Uncle Acid betygsätter Uncle Acid

Har du någonsin undrat över om det finns en felande länk mellan Black Sabbath och The Everly Brothers? Du kan sluta fundera nu. Cambridge-kvartetten Uncle Acid and the deadbeats har på ett rätt genialiskt sätt blandat harmonier och melodier från bröderna Phil och Don, om än med betydligt mer vrickad sång, samt The Beatles med tunga doom/stoner riff à la Sabbath och Sleep. Kevin Starrs är Uncle Acid himself och hjärnan bakom hela skapelsen. Vi gick igenom skivkatalogen med frontmannen i samband med spelningen på Nalen i Stockholm.

Förra gången vi träffades pratade vi om att ni aldrig lyckades få till en spelning på Sweden Rock Festival men sedan hände det och ni spelade där 2016. Hur var det?
Jag tror det var okej för oss. Men jag tror att publiken var lite tveksamma, det kanske är mer av en mainstream rockpublik där. Vi har en tendens att inte alltid gå hem så bra hos en sådan publik. Vi spelade med Volbeat en gång i Tyskland, de har en riktigt stor fanbase som är väldigt mainstream. De gillade oss inte alls, de bara stod där och tittade. Inga applåder eller rörelse överhuvudtaget, det var väldigt pinsamt. Efteråt så sade några av deras fans att ‘Jag har aldrig hört något liknande, den här musiken är så konstig och bisarr.’ Det låter inte så konstigt i mina öron men för vissa är det tydligen bisarrt. I alla fall för de tyska Volbeat-fansen.

VOL. 1 (2010)

Den här släpptes först som en CD-R i några få exemplar?
Ja, 2010. Den första låten som jag någonsin skrev är på den här, jag tror det var Witches Garden. Vampire Circus och Dead Eyes Of London var baserade på filmerna då jag hade en tanke att skriva låtar som var inspirerade av skräckfilmer. Jag tittade på filmerna och skrev i princip låtarna efter vad jag såg och tyckte det var bra val då de inte var för populära och bra. Sedan fortsatte jag skriva och hade tillräckligt med material för ett helt album. Jag tyckte det var en bra idé att spela in och släppa det själv. Vi hade lite pengar tillsammans och utrustning. Vi spelade in rätt upp och ner och lade ut det på MySpace så att alla kunde få tillgång till det. Det tog ett tag men folk hittade det till slut och verkade gilla det.

Var det en one man show från första början?
Jag skrev alla låtar och försökte få ihop ett helt band. Det blev en trummis och sedan spelade jag gitarr. Och bas. Jag försökte hitta en sångare men det var svårt att hitta en som var på den nivå som jag ville ha. Till slut sjöng jag in låtarna själv men tänkte ändå att jag skulle hitta någon annan som kunde sjunga in dem på nytt senare. Vissa tycks gilla sången medans andra verkar bli förbannade haha. De här olika åsikterna har blivit en grej med alla våra album, vilket är intressant.

De här personerna Red och Kat som är krediterade på skivan, spelade ni några gig tillsammans?
Tja, vi kallades inte riktigt Uncle Acid då men gjorde några småspelningar i Cambridge. Vi var tvungna att betala för att få spela, ställa högtalare på stolar och det var inte bra. Det var bara tre personer och vi behövde vara fler, det var fruktansvärt. Så jag tänkte ‘glöm det här och kör det som ett studioprojekt tills vi hittar tillräckligt med personer för ett helt band’. Det tog verkligen en lång, lång tid att få ihop det.

Är du nöjd med den remastrade utgåvan?
Ja, det var det som var problemet med originalutgåvan; den var aldrig mastrad. Jag mixade om den här litegrann och jag tycker att den låter mycket bättre nu. Vi hade en större budget. Det släpptes även en Friends And Family Edition i 100 exemplar som hade handskrivna anteckningar och ett tryck som efterliknande original CD-R-versionen.

BETYG:
Det beror på vilket humör jag är på. Ett riktigt bra album och definitivt en bra start men det finns några låtar som jag inte är så förtjust i längre och en hel del misstag på det.
FAVORITLÅT: Wind Up Toys, jag gillar verkligen gitarrsolona i den, det är två solon ihopsatta i mitten.

BLOOD LUST (2011)

Genombrottsalbumet?
Ja, vi använde alla pengarna vi fick in från VOL. 1.

Det måste ha varit mycket pengar?
Haha, ja, alla 20 exemplar vi sålde. Men jag fick en bättre mikrofon och lite bättre inspelningsutrustning och vi gjorde den här. Jag tyckte att det var ett riktigt bra album men vi fick ingen press såklart och jag vet inte varför jag förväntade mig mer när vi bara sålde 20 kopior av förra skivan. 150 kopior trycktes av Blood Lust till att börja med.

Den släpptes inte på Rise Above Records då?
Nej, inte till att börja med. Den släpptes först på Killer Candy Records. Jag trodde att något skivbolag skulle visa intresse men det verkade inte finnas någon efterfrågan för den här typen av musik. Så jag tänkte att det här blir sista skivan och sedan är det bra med det. Men på något sätt började folk köpa skivan och berätta för sina kompisar. Sedan började det bli galet, alla ville ha en kopia av skivan. Det blev så galet så jag hann inte med. Jag hade ett heltidsjobb och fick gå ner till postkontoret och skicka hundratals med skivor på lunchrasten. Det blev ett besök varje dag på det lilla postkontoret och folk bakom mig i kön fick stå och vänta när jag höll på med alla paket.

Vad var det egentligen som var brytpunkten och som fick det att ta fart?
Vet inte riktigt men det kan ha varit en recension på någon webbsida som väckte intresset. Som tur var kontaktade Lee (Dorian) från Rise Above Records mig och frågade om jag ville släppa den på vinyl. Självklart ville jag det men jag hade inte råd då. ‘Det är inga problem, vi kan ordna det och ser hur det går.’ Den sålde galet mycket och tog det till en ny nivå igen.

Har ni funderat på att göra någon back-to-back spelning och spela ett helt album?
Nej, jag är inte något fan av det. När jag går och ser band som gör det så är jag inte helt nöjd. Så jag tror inte jag kommer göra det någonsin, tråkigt nog för vissa personer haha.

Så det finns några låtar på det här albumet som vi aldrig kommer få höra live?
En del av dem är riktigt svåra att spela och sjunga samtidigt för jag trodde aldrig att vi skulle spela några gig igen. Men vi kanske kommer spela några av dem vi inte har spelat tidigare.

Använde ni sociala medier från början för att marknadsföra er?
Ja, vi hade MySpace. Det hjälpte antar jag, det var det enda sättet folk kunde lyssna på oss. Det hjälpte folk att hitta oss. Facebook har till viss del ersatt MySpace men MySpace var mycket bättre för band att nå ut med sin musik.

BETYG:
FAVORITLÅT: Death’s Door. Jag tycker om att spela den live och det är många som verkligen gillar den.

MIND CONTROL (2013)

Det tredje albumet Mind Control kommer fram på bordet som Kevin signerade förra gången Uncle Acid spelade i Stockholm (Debaser Medis).

Det var på Helloween 2015 när hela bandet spelade i masker.
Det var en usel idé för vi kunde inte se någonting. Det blev lite Spinal Tap över det haha.

Jag har alltid undrat varför ni skippade “and the deadbeats” på det här omslaget?
Det var bara för att det såg bättre ut. Vi försökte få plats med det på olika sätt men det blev visuellt bättre när vi droppade “and the deadbeats”. Det är dessutom förvirrande för folk och det är alltid trevligt att förvirra folk. Det här är ett bra album också. Jag ville göra något som var annorlunda jämfört med Blood Lust för att många ville ha ett likadant album men vi gav dem detta vilket inte alla var helt nöjda med.

Det där måste vara svårt för en del band, du vill förändra dig men kanske inte för mycket?
Ja, en del personer gillar inte förändring vilket är helt ok. Somliga gillade inte Mind Control till att börja med men ju mer åren har gått brukar vi få höra att det är många personers favoritalbum. Alla album har sin egna fanbase vilket är rätt konstigt.

Du har gjort all artwork?
Jag gjorde allt på de första skivorna, det var inte förrän till de senaste två som jag tog in någon annan att göra designen. Det här omslaget kan egentligen vara vadsomhelst, ett heavy metalalbum, en jazzskiva. Jag försökte att undvika att ha med allt för många klichéer på det. Det är på något sätt ett universum som har skapats där staden från Night Creeper är här nere någonstans nedanför bergen och Wasteland är här bakom bergen.

Det var vid den här tiden ni turnerade som förband till Black Sabbath, hur gick det till?
Det var någon som gav dem en skiva och sa att det här bandet är ledigt om ni behöver en supportakt. Så de valde oss bland flera andra, vilket var bra.

Det var första gången jag såg er, när ni spelade på Friends Arena i Stockholm.
Det är förmodligen den största konserten vi har gjort hittills, en av mina favoriter.

Publiken på Black Sabbath-turnén måste ha varit “rätt” för er?
Ja, vi fick väldigt bra respons runtomkring i Europa och speciellt här i Sverige där det hjälpte oss väldigt mycket. Vi älskar verkligen att komma tillbaka hit då ni alltid har varit väldigt stödjande.

En del tycker att det här albumet är lite mer polerat än era tidigare skivor?
Det här var första gången vi var i en riktig inspelningsstudio. Inspelningsteknikern gjorde ett riktigt bra jobb, han hade stort tålamod och så, men han kanske inte riktigt förstod vad vi ville göra fullt ut. Men, återigen, det var bra att få kontrasten mot det vi tidigare hade gjort.

Har du någon gång funderat på att ta in en annan producent än dig själv?
Nej, inte egentligen för jag gillar verkligen att göra allt själv. Det är som att måla en tavla och bara måla 90 procent av den och sedan låta någon annan göra de sista 10 procenten. En del personer säger att våra skivor låter illa och det gör de förmodligen. Men det är en del av DYI-grejen. Jag tycker att startar man ett projekt där du skriver alla texter, alla koncept, alla gitarrdelar, alla basdelar så är det bra att bara fortsätta och göra det klart. De andra hjälper såklart till och spelar sina instrument men det är svårt att förklara hur ruffigt man vill att något ska låta. En del är för rädda för att göra det för ruffigt medans jag skruvar allt till rött, kör full distort och får det att låta riktigt hemskt. Det beror lite på konceptet egentligen, vi kommer gå in mer på det med de nästa två skivorna. En del människor vill att det ska vara väldigt bastungt för att de tycker vi låter som Electric Wizard eller tycker att vi borde låta på det sättet. Men vi är inte riktigt så. Det är ett annat tillvägagångssätt än de andra banden som vi brukar bli jämförda med.

Sången är ju rätt speciell. Jag tänkte på det när jag såg er live första gången att ni fick till den där skruvade stämsången så bra. Det måste vara svårt live?
Ja, den är underlig och lägger till något annorlunda också. Det är väldigt svårt live, vi måste vara två sångare såklart och jag har varit väldigt mån om att göra det ordentligt. Vissa andra band skulle använda backing tapes och sådan skit men vi gör allting live så det var viktigt att få det rätt. Det blir bättre och bättre. Jag sjunger allt på skivorna men live sjunger jag tillsammans med någon annan i bandet så det blir såklart annorlunda.

Det har varit några line-up ändringar och därmed olika killar som sjungit tillsammans med dig?
Ja, det har ändrats en del men den line-up vi har nu är riktigt, riktigt bra och Vaughn Stokes, som tidigare spelade bas och numera gitarr, sjunger tillsammans med mig. Han är en riktigt bra sångare, bättre än mig så det gör det lättare för mig.

BETYG:
Då älskade jag allting men senare har jag tyckt att det finns några låtar som inte är så bra. Jag gillar mer attityden med skivan än den faktiska produkten. Attityden att gå emot vad vi redan hade gjort och ge folk något annat, det var bra.
FAVORITLÅT: Mt. Abraxas

THE NIGHT CREEPER (2015)

Hur kom det sig att det här blev ett dubbelalbum när det inte är så många låtar och inte så långa heller? Jag antar att det har med ljudkvalitén att göra?
Det är en av anledningarna, det är några långa låtar som Slow Death som gjorde att det inte fick plats på en skiva.

Jag tror inte folk förstod den här skivan särskilt mycket. De tittade på omslagsbilden och trodde att den handlade om Jack The Ripper. Men sedan öppnar de upp skivan och hittar bilder som inte alls har något med Jack The Ripper att göra. Men folk har en benägenhet att inte läsa sådana här saker antar jag (på inlays till skivorna). Det här var film noir och svartvitt.

Jag älskar när man får med sådana här extra grejer till skivorna.
Ja, när det är relaterat till skivan och en del av storyn. En del personer förstår det vilket är bra.

Det skulle dock varit en gatefold.
Det är det som är grejen. Många förväntar sig en gatefold och här så vi ger dem inte en. Vi spelade in den i Toe Rag Studios, vilken är en liten analog studio i London, och gjorde den med Liam Watson som har arbetat med bland annat The White Stripes. Det här var mer av ett konceptalbum än vad de andra skivorna varit. Det berättar en story från början till slut som du kan följa. De andra plattornas låtar hänger ihop men hoppar runt tidsmässigt. Hela idén är en lång natt av terror. De flesta låtarna har ungefär samma tempo, mixningen är väldigt trång och smutsig så det är som att gå nerför en smal gränd där det är dimmigt och molnigt och du inte ser någonting. Så vi ville försöka skapa en ljudlig version av det. Det blev en del klagomål från folk som ville ha mer bas och mindre distortion på sången.

Omslagets artwork är enkelt och ska vara som en tabloid. I England är en tabloids färger rött, svart och vitt. Så skivan berättar lögner precis som tabloiderna, de berättar alltid lögner. Deadbeats såg konstigt ut på omslaget så det fick bli bara “Uncle Acid” på den här plattan också.

BETYG:
FAVORITLÅT: Slow Death. Den var rolig att spela live, vi gör inte det på den här turnén men har gjort det tidigare.

WASTELAND (2018)

Här är “and the deadbeats” tillbaka på omslaget igen. Ni har inte varit speciellt konsekventa med loggor och typsnitt?
Nä, det blir alltid olika. Vi har en blodlogo som vi använder på scen under den här turnén. Jag minns en av de första rockböckerna som jag läste: Walk This Way – Aerosmith‘s biografi. Jag tror det var Joe Perry som sa “You gotta be wary of band with logos”. Det var hans tankesätt i början men de skaffade sig också en logo sedan såklart. Men det är ett ganska bra tänk. Killen som gjorde den här, från början hade han texten Wasteland mycket större och bandnamnet större men det kändes rätt att ha bandnamnet så litet som möjligt. En annan konstig skiva.

Erat snabbaste album?
Ja, återigen så hänger det ihop med konceptet. Tiden rinner ut för människorna i berättelserna. Allt har gått fel och jordens undergång är på väg. Så allt måste gå fort.

Ni gjorde ju en cover av Iron Maidens Remember Tomorrow som B-sida på singeln Pusher Man. Har ni varit ännu mer influerade av Iron Maiden på det här albumet?
Vi har alltid varit influerade av Iron Maiden. 13 Candles på Blood Lust har några gitarrdelar som är väldigt Maiden. Evil Love är väldigt mycket Maiden.

Vad gäller produktionen så är den här vassare, det är som en cd-skiva som är sprucken och vass och kanske skadar öronen om du lyssnar på den för mycket. Första gången som jag lyssnade på hela skivan igenom blev jag illamående och kräktes vilket aldrig har hänt mig förut. Jag vet inte varför, om jag inte gillade den eller vad. Det lämnade mig med en väldigt konstig känsla. Jag läste någonstans att någon hade fått huvudvärk efter att ha lyssnat på skivan, så det är bra att skivan ger folk sidoeffekter haha.

Det låter annorlunda men det är fortfarande samma band så det är inte SÅ annorlunda. Det var bra energi i studion i Los Angeles som vi använde och det kommer fram bra på skivan. Stranger Tonight är influerad av power pop som en del av våra fans kanske inte är så förtjusta i. Vi släppte den som första singel från den här skivan och jag var inte helt säker då den är rätt annorlunda mot alla andra låtar vi släppt. Men det blev perfekt och ännu en gång vitt skilda uppfattningar – en del hatar den och andra älskar den. En del av hela Wasteland-konceptet är människor som söndrar och erövrar där allting är splittrat. Så att släppa en singel som är splittrande faller på ett sätt in i konceptet. Det var bra att se folks reaktioner på den. Och alla låtar låter olika varandra så det hade inte spelat så stor roll vilken vi släppt som första singel.

Har ni funderat på att spela in ett livealbum?
Ja, jag skulle älska att göra ett. Även en livevideo, en DVD eller något. Speciellt med den här line-upen som är riktigt bra. Kanske skulle vi spela in den i Stockholm någon dag då det är den perfekta publiken för oss.

BETYG:
FAVORITLÅT: Wasteland. Jag använde en av Neil Young‘s akustiska gitarrer på den låten. Så den har lite av Neil Young’s magi i sig.

Vi pratar slutligen lite om singlarna de släppt där Runaway Girls egentligen skulle varit med på albumet Mind Control men hamnade utanför av olika anledningar. På B-sidan finns en akustisk version av Devil’s Work som både jag och Kevin gillar mer än den elektriska albumversionen.

Kommer ni göra en akustisk spelning tror du?
Kanske någon gång för nu har vi några akustiska låtar; Devil’s Work, Wasteland och det var en på Blood Lust också (Down To The Fire). Så det kan eventuellt bli ett unplugged set.

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jonas Lööw (jonas.loow@rockbladet.se)

ALBUMBETYG

FAVORITLÅTAR

	VOL. 1	Blood Lust	Mind Control	The Night Creeper	Wasteland
Kevin	Wind Up Toys	Death’s Door	Mt. Abraxas	Slow Death	Wasteland
Rockbladet	Dead Eyes Of London	Death’s Door	Mind Crawler	Waiting For Blood	No Return