Hank Von Hell – Lördagskvällens hjälte

En stor del av luften går ur lördagens festivalbesökare nere på Sweden Rock när det står klart att kvällens stora avslutning Behemoth tvingas ställa in sin konsert på grund av flygproblem. Mitt uppe i denna enorma besvikelse fann jag dock en hjälte. Nämligen Hank Von Hell. 

Den före detta Turbonegro-frontmannen vet hur man underhåller en publik, med allt vad det innebär. Med sin höga vita hatt på huvudet och lika långa vita mantel hängandes efter sig gör han entré med den kittlande “Egomania” och med en dansstil som är allt annat än rumsren lindar han publiken runt sitt lillfinger. Ännu grövre dans blir det i den energiska låten “Bum To Bum” och till humoristiska textrader som “No matter who you are, I´ll take it too far, sniffing glue and eating caviar, Bum To Bum, its the beat of my drum”får han mycket riktigt stora delar av publiken att skaka rumporna. Han misslyckas dock med att få publiken att moona, trots ett ivrigt vädjande. Att han misslyckas med just det ska vi nog dock vara tacksamma för. 

I övrigt är det inte mycket han misslyckas med, den gode Hank. Han briljerar i det dråpliga mellansnacket där han bland annat lär publiken hur man ska ge fingret till sina fiender på bästa sätt och försöker ta reda på vilka i publiken som måste testa sig för könssjukdomar efter en lång festivalvecka. Han visar dock upp en mer allvarlig sida i Nine Inch Nails covern “Hurt” som han framför med ett vemod jag aldrig trodde jag skulle få se hos honom. Ett oväntat men fint ögonblick.

Bäst är det dock i de låtar där denna showman får släppa loss ordentligt, vilket han verkligen gör i redan nämnda “Bum To Bum” men också i “den fartfyllda “Pretty Decent Exposure“, den melodiösa “Fake It”, som Hank för övrigt tävlade med i Norges melodifestival i våras samt i de självklara Turbonegro-låtarna “All My Friends Are Dead” och “I Got Erection“. 

Konserten blir verkligen aldrig tråkig och med tiden strömmar det in mer och mer folk som vi får anta har tröttnat på den vad jag förstått ganska händelsefattiga spelningen med Ritche Blackmores Rainbow längre bort på området. “Nej men kolla, Blackmore är slut!” utbrister Hank von Hell vilket får alla att skratta till ännu en gång. 

Efter besvikelsen över Behemoths inställda spelning var det verkligen denna form av underhållning som jag behövde för att inte festivalens slutskede skulle vara helt förspillt. Tack Hank för att du räddade min lördag!

 

 

SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
KONSERT: Hank Von Hell
ARENA: Sweden Rock Festival / Norje
DATUM: 2019-06-08
BÄST: “All My Friends Are Dead” och “Fake It”.
SÄMST: Att han inte kör stand-up vid sidan av musiken.