Att metal har en grund i konsten är en oskriven regel som inte alla följer. Svenska Wormwood är högaktuella sedan släppet av senaste albumet NATTARVET och vi fick fatt i gitarristen Tobias Rydsheim för att prata om att skriva musik på gammal-svenska, vad konst är egentligen, varför mörk musik är bättre och kommande spelningen på The Capital Deathfest 2021.
Som när det gäller det mesta kreativt så finns det en grund i konsten. Speciellt black metal, hur gör man för att hålla kvar vid den samtidigt som den utvecklas?
– Jag tycker att musik överlag är en form av konst. Sedan finns det väl mer eller mindre vissa bitar som måste ”få” kallas för det ena eller det andra, som black metal. Det motsäger dock lite den hypotes som finns att metal skulle ha en grund i just konsten, eftersom att det beror på ens definition av vad det är. För mig är den alltid föränderlig och saknar facit. Mycket av det handlar egentligen om att gå på känsla och att förmedla känslor, det som är intressant är inte hur man gör det, utan vad det blir.
Är det lättare till att relatera till musik som är mörkare?
– Personligen så tilltalas jag av den musik som lutar sig mot den mörka och vemodiga sidan. Så i mitt fall så blir det naturligt att det är den typ av musik som skrivs, som drar åt det mörkare hållet. Så klart får man gärna använda sig av ljusglimtar ibland, det är först när man har kontraster som mörkret blir nattsvart.
Vad är era knep för att omvandla en känsla till något musikaliskt?
– Bra och samtidigt svår fråga. Egentligen så är svaret på den alldeles för abstrakt för att kunna förklara med orden i mitt ordförråd. Men det skulle kunna gå att jämföras med måleri. Istället för färg skulle det vara toner och spänningar.
Som band går man igenom både med och motgångar, allt ka leda till framgång. Vilken motgång har lett till mest framgång för Wormwood om du tittar tillbaka?
– När man startar ett band så är det uppförsbacke direkt från dag ett. Att vi har kommit dit vi är idag beror på envist arbete, ekonomisk kollaps och en orubblig passion för musiken. Så klart har vi behövt göra uppoffringar, varav många bitar av det har gått ut över det personliga livet. Men det var värt det!
Hur skapar man ett sound som står emot allt som anses vara ”inne” i musikvärlden och ändå lockar nya lyssnare?
– Personligen så har jag blivit mindre och mindre intresserad av att “hänga med” i musikvärlden, oavsett genre. Det är förmodligen därför som jag inte är så fullt färgad av samtida musik som så många andra, på gott och ont. Wormwood består ju av fem individer som alla säkert skulle komma med olika svar på frågan. Men det som man kommer långt på, det är att ha den där beryktade själen i musiken.
Kan man tävla i musik?Ett exempel är när ni blev nominerade till P3 Guld bland annat, för det är ju en slags tävling mellan de nominerade banden att få röster.
– Ja och nej. Tävlingar finns och någon vinner alltid, men riktigt så enkelt är det inte för oavsett vem som vinner så finns det alltid någon som misstycker. Utmärkelser däremot för konkreta saker man åstadkommit är mycket sundare. Men jag måste säga att P3 Guld och liknande galor har blivit en måttstock på hur sunkig populärkulturen har blivit på senare tid. Det är bara några få akter som är värda att respekteras som musiker överhuvudtaget. Och då menar jag i sin helhet överskridande oavsett genre. Med det sagt, så var det en kul erfarenhet för oss och det var intressant att se spektaklet inifrån, oavsett vilka åsikter man har om det.
Har ni någon gång varit med om en situation när ni påbörjat ett projekt med någon som verkade bra till en början, men som sedan visade andra sidor?
– Haha, ja det har vi! Sådana människor har vi stött på många gånger och det lär hända flera gånger. Man får helt enkelt knyta näven i fickan och svära lite för sig själv. Om inte det fungerar så får man ta plan B och styra upp allt själv.
Förr var det svårt att få information om band såvida de inte gjorde tryckta intervjuer i tidningar eller i radio, samt även att få tag i musiken jämfört med idag var en större utmaning. Tror ni att sociala medier som Facebook och Instagram samt Spotify stjälper mer än hjälper?
– Personligen så tycker jag att internet och sociala medier är bra för musiker, den har skapat ett liv. Det som är negativt är väl mer att det finns så stora kvantiteter där det är svårt att plocka russinen ur kakan. Och det gäller inte bara oss musiker, utan branschfolk, fans och andra olika former av samarbetspartners. Nuförtiden är ju alla fotografer, modeller, filmskapare eller musiker tack vare eller på grund av sociala medier.
Känner ni att genom att spela live och visa vad ni går för, även har möjlighet att förnya musiken och showerna?
– Förnya musiken gör vi inte genom att spela den live, däremot så förbättras alltid något. Just att spela live är redan så pass bräckligt och det är mycket som ska klaffa. Sedan har vi så klart visioner om hur vi skulle kunna göra showerna mer storslagna och anpassa dem bättre för att kunna göra musiken rättvisa. Det är något vi hoppas kunna göra till verklighet framöver.
Vad är viktigt för er när det kommer till skapandet av musiken, är det känslan som uppstår i ögonblicket eller vad det nu kan vara som melodin/texten kommer till er eller något annat?
– Det som är viktigast för mig är att kunna förmedla en känsla. Ibland har vi en bra bild som är tydlig när det gäller vilken funktion en låt ska ha. Andra gånger så är det mer spontant. Att kunna påverka människor känslomässigt är det mål jag håller högst när jag skriver låtar.
Vad känner ni att ni kan ta med er från alla olika faser ni har gått igenom för att lära något nytt och se saker ur ett annat perspektiv?
– Ju längre man håller på och desto mer man gör något, så lär man sig otroligt mycket. Det kan handla om att skapa ett bättre workflow eller hur man ska agera och förbereda sig innan och efter gig. Något som jag har fått bekräftat och som även är en central del, är att våga tro på sin grej och vara stolt över den, oavsett situation.
Dömer ni musik och överanalyserar låtarna ni lyssnar på eller kan ni bara njuta av musiken utan att påverkas av den på det sättet?
– Svår fråga med många svar. Det beror väl lite i vilken kontext man lyssnar på musiken. Men jag skulle nog tyvärr behöva erkänna att jag är rätt arbetsskadad. Handlar det däremot om gamla klassiker, så lägger jag oftast den analyserande biten åt sidan.
Ni skriver mycket på gammal-svenska, hur lång tid tog det att få ett så gammalt språk att fungera med moderna instrument och bli ett med musiken?
– Saken är den att varken musiken eller instrumenten tar någon som helst hänsyn till vilket språk du sjunger på. Arbetet ligger mer i att kunna uttrycka sig någorlunda tidlöst med en vackrare form av vårt språk, än den version av svenskan vi använder idag. Det är alltid ett arbete i sig att få ord och ordens innebörd att flyta naturligt och passa med musiken.
Vad hittar ni inspirationen till låtarna som Av Lie och Börda för att ta ett exempel?
– NATTARVET är till stora delar inspirerat av den senare delen av 1800-talet. Framför är det allt olika människors livsöden under en svår tid av kriser och annat som har påverkat oss när det kommer både till lyrik och musik. Sorg, svårmod, prövningar och annat elände som människor då och nu tvingas genomlida i livet.
Man har tidigare sagt att NATTARVET suddar ut gränserna mellan låttexter och poesi, hur tolkar ni det?
– Om det nu är så att poesi anses ha högre status än låttexter, så får man givetvis tolka det som en komplimang. Vi är inte enbart ute efter att spotta ur oss musik. Vi försöker alltid skapa ett konstverk som står på en grund uppbyggt av metall.
Hur gör ni för att publiken ska se eller iallafall få en inblick av historien bakom låtarna när ni spelar dem live?
– Just nu är det nog mest helhetsintrycket som vi jobbar med. Sedan hoppas vi såklart att musiken är så pass stark, att den kan tala för sig själv.
Vad kan vi förvänta oss när ni ställer er på scenen den 6 februari på Deathfest 2021?
– Vi bjuder på skandinavisk melankoli klätt i smatter, aggression, drömska passager och känslostormar.
Vi ses!
SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
