Hellfest Open Air 2019 – en alldeles FÖR bra line-up

För fjortonde året i rad gick Hellfest Open Air av stapeln i den lilla franska orten Clisson. En festival som med runt 160 band på sex scener får räknas som en av Europas allra största med fokus på rock och metal. I år hade man dessutom kryddat med en extra dag ,då Slipnot’s Knotfest knöts ihop med Hellfest på samma plats, och innehöll akter som bl a Rob Zombie, Amon Amarth, Papa Roach, Behemoth, Slipknot och Sabaton. Ett Sabaton som även skulle få headlina Hellfest dagen efter.

Under mitt förra besök här, 2014, kombinerade jag boende på hotell i Nantes (ca 4 mil från Clisson och Hellfest) med ett par nätter på campingen utanför festivalområdet. Då det visade sig vara tunt med transporter mellan Nantes och festivalen, samt att bo i tält denna gång var helt uteslutet, föll valet på hyrbil och lägenhetshotell i Nantes. Att hitta boende i själva Clisson är ungefär lika enkelt som att hitta en fransman som både kan och vill prata engelska. När vi  närmar oss Clisson börjar vägarna se ut som en scen ur Walking Dead där bilar står övergivna överallt i såväl vägrenar som rondeller och refuger. Det råder trafikkaos, språklig förbistring och allmän förvirring bland funktionärerna på plats när vi frågar om parkeringsmöjligheter för press. Några timmar senare har vi äntligen hittat en parkeringsplats och fått möjlighet att hämta ut våra presspass. Då har vi redan missat det mesta av Knotfest och beger oss istället tillbaka till hotellet i Nantes för att ladda batterierna inför morgondagen.

Den stora snackisen under första dagen var såklart att headlinern Manowars spelning ställdes in. Bandet skyller på festivalen och vice versa och efterspelet pågår fortfarande där Manowar hotar med att stämma Hellfest som de anser ej uppfyllt det kontrakt som skrivits mellan parterna. Det sista lär inte vara sagt i den här tråkiga storyn och många hade sett fram emot att se heavy metal-giganterna. Det pratades först om att Mastodon skulle ersätta, vilka jag personligen hade sett som ett riktigt höjdarsubstitut. Nu blev det istället Sabaton, som spelade dagen innan på Knotfest, och det tycktes glädja många. Dock inte undertecknad. 

Midsommaraftons schema är på förhand allra mest späckat där jag vill se samtliga akter som spelar på Valley Stage, som även skulle bli känt under namnet sötrökstältet, där fokus ligger på band inom doom/stoner/heavy psych. Scenerna Altar och Temple låg vid mitt förra besök här mitt emot varandra i samma tält men har nu fått mer utrymme för publiken när de placerats bredvid varandra i ett större tält som är avdelat i mitten. Band inom death och black huserar i huvudsak på dessa scener som får det passande smeknamnet bisvärmarna. Den fjärde nisch-scenen är Warzone som ligger en bra bit från övriga där man får passera en liten uppbyggd skog på vägen. Punk/hardcore gäller här och dessa misfits ska såklart hålla sig lite vid sidan av alla andra. Solklart coolaste spelstället på Hellfest. Området är något av en hybrid mellan en amfibieteater och ett fort med facklor som tänds upp runtom framåt kvällen. Huvudscenerna Main Stage 01 och Main Stage 02 ligger bredvid varandra och har ett mer blandat utbud med allt från Def Leppard till Lamb Of God som avlöser varandra med fem minuters mellanrum. En kul detalj är att Mainstage 02 endast har franska band under torsdagen, med Gojira som headliner, och enbart thrash metal akter under söndagen, med Slayer som avslutare.

Hela VIP-zonen har byggts om sedan jag var här för fem år sedan. Det är en rejäl baryta för minglarna att hänga i och fontänen utanför påminner en del om konvolutet till Graveyard‘s Peace. Men varelsen har här fått några kompisar som dinglar med benen över det blodfärgade vattnet. Det är många häftiga utsmyckningar av det här slaget runtom hela festivalområdet. En del konstverk som Hellfest-trädet och den stora gitarren utanför huvudentrén har hängt med ett tag medans annat är nytt, som till exempel det stora Lemmy-monumentet med såväl staty som gravsten. En fin hyllning till en av den hårdare rockens allra största ikoner.

Matmässigt är det ett hyfsat brett utbud med bland annat hamburgare, pasta och veganskt. Serveringsställena är väl utplacerade och trots en del längre köer går det relativt fort att få sin mat. Troligtvis har cashless-systemet (där du laddar upp ditt armband med pengar via Hellfest mobilapp) som gäller på alla krubb- och dryckställen utanför VIP-området gjort sitt till för att snabba på processen. Det har hänt en del sedan 2014 då det var dryckeskuponger som gällde. Den långsammaste kön jag står i under hela festivalen är den som går till Hellfest egna merchbås men där gäller inte heller cashless-systemet. Inne på VIP:en serveras annan, något mer välkomponerad men också dyrare, mat där man också kan betala med både cashless, kort och kontanter. Samt det kanske viktigaste av allt; riktiga toaletter modell Gustavsberg!

Den första dagen är musikaliskt bäst för Rockbladets reporter som glupskt slukar det mesta som bjuds på festivalens egna Desertfest – Valley Stage. Med den här helt sanslösa line-upen blir krockarna många och den kanske jobbigaste är när jag tvingas välja bort de stora älsklingarna i Graveyard för att få se Kvelertak‘s relativt nye sångare Ivar Nikolaisen live in action för första gången. En galen spelning som streamades officiellt och kan avnjutas på Youtube. Jag tvingas även välja mellan Hank von Hell och Dropkick Murphys, Fu Manchu vs. Gojira och så där fortsätter det under tre minst sagt intensiva dagar fyllda av beslutsångest.

Lördagens stora dragplåster är Kiss som i vanlig ordning fått skit för att inte Paul Stanley kan sjunga längre och fuskar med voice playback. Själv imponeras jag av en ruskigt fräsig show och mängder av hits. Vill jag se något mer autentiskt vänder jag istället blicken mot Blackberry Smoke som ska spela på samma scen dagen efter. Eagles of Death Metal’s gig blir såklart känslomässigt både för bandet och de från Life for Paris-communityn som är på plats. Men allra mest verkar de ha kul tillsammans till Jesse Hughes glädjespridande rock ‘n’ roll.

Det soliga och varma vädret ökar trycket för varje dag som går och det känns också som det blir mer folk ju längre festivalen lider, även om det är slutsålt både fredag, lördag och söndag. Rejäla förbättringar har gjorts vad gäller underlaget som, trots det torra vädret, inte alls orsakar samma dammoln som senast jag var här. Bra där. Den avslutande dagen är det så varmt att arrangörerna väljer att spruta vatten över publiken vid huvudscenerna. Att bli genomblöt till Clutch‘s Electric Worry under en härlig orgie av allsång, dans, moshpit och VM i crowdsurfning skapar eufori. Finns det något band som svänger så sjukt mycket och mest hela tiden som Clutch? Mycket tveksamt. Crowdsurf måste för övrigt slår någon form av rekord här. Oavsett genre och band så fullkomligt väller det fram människor mer eller mindre konstant under konserterna, speciellt vid de större scenerna. En del kör med luftmadrass och andra med selfie stick. Kul inslag till en viss gräns men efter den femte kängan i bakhuvudet tappar man lätt fokus på konserten för att istället kunna hålla utkik efter nästa surfare som man måste parera för och hjälpa framåt. Väldigt tjatigt i längden. Men så håller jag på att bli gubbig också.

På sedvanligt manér börjar det blir segt bland festivalbesökarna där många ligger utslagna lite överallt. Speciellt populära sovplatser är skogen vid Warzone och inne i tälten där man kan komma undan den gassande solen. Att det då bisvärmas för fulla spjäll på scenen verkar inte störa sömnen nämnvärt.

Att äntligen få se sina gamla hjältar Lynyrd Skynyrd live är en upplevelse. Nog för att Gary Rossington är ende kvarvarande originalmedlem men det faktum att Rickey Medlocke har varit med sedan 1996 (och redan 71-72) samt håller sången inom Van Zant-familjen gör att detta fortfarande känns relevant att turnera runt med då. När Free Bird avslutas med tända ljus för alla fallna bandmedlemmar och Ronnie avslutar sista versen i ett liveklipp på storbildsskärmen är inte tårarna långt borta. På min topp 10 över världens genom tiderna bästa låtar.

En på det hela lyckad festival med en line-up som slår allt. Här finns både bredd och djup och oavsett om du vill ägna tre dygn åt extreme metal, obskyra småband eller stora mainstream akter (eller en blandning av allt) inom rock och metal så är det här festivalen för dig. Jag gillar speciellt att man försöker nischa fyra av scenerna för olika genres så man åtminstone inte missar speciellt mycket inom den genre man föredrar. Men är man bredare så blir en line-up av denna kaliber mer en belastning där man hela tiden tvingas välja bort band.

Vad gäller boendet och transport skulle jag rekommendera att campa utanför festivalområdet om du pallar med det. Att transportera sig till och från Hellfest är verkligen ingen höjdare. Det är ont om publika transporter som går till närmast liggande större stad Nantes under sena kvällar och nätter. I lilla Clisson finns ett väldigt begränsat utbud av boenden. Att man har börjat ta in för mycket folk är en trend som även drabbat Hellfest. Det är stundtals klaustrofobiskt och svårt att ta sig fram men inte samma kaosscener som varit på bland annat Wacken och Download UK. I det avseendet föredrar jag mindre festivaler som exempelvis trivsamma Ramblin’ Man Fair i Mote Park, Maidstone eller små nischfestivaler. Tack för den här gången Hellfest, kanske ses vi igen?

 

BILDGALLERI – PUBLIK OCH FESTIVALMOMRÅDE

 

BILDGALLERI – BLACKBERRY SMOKE

 

BILDGALLERI – CANDLEMASS

 

BILDGALLERI – CLUTCH

 

BILDGALLERI – DEF LEPPARD

 

BILDGALLERI – DWARVES

 

BILDGALLERI – EAGLES OF DEATH METAL 

 

BILDGALLERI – GLORYHAMMER

 

BILDGALLERI – GODSMACK

 

BILDGALLERI – GOJIRA

 

BILDGALLERI – HANK VON HELL

 

BILDGALLERI – KISS

 

BILDGALLERI – LYNYRD SKYNYRD

 

BILDGALLERI – REFUSED

 

BILDGALLERI – TRIVIUM

 

BILDGALLERI – UNCLE ACID & THE DEADBEATS

 

BILDGALLERI – VALLEY OF THE SUN

 

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kristin Blid (kristin.blid@rockbladet.se)
FESTIVAL: Hellfest 2019
STAD: Clisson, Frankrike
DATUM: 2019-06-21 – 2019-06-23
BÄSTA KONSERTERNA: FREDAG: Kvelertak, Uncle Acid & the deadbeats, Radio Moscow. LÖRDAG: Kiss, Eagles of Death Metal, Candlemass. SÖNDAG: Lynyrd Skynyrd, Clutch, Refused.
BÄSTA MINNET: Det sol-, vatten- och moshdränkta glädjeruset under Clutch samt Free Bird. 
SÄMST: Alla konsertkrockar och trängseln.