Rockbladet fortsätter att uppmärksamma färska album som släppts den senaste tiden, denna gång kan ni läsa om allt från Trivium och Kill The Kong till Nightwish och In This Moment. André Millom (AM) och Tony Asplund (TA) tycker till.
In this moment – Mother
Bästa låt: Fly like an eagle
Med den starka kvinnliga sångarinnan Maria Brink i spetsen gnyendes, ylandes, skönsjungandes och allt som oftast raspiga röst förgyllandes den symfonisk-pop-heavy-metal-fond som bandet gjuter, är det svårt att värja sig då det gör att en skön känsla sprider sig i hela kroppen. Det är lätt att tänka på Lzzy Hale från Halestorm när man hör henne och när just Lzzy dyker upp i den mera än ok covern på We Will Rock You är kopplingen solklar. In this moment levererar både tung, lätt och sagolika tongångar med en fet ljudbild som ger den mest inbitne skeptikern till dylik crossover-metal skäl till att överväga sina val här i livet. Avslutande låten på albumet, Into Dust, som framförs med en lidelsefull stämma för tankarna till introlåten Teardrop från serien House (serien med Hugh Laurie som gestaltar den briljante men ack så bittre specialistdoktorn Gregory House), men levererar än mer. In this moment trollbinder och trycker ut kraftfulla sånger med känsla. (TA)
Satriani – Shapeshifting
Bästa låt: Nineteen Eighty
Joe Satriani har knackat ihop ett nytt instrumentellt album kallat Shapeshifting. Det är verkligen en samling låtar i olika former och genres han lyckats få till. Joe har verkligen tagit sig an musikskapandet med just fokus på musiken och gjort detta avslappnat utan att vara pretentiös. Varje låt har en säregen ton och uppbyggnad. Vi har allt ifrån rock n roll, blues, jazz, filmmusik, tv-serie-intro-musik, reggae, m m. Det känns verkligen gediget och äkta med en lekfullhet som förflyttar lyssnaren mellan olika ljudlandskap från låt till låt. Det är en mysig och skön platta där Joe får allt låta självklart och enkelt men ändå ofta överraskar. (TA)
Dynazty – The Dark Delight
Bästa låt: Presence of mind
Dynazty serverar oss sitt sjunde album, ett rykande hett album som lätt är ett av årets bästa släpp hittills. Enbart albumöppnaren Presence Of Mind välter rummet med både komposition, text och framförande och kommer garanterat finnas med på listan över årets bästa låtar. Bandet har vässat ALLT sedan förra skivan. Sylvassa solon, kraftfull sång, tung bas, sinnrika keyboardslingor och lekfulla takter från trummorna samarbetar perfekt där alla glänser. Nils Molin är ju dessutom mannen bakom den klarsjungande rösten i Amaranthe och även om hans röst känns igen från Amaranthe hörs det att han har större spelrum att få glänsa i Dynazty vilket känns härligt befriande. Nils bandkompis Henrik Englund Wilhelmsson från Amaranthe är dessutom med och growlar på From Sound to Silence. Någon låt kanske är lite väl lik nåon av deras andra komnpositioner, men vad gör det, det är en grym platta. Spela den högt. Spela den nu! (TA)
Trivium – What the dead men say
Bästa låt: Bleed Into Me
Trivium ger oss i och med deras nionde album en något råare och mer progressiv heavy metal än vad de hittills levererat. Det är riktigt bra producerat och innehåller en stor skopa potent metal, men det känns som om något ofta fattas i materialet. Kanske är det att det finns mindre minnesvärda refränger och riff än på de senaste plattorna vi fått av dem, samt att de ofta går till sina karakteristiska Maiden-stämmor i solopartierna, eller att jag ibland tycker mig höra Killswitch Engage istället för Trivium. Kanske behöver plattan snurra ytterligare 10 varv innan den sätter sig. Trots deras upplevda identitetskris är det en ok metal-platta. (TA)
Nightwish – Human II Nature
Bästa låt: Music
Det finns mycket att beklaga sig över i spåren av Corona-pandemin. För oss rockälskare sved det naturligtvis när årets Sweden Rock Festival ställdes in, även om beskedet var allt annat än oväntat. För mig personligen svider det lite extra att jag i och med detta inte kommer få se Nightwish i år. Har hört flera fans yttra sig om att nya albumet är ett sömnpiller och att man saknar ”gamla” Nightwish. Human II Nature kanske inte heller riktigt låter så som man förväntar sig att Nightwish ska, men själv är jag övertygad om att alla band emellanåt behöver experimentera lite med sitt sound. I det här fallet är det ännu mer nödvändigt att vidga vyerna för att ge mer plats åt de mer färska bandmedlemmarna, inklusive sångerskan Floor Jansen, som på detta album får chansen att visa upp sitt kompetenta röstregister. På det här albumet serveras vi allt från en nära på akustisk låt i form av Harvest till mer episka käftsmällar som singeln Noise och den dramatiska Music. Det här hade av allt att döma varit en fröjd att se live. (AM)
Pearl Jam – Gigaton
Bästa låt: Dance Of The Clairvoyants
Till dig som läser detta: Ge albumet mer än en lyssning. Jag fattar att det kan vara mycket begärt, för Pearl Jams material är alltför sällan lättsmält. Men det som vid en första anblick kan framstå som enformigt och långtråkigt kan efter några försök till plötsligt hitta inkörsportar till ditt inre. Så var det åtminstone för mig när jag lyssnade på Gigaton, som förmodligen redan nu kan titulera sig som årets grower. Det som vid första intrycket är långsamma riff kan vid den andra lyssningen vara ett utmärkt soundtrack i dina öron, när du vandrar nerför gatan till valfri busshållplats och det som först kan ses som ett urvattnat skränigt eko från en svunnen tid i ”Who Ever Said” kan vid andra lyssningen få dig att stampa takten. Som allra bäst låter det överraskande nog när bandet kryddar musiken med lite lekfulla elektroniska pop-inslag i ”Dance Of The Clairvoyants”. (AM)
Testament – Titans Of Creation
Bästa låt: Dream Decevier
En adrenalinstinn åktur från början till slut, en timme av högklassig thrash metal då det är som bäst. Testament visar med råge var skåpet ska stå och ”Titans Of Creation” är, liksom majoriteten av Testaments album, vad som borde komma upp som sökresultat på Google ifall man söker på ordet ”hårt”. På låtar som ”Curse Of Osiris” visar bandet upp en experimentell sida, där sången dansar tango med black-metal, utan att för den sakens skull tappa det intensiva och explosiva som kännetecknar thrash. Aggressiviteten lyser igenom varje spår på albumet och allt från melodier till attityd värmer den arma metal-själen. Testament ska även ha ett litet plus i kanten för att de, i den utmanande tid vi just nu lever i, vågar ha en låt vid namn ”Symptoms” med på skivan där vi i refrängen får höra textrader som ”Symptombs, dark thoughts within my brain”. Det krävs ryggrad och pondus för ett sådant drag. (AM)
Kill The Kong – Dead Spirit, Pt. 1
Bästa låt: Burn Yourself
En stenhård käftsmäll, där Västerås-bandets aggressiva sound kramar ur lyssnarens allra innersta och mörkaste hat gentemot världen på denna EP. Ett utmärkt soundtrack för samtiden och som lyssnare får du inte en lugn stund, utan på alla fem låtar gäller gasen i botten, vilket är kännetecknande för Kill The Kong. Det är befriande att åtminstone något är sig likt. (AM)
TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se) & Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
- Soen: “Det här är vår bästa skiva hittills” - 2023-09-07
- Recension: Wormwood – Månegarm Open Air 2023 - 2023-08-31
- Recension: Týr – Månegarm Open Air 2023 - 2023-08-31
