Ingen trängsel när den schweiziska prog-trion Cellar Darling imponerar på Södra Teatern Bar.
Måndag kväll i Stockholm och alltför få har valt att tillbringa den på Södra Teatern Bar tillsammans med den schweiziska trion Cellar Darling (kompletterade med live-basisten Nicolas Winter). Vad gör egentligen folk som är mer intressant än en rockkonsert en måndagskväll? Sångerskan Anna Murphy intygar dock för det dryga 30-talet personer i lokalen att vi trots allt förser bandet med massor av energi och att de är supertaggade över att få komma till Stockholm. Någon enorm energi upplever jag väl knappast vare sig från bandet (med undantag för den kraftfulle trummisen Merlin Sutter) eller från publiken, men Cellar Darlings musik kräver inte heller en massa headbangande, och fistpumpande för att uppskattas.
Bandet är svårt att placera i en genre och när vi diskuterar detta med bandmedlemmarna i merch:en efter spelningen landar vi lite osäkert på progressive heavy folk rock. Jag skulle ändå vilja ha med ordet metal där någonstans eftersom speciellt rytmsektionen hämtar sin tyngd från metal-genren.
Spelningen är uppdelad i två delar där första halvan avhandlar bandets andra album The Spell medan låtarna från debutalbumet This Is The Sound hamnar på andra halvan. Eftersom The Spell är avsevärt mörkare och mer komplext än det föregående albumet så skiftas stämningen halvvägs genom spelningen och kvällen avslutas med en lättsammare känsla än den börjar med. Denna uppdelning fungerar bra även om den innebär att jag personligen hittar alla kvällens höjdpunkter i början av setlisten eftersom jag tycker att The Spell är ett starkare album än debuten. Dessutom har man i kväll tyvärr valt att utelämna Queen-covern The Prophet’s Song från setlisten. Normalt sett brukar jag märka om publiken håller med mig, men med så få personer på plats är det svårt att avgöra vilka låtar som uppskattas mest. Extranumren Six Days och Avalanche får kvällens varmaste mottagande, men det har kanske mer att göra med att vi vill leva upp till Annas beröm av publiken än låtarna i sig.
Många av oss var nog nyfikna på hur Anna Murphy skulle klara av att ta steget från att vara “en i bandet” som fallet var med Eluveitie, till att vara konsertens absoluta centrum. Som tur är låter hennes röst utmärkt redan i inledande Pain och när sedan hennes första rejäla utmaning kommer i den fantastiska Death visar hon att eventuella farhågor om hennes kapacitet är helt obefogade. När hon efter det doomiga tvärflöjtspartiet i låten vrider upp känslan i sången till 110% och de höga tonerna fortfarande sitter klockrent så är resultatet kvällens första gåshud. Det råder heller ingen tvekan om att det här är Annas spelning. Sutters medvetet yviga trumspel är visserligen iögonfallande, men trummisar är ju per automatik förpassade till bakgrunden, inhyrde Winter på bas gör inte mycket väsen av sig och utmärkte gitarristen Ivo Henzi verkar nöjd med att låta Anna stå i centrum spelningen genom. Anna känns lite för försiktig för att vara en helgjuten frontfigur, men hon låter rösten, vevliran, tvärflöjten och keyboarden leva ut desto mer och känslan är att hon definitivt är värd en större publik än ikväll.
Samtliga låtar från The Spell känns som höjdpunkter, men som prognörd antecknar jag plus i kanten för de längre låtarna Insomnia och Drown där bandet får chansen att ta ut svängarna lite mer. Att spela låtarna från The Spell i princip samma följd som på skivan gör att man dessutom behåller konceptkänslan från albumet och Anna påpekar att vi svenskar borde vara extra mottagliga för den mörka berättelsen om flickan som förälskar sig i Döden, eftersom alla vi här upp i norr blir lite deprimerade då och då. En mörk, kylig måndagkväll i november är detta antagande kanske inte bara en fördom. Å andra sida har sångerskan enligt egen utsago hämtat sin erfarenhet om svenskarna från Kent-skivor (!) så kanske överdriver hon vårt vemod en aning.
Även om jag inte är lika fäst vid bandets debut som vid uppföljaren funkar även låtarna från This Is The Sound också bra, inte minst drivet i Fire, Wind & Earth och de vackra melodierna i Redemption hittar hem. Förhoppningsvis dyker det väl förr eller senare upp en tredje skiva och då kan man vässa setlisten ytterligare ett snäpp.
Sammanfattningsvis finns det ingen anledning att ångra kvällens besök på Södra Teatern. Det är en fin lokal, men scenen är låg och belysningen tråkig så det känns ok att inte alltför många spelningar som intresserar mig hamnar här. Jag hade definitivt trott att det skulle komma en större publik med tanke på Murphy, Sutter och Henzis bakgrund i Eluveitie, men eftersom trion uppenbarligen inte gärna förknippas med deras tidigare band kanske inte alla Eluveitie-fans har upptäckt (eller uppskattar) Cellar Darling. Det här är hur som helst ett band som står på helt egna fötter och om det finns någon rättvisa i musikvärlden kommer de att möta en större publik nästa gång de besöker Sverige.
SKRIBENT: Håkan Nilsson
FOTOGRAF: George Grigoriadis (george.grigoriadis@rockbladet.se)
KONSERT: Cellar Darling
ARENA: Södra Teatern / Stockholm
DATUM: 2019-11-04
BÄSTA: Första halvan med i princip hela The Spell-albumet
SÄMST: Lite mer publikkontakt (och lite mer publik!) hade inte skadat
BANDFAKTA – CELLAR DARLING
MEDLEMMAR
Anna Murphy – vocal, hurdy gurdy, keys, flute
Merlin Sutter – drums
Ivo Henzi – guitar
| HEMSIDA | FACEBOOK | SPOTIFY |
- VV – Ville Valo – kommer till Sverige efter tio års frånvaro! - 2023-09-12
- VIDEOPREMIÄR: Skarlett Riot – Chemicals - 2023-08-24
- SMASH INTO PIECES släpper ny singel – Watching Over You - 2023-08-04