Hammerfall står för en av festivalens bästa spelningar

Joacim Cans kan inte sluta le och uttrycka sin glädje över publikmottagandet och konstaterar att utav de sex konserter som Hammerfall haft på Sweden Rock så är det kvällens gig som haft den bästa publiken. 

Till skillnad från många andra band som yttrar den sortens kärleksförklaringar så känns orden genuina i det här fallet och kärleken från publiken till bandet är verkligen ömsesidig. Som alltid är det lite trögt i starten och publiken är svårflörtad men i tredje låten “Renegade” så får ljudet av den brummande motorcykeln i låten intro publiken att klappa händer och sjunga med. 

Efter det är bollen i rullning för det som slutligen blir en av de bästa konserter jag ser på årets Sweden Rock Festival. Den dryga timme som Hammerfall spelar flyger verkligen förbi och det är mycket sällan man känner sig uttråkad, utan till och med gitarrsolona med Oscar Dronjak och Pontus Norgren blir riktigt behagliga att lyssna på, där Oscar är den gitarrist som freestylar lite och showar loss genom sitt livliga kroppsspråk medans Pontus utlyser mer pondus och trygghet i sitt spelande och kombinationen av dessa två gör sig oerhört bra på scenen och musiken låter verkligen så medryckande och levande som man vill att det ska göra under ett gig. 

Det blir allsång i “Hectors Hymn” och “Bloodbound” och den mycket mäktiga “Any Means Neccesary” ger mig gåshud. Däremellan lyckas Joacim Cans också skämta lite med publiken, där han bland annat försöker få reda på hur många i publiken som ser Hammerfall för första gången. När det visar sig vara ganska mångs utbrister han med ett stort leende “Var fan har ni varit de senaste 22 åren?” vilket lockar fram skratt hos publiken och därmed stärker intimiteten mellan band och åskådare, trots att bandet befinner sig på festivalens näst största scen, Rock Stage. 

Den angenäma spelningen når ännu högre nivåer under “Templars Of Steel” där låten bara bygger upp mer och mer för en explosiv final som tillfredsställer fansen. Det kommer dock en liten dal i den annars så pampiga “Last Man Standing” som tyvärr inte riktigt når upp till den bombastiska nivå som den är tänkt, men det gör inte så mycket eftersom det inte långt därefter blir dags för nya låten “(We Make) Sweden Rock“. Innan årets Sweden Rock drog igång kunde man som biljettinnehavare tävla om en plats på scen bakom Hammerfall och vara med som körsångare på just denna låt och mycket riktigt så fylls scenen med ett gäng stolta och glada festivalbesökare som ser ut att ha “The time of their lives”. Jag tycker detta är ett roligt initiativ och även om det såklart är mer häftigt för dem som faktiskt står på scenen än för oss som står ute i publikhavet så blir ändå stämningen väldigt familjär och allsången sitter där den ska. Som alltid avslutas konserten sedan med “Hearts On Fire” och pyro.

Som sagt. En av festivalens bästa konserter. 

 

SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
KONSERT: Hammerfall
ARENA: Sweden Rock Festival / Norje
DATUM: 2019-06-09
BÄST: “Let The Hammer Fall” är alltid mäktig.
SÄMST: Oväntat nog låter inte “Last Man Standing” så bra som man förväntar sig.