Gojira kommer att bli årets vinnare på Grönan

De hårt rockande fransmännen i Gojira besökte nöjesparken Gröna Lund i Stockholm igår. Det är faktiskt den enda bokningen av det hårdare slaget som uppträder på Gröna Lund denna sommar. Det tycker undertecknad är alldeles för få men Gojira såg jag fram mot med stor iver.

Om jag lite drömmande tittar in i tidens backspegel och vrider tillbaks kalendern till år 2011 och till den lilla franska orten Amneville som ligger inte långt från den tyska gränsen. Sonisphere festivalen var där och hade The Big 4 som affischnamn – ett koncept som där och då gjorde sin sista spelning. Ett litet franskt band som ingen av oss varken kände till eller kunde uttala namnet på skulle kiva upp på scenen direkt efter de högt spelande Mastodon. Vi lyssnade till en början med ett halvt öra medan vi på knagglig franska (läs teckenspråk och engelska) försökte beställa ny bira. Det blev sista gången som jag lyssnade på Gojira under mental tomgång, för fransmännen fullständigt golvade mig med deras raka, forcerande, riffiga och hårda metal. Och vilka bokstavskombinationer hade inte trummisen Mario Duplantier? När jag året därpå såg bandet igen på den tyvärr numera nedlagda spellokalen Göta Källare vid Medborgarplatsen i centrala Stockholm befäste de sin plats i mitt hjärta.

Det var Gojiras andra besök på Grönan. Dagen före midsommarafton 2015 spelade de på Tyrol-scenen men igår klev de alltså inför en förvånansvärt stor publik upp på Grönans stora scen. Den svenska huvudstaden som under en tid bokstavligen hade badat i solsken hade under dagen fått känna på ett grått molntäcke över sig. Det passade egentligen fransmännens musik rätt bra. Låtlistan skiljde sig egentligen inte på något sätt från bandets tidigare spelningar under försommaren och spelningen på Gröna Lund tog riktigt fart när två av mina favoritlåtar – Backbone och Stranded brändes av. Publiken knuffades och skuffades och krockades på bästa hårdrocksmanér och det var faktiskt något av det ivrigaste jag har bevittnat framför den stora scenen på Gröna Lund som annars kan vara rätt stel. Detta var härligt att se. En urtråkig gubbe som jag höll sig dock på avstånd, annars hade denna artikel fått skrivas ur en gipsvagga.

Det grepp som sångaren Joe Duplantier och hans bandkollegor knöt om sin publik redan tidigt under spelningen släpptes egentligen aldrig och fransmännen körde fullständigt över allt och alla på Gröna Lund. Scenshowen är, bortsett från lite eld och rök, egentligen rätt minimalistisk men de glödheta riffen verkligen trollband publiken och dubbelkaggarna från Marios trummor smattrade som maskingevären under slaget om Verdun måste ha låtit. Till och med något så utdaterat som ett trumsolo kändes helt rätt igår. Det är få band som jag kan räkna upp där en trummis utan att visa upp ett överego får sådant fokus på sig som Mario alltid får. Gojira gjorde med granittajta och taktfasta riff en mulen sommarkväll till ett varmt massmöte av galna hårdrockare. De flesta som jag träffade efteråt lämnade Grönan med en belåten känsla av välbehag.

Jag säger bara Qui, Qui, motherfuckers – som introt till Guns N Roses spelning i Paris 1992 inleddes med och jag kan med stort självförtroende hävda att det här var definitivt årets vinnare denna sommar på Gröna Lund. Vive la France!

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
KONSERT: Gojira
ARENA: Gröna Lund / Stockholm
DATUM: 2019-06-25