Copenhell 2019 – Ett midsommarfirande från helvetet

SmadrelandetSlipknotsångaren Corey Taylor sammanfattade det hela synnerligen väl. Det finns mörka krafter därute i samhället idag, som vill dela upp oss människor i grupper av ras, kön, religion och samhällsklass. Corey Taylor uppmanade alla festivalbesökare, att anamma brödraskapet på festivalen och motverka dessa fruktansvärda krafter. ”Ge inte efter för denna ondska utan håll samman”. Det är kärnan i vad dessa tre galna dagar på Copenhell, handlar om egentligen.

 

Idag är det midsommarafton och vi är exakt på det ställe vi drömmer om att vara just nu. Pretty Maids och en kall får öppna dagen på stora Helvetistage. Pretty Maids har en lång rad riktiga klassiker, i sin repertoar. Festivalen kunde inte valt ett bättre band, att öppna stora Helvetistage. Det var på idrottsspråk, så att säga, öppet mål.

Melodier, tyngd och starka refränger avlöser varandra. Underhållningsfaktorn är hög och bandet bjuder på sig själva. Publiken blir på ett särdeles gott humör. Det är succé och Pretty Maids får högsta betyg idag. När Pretty Maids går av scenen och bugar mot publiken till tonerna av Monthy Pythons ”Sit on my face, and tell me that you love me”, cementeras det humoristiska budskapet.

Det är svalt och skönt festivalväder och solen gassar inte lika starkt idag. Det dricks öl i kopiösa mängder på festivalen, men ändå ser jag märkligt nog inte, en enda överförfriskad dansk. Ramlar någon framför scenerna så blir personen genast hjälpt upp. Alla tar hand om varandra, musiken förbrödrar och sprider kärlek. Den finns en hederskodex av oskrivna regler på festivalen. Här är vi alla vänner och vi är rädda om varandra.

Det kan gå riktigt vilt till framför scenerna ibland. Det handlar om crowdsurf, cirklepits och vild dans. Man får inte vara rädd för att bli nedskvättad av öl eller få en crowdsurfare i planeten. Alla vet vad som gäller och det är bara att backa i publiken, om man vill ta det lite lugnare. Faktum är att jag känner mig mer trygg på Copenhell,än på något annat evenemang överhuvudtaget.

Smadrelandet har blivit en smärre institution på Copenhell. Där tävlar olika lag om att slå sönder bilar. De tävlande går bärsärk på bilar och ska demolera dem med hjälp av olika verktyg. Det är fantastiskt kul att bevittna dessa galenskaper, kallat DM i destruktion. Hög metal spelas under tiden och intrycket av galenskap, blir synnerligen påtagligt.

Den enorma varvshangaren B&W hallen, har blivit hemvist för Tutten Bordega och Tutten Bistro. Där kan man få sin hunger och törst tillfredsställd. Men jag söker tankarna mest åt förvaringsplatsen till förbundsarken i Indiana Jones filmerna, när jag är inne i den enorma hangaren.

Man träffar alltid mycket folk på Copenhelll. Gemensamt är att alla samlas kring den gemensamma passionen och intresset till metal och hårdrock. Gemytet är påtagligt och alla pratar med alla. Det finns oändligt mycket att dryfta om med alla likasinnade på festivalen. Fenomenet är mer som att alla, håller på samma lag.

Amerikanska groove thash metalbandet Lamb of God manglade publiken på stora Helveti. Det är inte riktigt min kopp te, men de hade samlat större delen av publiken. Jag tycker att Lamb of God är på tok för odynamiska. Musiken blir till en enda stor gröt av aggressiv attityd. Allt låter lika jämntjockt. Möjligtvis börjar jag bli för gammal för detta eller möjligtvis en kombination av bägge två argumenten.

Clutch är ett amerikanskt stonerband som rönt stora framgångar i genren. Nu står de på Hades och har dragit många fans i publiken. Sångaren i Clutch, Neil Fallon säger –”You call this Copenhell…but i would call it a little slice of heaven, if you ask me”. 

Det blir genast full fest i publiken med både moshpits och crowdsurf! Clutch har riktigt bra låtar med rötterna i traditionell bluesrock, soul med tyngden från Black Sabbath. Det passar mig som handen i handsken och publiken bara älskar det.

Slipnot är ett fantastiskt bra liveband med sin uppseendeväckande image, aggressiva spelstil och stundtals är det kaotiskt i publiken. Tyvärr är Slipknot lite missförstådda och drar sorgligt till sig lite fel typ av folk i publiken. Budskapet är allt annat än aggressivt och texterna är väldigt medvetna och slipade.

Slipknot har varit väldigt kontroversiella i deras karriär och det har givetvis varit en bidragande orsak till deras kommersiella framgångar. Ikväll bestod setlisten mestadels av lite äldre material och publiken sjöng med i merparten av texterna. Slipknot har faktiskt många fantastiskt bra låtar. Scenshowen, låtvalet och Corey Talors utstrålning och sångröst, gjorde det till fredagens bästa liveakt på Copenhell.

Slängde även ett getöga på det experimentella vikingafolkbandet Heilung. Denna typen av underhållning passar perfekt som efterband,till en så energisk show som Slipknots. Föreställ er musiken i tv serien Vikings, så har ni bilden utav hur Heilung låter och ser ut. Det var riktigt bra och man blev hänförd av den svävande musiken och den historiska imagen. Vi har således kommit fram till småtimmarna. Imorgon blir det en ny fantastisk, men sorgligt nog sista Copenhelldag, för detta året.

 

SKRIBENT: Thorbjörn Skogh (thorbjorn.skogh@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Anna Skogh (anna.skogh@rockbladet.se)
EVENT: Copenhell 2019
DATUM: 2019-06-21