det är “organic growth”, men det som alla band har gemensamt är att fansen oftast vägrar acceptera den slags förändring. Med senaste albumet “Amo” från början av året är transformationen från tung underground-rockakt till poppig arenarockakt fullbordad.
Säga vad man vill om det nya soundet: Bandet är oklanderligt energiskt och tight genom hela spelningen och har en av de mest väloljade maskinerierna i arenamusiken just nu.
SKRIBENT: Philip Almén (philip.almen@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Mattias Nilsson (mattias.nilsson@rockbladet.se)
KONSERT: Bring Me the Horizon
ARENA: Park Stage / Lollapalooza Stockholm
DATUM: 2019-06-29
BÄST: Den oklanderliga energin och scenografin SÄMST: Speltiden och scenen
- Wolf Alice – En ensamvarg på scen - 2022-07-07
- Pearl Jam – Ständigt inaktuella eller tidlöst aktuella - 2022-07-06
- Post Malone – En klass för sig - 2022-07-04
