I veckan har vi nåtts av nyheten att Mercyful Fate kommer återförenas och åka på turné nästa år. Redan nu är dock frontfiguren King Diamond ute på vägarna och det var Fryshuset i Stockholm som förärades med detta celebra besök.
Batushka: 
Sedan Batushka blev ett namn har det gått fort. Deras black-metal med låttexter på kyrkoslaviska och deras något satanistiska; men framförallt mystiska; framtoning har erövrat mark från land till land, och deras debutalbum har tagit emot idel lovord. Dock så har en stor del av strålkastarljuset också riktats mot den konflikt som blossat upp mellan bandets sångare Bartłomiej Krysiuk och bandets skapare Krzysztof Drabikowski. Trots en rättstvist om rättigheterna till bandet, där det är Krysiuk som förlorat, så är det just hans uppsättning av bandet som befinner sig på turné och som nu nått Fryshuset.
Man kan tycka vad man vill om de juridiska påföljderna kring Batushka. Jag är ingen jurist och tänker heller inte leka moraltant. Dock ska erkännas att det är just denna konflikt inom bandet som är det mest intressanta med dem, för spelningen på Fryshuset är verkligen raka motsatsen till intressant. Först får publiken genomlida en inledning på ungefär 10 minuter där bandet bokstavligen inte gör något annat än att ägna sig åt klockspel. När bandet väl faktiskt börjar spela så händer dock inte mycket mer i alla fall. Jag ger tummen upp för den katedraliska och snygga inramningen som är själva ryggraden i detta projekt, men det monotona och stillastående framträdandet, med oengagerad sång som grädde på moset, gör ingen glad. Hela konceptet med Batushka är genialiskt, där det estetiska möter det pampiga musikaliska. Potentialen är dock som bortblåst och framträdandet bjuder inte på ett enda moment värt att höja på ögonbrynen för. Publiken är betydligt mer intresserad av sina mobiler än av det som utspelar sig på scenen. Jag förstår dem, för hela Batushkas konsert är rent ut sagt så bedövande tråkig att till och med torkande målarfärg hade varit roligare att kolla på.
King Diamond: 
Fryshuset skanderar “Diamond” med sådan passion att luften närmast tätnar. “Diamond, Diamond” skriker alla. Ja, förutom då mannen bredvid mig som ropar ut det härliga smeknamnet “Kingkan”. Samma man utbrister spontant “Så jävla bra” vid ett flertal tillfällen under kvällen. Det går inte att göra annat än att hålla med. Shit, vilken konsert King Diamond bjuder på. Han är sedan länge känd för att genom musiken berätta sina skräckhistorier och detta är givetvis också något som han för med sig upp på scenen, i liveformat. Scenbygget är ett trevåningshus med lyktor, kyrkfönster, närmast förfallna dörrar, you name it. Diamond är inte sen med att utnyttja sin imponerande rekvisita. Han pendlar friskt mellan att stå längst fram vid scenkanten för att interagera med den lyriska publiken och att stå på högsta våningen i sitt skräckhus, som för att markera att det är han som ser ner på oss och är herre på täppan. Självklart blir man som metalfantast också barnsligt förtjust i nunnan som vankar av och an på scenen innan hon blir bortföst till tonerna av “Burn“, till Abigails gravkista som i ett tidigt skede skändas av Diamond själv, samt mickstativet av benknotor format som ett upp och nervänt kors. Det är skräcktema deluxe.
Lägg då till det faktum att konserten inte bara bjuder på publikfriande rekvisita, utan faktiskt håller en otroligt jämn och hög nivå rent musikaliskt också. Diamonds dynamiska och mäktiga stämma skiftar snabbt mellan skorrande sång och extremt höga hjärtskärande falsetter, som framkallar gåshud på armarna. Som allra maffigast låter det under låtar som stämningsfulla “Sleepless Nights“, mäktiga “The Lake” och den suveräna avslutningen “Black Horsemen“. Även den nya låten “Masquerade Of Madness” förtjänar att nämnas, en snabb och inbjudande låt som vittnar om att man har all anledning att se fram emot nytt material med “Kingkan”.
Faktum är att gåshuden fortfarande inte lagt sig.
SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Mattias Nilsson (mattias.nilsson@rockbladet.se)
KONSERT: King Diamond/Batushka
ARENA: Fryshuset, Arenan/ Stockholm
DATUM: 2019-08-08
BÄST: “The Lake”
SÄMST: Ska verkligen Batushka tas på allvar?
- Endigo: “Vi ska dra åt alla extremer på samma gång” - 2023-12-03
- INTERVJU: The Refreshments firar 20 år med “Rock N Roll Xmas” - 2023-11-26
- Brutal urladdning av Lorna Shore - 2023-11-13
